Utförsäkring eller ???

Tänkte skaka liv i min gamla blogg. Har inte blivit så mycket bloggande alls. Men det är så livet ser ut ibland.

Önskar som sagt många gånger något helt annat än det som är.

Önskar som sagt många gånger att någon lyssnade än mera skakade på huvudet och säger, du överdriver nog eller så farligt är det nog inte.

Fick för ett och halvtår sedan, en siffra. 117 000st ska utförsäkras och då de med tidsbegränsad ersättning. Vilka kommer att utförsäkras är som sagt en bra fråga. Jag vet en. Det är jag.

Här är inte ens sjukdomsbild relevant. Inte heller hur hållbar man är. Inte heller hur mycket man kan tänkas klara av. För sociala finns som sagt alltid, enligt händläggarna hos försäkringskassan.

Sjukdomsbild, diagnos och sjukdomhistoria. Inte ens en sjukdom som manodepressiv är ett tillräckligt skäl.

Vem är som bestämmer vems öde?

Jag kan inte bestämma min egna framtid, utan allt måste först godkännas. Även många av fritidsintressena.

Själv längtar jag bort. Bort från försäkringskassan. De har inte gjort mig friskare utan tvärtom, gjort mig sjukare. Kommit längre bort ifrån att jag kan tro på mig själv.

Här hjälper inte media, genom att hålla tyst. För när de väl andas i denna fråga, så blir det så overkligt och stort. Så många slå bort det hela, som om någon mera "hittade på".

Eller detta som kommit och gått. Tänker på steg 2, från sjukersättning till arbete. Där kämpades enormt mycket och mycket blev förändrat till något bättre. Tänk om, inte vilande ersättning och de andra reglerna inte blev omgjort. Då hade stort sätt, många förlorat rätten till en ny 18månaders period och många hade det räckt att de klarade av prestera.

Ja, nu bedöms arbetsförmågan efter vad man kan prestera. Har inget relevant mot sjukdomsbild, hållbarhet och mycket mer! Räcker med att man kan prestera och detta kan i sin tur översättas och tolkas som arbete. Tjolahopp! ARBETESFÖRMÅGA... NOT, inte alltid.

Vad jag egentligen vill säga, att många har alltid någon bekants bekant som verkar fuska eller kan klara av att arbeta under väldigt horribla omständigheter. Det är dem, se de andra inte genom detta filter.

Många kommer inte klara av att arbeta, utan måste istället gå mot, sociala eller gatan. Eller bli tvingade att leva på sin särbo. Ja, man mäts i hur man umgås och inte att man är sambo eller gift. Så särbo kan komma att räknas som försörjningspliktig...

Hur bissart egentligen samhället ser ut, när man börjar syna sömmarna.

Min stora fråga, var tog rehabliteringen vägen? Inte som nu, att rehabliteringen är att man kan tolka någon form av arbetsförmåga, så voilá så är man frisk, även från kroniska sjukdomar eller dödliga...