Janne: Rädd för åska?

Finns det något mer fascinerande än ett rejält oväder med åska och blixtar. När alla stannar upp med det de håller på med och räknar sekunderna från att man ser en blixt tills dess att man hör braket av åska. Kommer fortfarande ihåg ett åskoväder när jag gick på gymnasiet. Vi hade varit nere på körresa till Stockholm och när vi kom hem till Falun igen var det ett sjusärdeles oväder med störtregn och åska.

När jag klev av bussen blev det tillfälligt uppehåll i regnandet, men hela himlen var täckt av ett nätverk av blixtar i ett praktfullt skådespel medan jag gick den sista kilometern hem. Det är nog bland det vackraste jag någonsin sett.  

Min mormor blev träffad av blixten en gång när min mamma var bara några år gammal. Hon stod och diskade när blixten slog ner i vattenledningen och hon föll omkull medvetslös. Hon klarade sig dock med blotta förskräckelsen och trots upplevelsen, så tyckte hon alltid att ett blixtoväder var bland det vackraste som fanns.

Min mamma blev dock en aning traumatiserad av händelsen och hon utvecklade en närmast panisk rädsla för åskoväder. Så fort det började mullra blev hon alldeles stirrig och for runt och skulle dra ut såväl strömkontakter som telefon och TV-jack. När jag var riktigt liten skrämde hon upp oss så mycket att vi låg i regnjackor och gummistövlar under sängarna när det blixtrade...

När man blev lite större insåg man dock att morsan var lite överspänd och man övergick mer till att håna henne för att hon var så skraj. Fast ibland är det den som skrattar bäst som skrattar sist. En kväll satt syrran och jag och kollade på en superbra film på TV:n och vägrade dra ut jacket när det blev åskoväder. Morsan blev bara mer och mer hispig när ovädret kom närmare, men vi avfärdade det hela och sa att det var åtminstone 1-2 kilometer bort. Helt plötsligt blev det ljust som på dagen utanför fönstret och samtidigt kom en våldsam smäll utifrån köket. Blixten hade slagit ner i skorstenen och då var man inte så kaxig längre.

Fast riktigt skraj har jag nog bara blivit en enda gång när det åskat. För 2-3 år sedan var jag på en badstrand på sommaren och låg och solade. Runtomkring blev molnen att mörkare och mörkare, men eftersom solen fortfarande sken på stranden så låg man kvar och pressade så länge som möjligt. Till slut var det knallsvart runtom och bara sol på våran lilla plätt, när det plötsligt slog ner en blixt 30 meter ut i vattnet.

Jag rafsade snabbt ihop mina grejer och började gå på stigen mot parkeringsplatsen. När jag kommit halvvägs, slog blixten ned i vattnet bredvid stigen mindre än 10 meter bort. Jag hoppade nog en meter upp i luften av smällen och hörde hur det fräste i vattnet och det sprakade i luften omkring mig av statisk elektricitet och ozondoften låg tung. Var riktigt skakis när jag jag gick den sista biten och fick se en till blixt slå ner 30 meter ifrån mig i en hästhage.

Kändes rätt tryggt att komma in i bilen, men medan jag satt i kön för att köra ut från parkeringen (blev tillfällig trafikstockning) så gled ovädret bort och i sista sekund ångarde jag mig och återvände till stranden för några extra timmars solande. Vid det här laget var vi dock bara tre kvar på hela stranden. Man ska visserligen ha respekt för blixtar, men vad gör man inte för att få lite solbränna...