Janne: Att leva sig in i film

SF brukar ju jämt tuta i oss att film är bäst på bio och även om de har ett ekonomiskt intresse att få oss att tro på det, så måste jag erkänna att de i vissa fall har rätt.

Att sitta i ett ljust vardagsrum med folk som pladdrar och en gammal TV som är äldre än barnen är ingen hit, men nu visar jag oftast filmerna på datorn istället. Jag har en 27 tums platt skärm och THX högtalarsystem till den, så ljudet blir bra. När man dessutom har datorn så nära sängen, så blir upplevelsen desto bättre. Så det är klart mysigt att släcka ner ljuset, vrida upp ljudet, ta fram chipsskålen, kura ihop sig i sängen med bägge  grabbarna och sätta på en bra rulle en fredagskväll.

Men vissa upplevelser får man bara på bio. Har aldrig fått sånt tuppskinn någon gång som jag fick när jag inte ont anande råkade se The Ring på bio dagen efter den haft premiär. Hade inte hört något om den innan, så jag hade inga som helst förväntningar innan filmen. Att man sen var ensam hemma när man kom hem gjorde väl sitt till, men den natten hade jag lampan tänd i hallen....

Det mysigaste minnet jag har av bio är dock när min äldsta grabb var ca fem år gammal och vi var och tittade på den sanslöst bra filmen Järnjätten och jag har aldrig sett min grabb så engagerad i en film. När roboten och pojken hamnade i knipa i filmen, så ställde sig min grabb upp i stolen och ropade med hög exalterad röst goda råd till dem och tur var väl det för annars hade det nog aldrig slutat lyckligt...