Janne: Galning på väg

Nu är det knappt en månad kvar tills min äldsta grabb fyller 16 år och har åldern inne för att börja övningsköra. Måste erkänna att jag har lite panik inför det här. För en pappa är barnen alltid små, så att helt plötsligt få sitta bredvid och bara ha handbromsen och bilbälte som enda livförsäkring känns lite läskigt.

Förr i tiden var man ju tvungen att vara 17 år och 9 månader och det är ju en rätt stor skillnad i mognad mot att vara 16 år. Samtidigt är det väl bra att få lite mer tid på sig att övningsköra. Att jag sen knappt fyllt 15 år när jag körde för första gången är ju en helt annan femma.

Den gången hade min fyra år äldre brorsa och jag skjutsat min mamma till sitt jobb (hon jobbade då natt på sjukhus), så klockan var ca nio på en söndagskväll. Vi bodde på en udde och när man åkte ut på den var det en nästan1 km lång raksträcka fram till vår gata. Så precis när vi svängde in på vägen, stannade brorsan bilen och sa: "Ok, nu byter vi plats!"

"Va??? Men, får ju inte köra bil. Jag har ju inget körkort!", invände jag. "Sluta tjafsa och byt plats! Det är ju inte en själ ute så här dags!", propsade brorsan. Var väl lite darrig när man satte sig i förarsätet, men brorsan förklarade pedagogiskt hur pedalerna och växeln funkade och jag fick känna lite på hur dragläget låg.

"Lägg i 1:an, gasa och släpp försiktigt upp kopplingen!" instruerade brorsan och jag lydde. "Acca upp och växla upp till 2:an", fortsatte han och mitt självförtroende ökade när det gick bra. "Ok, så gasar du lite mer och lägger i 3:an!" och även detta gick galant. "Ner med gasen och sen växlar du upp till 4:an också.", tyckte brorsan.

Jag såg dock att vår avfart närmade sig med stormsteg och började invända med ett: "Men, ....". "INGA MEN", tyckte brorsan, "gasa upp och lägg i 4:an" och jag gjorde som han sa. Nu var vi 50 meter från vår gata och brorsan instruerade då snabbt: "Bra, bromsa in, växla ner och sväng..."

Kanske inte är så lätt att vara pedagogisk i alla stunder, men jag lyckades i alla fall med hälften av instruktionerna. Jag tvärnitade så att det blev svarta bromsstreck i gatan och hann börja svänga, men fick motorstopp och blev stående tvärs över vägen i korsningen med endast en meter till godo mellan kylaren och grannarnas häck. Var en himla tur att ingen kom...

Rent krasst har jag många egna erfarenheter där man insett att det här med att 18-åringar är överrepresenterade i olycksstatistiken är  helt korrekt. Kommer ihåg två av mina klasskompisar på gymnasiet som skaffade körkort tidigt.

En dag skulle vi ner och fika på stan när vi hade håltimme och vi åkte med Kuno i hans party-Ford (han var den ständige chauffören när vi skulle ut och festa). När han skulle köra in i parkeringsfickan, så körde han lite för långt fram och körde i metallbalken framför och krossade glaset till en blinkers. Det var ju lite surt, men vi gick och fikade i alla fall. Sen blev det lite bråttom upp till skolan igen och då hände andra missödet för dagen, när han missade att bilen framför bromsade för att köra in på en liten väg och med en lätt touch kör in i bilen framför. Som tur var, så var det här på den tiden när man hade okrossbara kofångare, så det hände ingeting...

Trots allt var faktiskt Kuno duktig på att köra bil, men han kunde vara lite oaktsam och körde ofta för fort. Kommer ihåg när vi hade bilat ner till Linköping för en Studentorkesterfestival och på vägen hem hamnat i snigelköer. När vi äntligen kom till Enköping lättade det hela upp, men det var mycket trafik i vår riktning, men nästan ingen i den andra körriktningen, så Kuno använde den som VIP-fil.

Vi andra satt och halvsov, men jag vaknade till och såg bilarna svischa förbi på höger sida och slänger ett getöga på hastighetsmätaren som visar över 180 km/h. Jag påpekar lite fint att jag trodde att det var 90-strecka och Kuno garvade som vanligt, men saktade ner en aning. Två minuter senare kommer vi fram till Shell-macken vid infarten till Uppsala där en MC-polis står och väntar på oss och informerar om att det kommer en Trafipax-bil strax som vill tala med oss (han hade inte kunnat hänga på).

Efter det lugnade Kuno ner sig lite grann. Tänker ibland på honom när jag åker på de små skogsvägarna från Uppsala över Gysinge till Falun. Åkte med Kuno en gång när han körde den streckan (ca 17 mil) på en timme och 15 minuter. Det närmaste jag har kommit är en halvtimme extra, men då ligger man minst 30 km/h över hastighetsgränsen...    

Fast jag kände mig aldrig otrygg när jag åkte med Kuno för han var trots allt duktig som bilförare. Däremot Pingo i min klass var rent livsfarlig. Hans pappa hade jobbat på Saab i Trollhättan i ett tidigare liv och Pingo hade en gång träffat rallyföraren "Karlsson på taket" och han trodde att det räckte med ett handslag för att förmågan skulle smitta av sig.

Det var främst på vintern när man kunde göra handbromssvängar, man var direkt livrädd för att åka med Pingo. Han kunde när som helst i en brant sväng, dra i handbromsen och okontrollerat snurra över vägen. Oftast så stannade han med bilen tvärs över vägen i fel körriktning och med tanke på att sikten ofta var dålig när han gjorde det, så är jag glad att jag lever i dag...

Så, lite panik har man inför grabbens övningskörning....