Jag vet inte om han har gjort det...

Han sitter framför mig och berättar Hela Historien. Han är trevlig, ser bra ut och tycks vara ärlig och äkta.

Men vad vet jag?

Mitt uppdrag är att lyssna. Han behöver bli lyssnad på och tagen på allvar.

Om det är sant som han berättar, så är det fruktansvärt!

Om han ljuger och hittar på, så är det lika hemskt!

Men hur ska jag VETA?

Jag vet inte.

Jag förklarar för honom att ALLA som misstänks för att ha förgripit sig på barn, säger att de inte gjort det - ALLA!

Jag vet inte om han gjort det, eller är oskyldigt anklagad.

 Sedan tar jag snabbt tillbaka det, för jag har faktiskt träffat de som erkänt, men först efter då man tydligt sett dem på bilder som "talar sitt eget språk", och de har inte kunnat förneka sanningen.

Det värsta brottet man kan begå, tycker många, är att förgripa sig på barn.

Förövarna är lika upprörda som "alla andra" när de berättar om sin avsky för sådana brott. Och de förnekar lika kraftfullt som de oskyldiga.

Hur ska man då veta?

Mitt uppdrag är att lyssna.

Jag ska lyssna på hur hans fru hittat på och lurat hela systemet. Hur hon intalat sin dotter, Anna, att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp och att Anna sedan rapat upp "nästan ordagrant" vad hennes mamma sagt att hennes pappa gjort.

Jag frågar honom vad han tror Syftet är med detta. Vad har hans ex fru för syfte med att anklaga honom för sexuella övergrepp, om det inte stämmer? Varför ger man sig in i en Match och blandar in domstolen och alla möjliga utredare och advokater, utan att det finns något syfte ? Jag är nyfiken på hur han tänker.

Han berättar att mamman vill ha Anna för sig själv. Hon vill bädda in sig själv och Anna i en kokong och hon vill inte att han ska störa och lägga sig i deras liv.

-"När hon förstod att jag ville skiljas började det", säger han. "Jag tror att hon tänkte att hon inte ville att Anna skulle bo hos mig på halvtid....och hon ville heller inte att Anna skulle träffa min släkt....Karin hatar min släkt!...så därför bestämde hon sig för att få mig bort ur deras liv. Jag tror hon struntar i hur jag mår och vad detta gör med mig."

-"Är det värt då att förstöra DITT liv?" frågar jag. "Ni har ju iallafall levt ihop rätt många år....och älskat varandra". Själv vill jag inte tro att man kan vara så elak.

Ja, det tror han. Han tror att hon har "dragit igång något som hon inte förstod vidden av"....och att hon nu måste "fullfölja allt, för att inte göra bort sig....".

Mina tankar trängs i huvudet när jag går hem ifrån jobbet på kvällen:

Kan man verkligen vara så ond och elak att man startar en förtalskampanj gentemot sin make, bara för att få ha det gemensamma barnet "ifred"?

Jag upphör visserligen aldrig att förvåna mig, även om jag ibland säger motsatsen....

Jag vill inte att människan ska vara så ond och elak.

Men finns det pedofili, så finns det antagligen ondska på andra sätt också.

Jag vill inte veta allt som människor tar sig till och gör med varandra - inte det onda. Jag orkar inte.

Jag vill hjälpa och jag vill att människan ska vara god.

I det här fallet ska jag iallafall bara lyssna.

Så jag lyssnar.

Men jag vet inte Sanningen och kommer nog aldrig att få veta den heller....