Vems "rätt" är det egentligen?

Jag rebloggar Tabula Rasa som fortsätter kämpa för att få leva "Ett helt vanligt liv".

Vems "rätt" är det som gäller i sådana här fall?

Har inte "rätten" till att vara förälder upphört när man misshandlat, hotat och förföljt Den Viktigaste Personen i ett barns liv - dvs dens mamma (andra förälder)?

Den som finns för detta barn - kallad Grodan - är hans mamma.

Mamma har blivit misshandlad på olika sätt, och förföljd och hotad av Grodans pappa. Detta gör att mamma - Tabula Rasa - hela tiden måste titta över axeln, och vara orolig, över vad som kan hända henne, eller hennes (och förövarens) son.

Har man inte då förbrukat rätten att kalla sig pappa - att vara vårdnadshavare?

Hur kan det komma sig att man fortfarande har "Rätten till Umgänge" kvar? Det är obegripligt.

Förstår inte "Rätten/Domstolen" (som består av en massa MÄNniskor) att det är konstigt och bakvänt att vara tvungen att umgås med En Farlig Person (= pappa i detta fall) som hotar att döda en själv och ens mamma. En som man kanske sett misshandla mamma - någon som man flytt ifrån tillsammans med sin mamma?

Vad gör det med Grodans personlighet? Vad gör det med hans tillit till vuxna? Vad sänder det för signaler? Vad säger detta beteende om oss vuxna?

Jo, att "man får slå, hota, misshandla och förfölja sina barn", eftersom det ändå  bestäms i domstolen att man måste få träffa dem = Vuxna får slåss och hota.

Får barn slåss och hota då?

Grodans vuxenförebild skulle i "Den bästa av världar" vara hans pappa. Men hur snurrigt blir då det? Pappa är ju farlig. Grodan VET att pappa är farlig. Han har upplevt det.

Men tydligen får man vara farlig och slåss och hota, för man hamnar inte i fängelse för det....och man får ändå träffa sitt barn, och då ska barnet helst vara "snällt" och "krama", och kanske t o m berätta saker om mamman, som är rädd för pappan, som barnet ska träffa....

Snurrigt är bara förnamnet.