MIN KRAMP

VI ÄR INTE INBJUDNA, MEN VI HAR FRÅGOR

Vi som är sjuka och drabbade är inte inbjudna att delta i utfrågningen. Vi upplever att vi bara är siffror på ett papper. Dock har Gunnar Axén och Cristina Husmark Pehrsson inte kunnat eller velat presentera några siffror. Inte heller har de svarat på de många frågor som ställts. Projektet har försvarats med mantran om ”arbetslinje” och ”utanförskap”. Dock har de inte kunna förklara vad de avser med arbete, och utanförskapet gör de just nu sitt bästa för att åstadkomma.
Vi skulle högt uppskatta om Ni vill ta er de få minuter det innebär att gå igenom några av de frågor vi vill ha svar på. Genom att ställa dem kan ni kanske hjälpa oss att behålla ett samhälle som värnar om alla individer.

• Hur mycket av "satsningarna" kommer från de sjuka? Ett överslag pekar på att en grupp sjuka på säg 100 000 personer blir av med 25-30 miljarder. Ni säger att ni satsar 17 miljarder på arbetslinjen…

• Tänker man se till att gruppen får möjlighet att behålla sin egendom, sina bostäder? Vad är annars vitsen med att frånta dem dessa? Ligger det ett dolt intresse i detta? (Jfr industristöd där men inte behöver sälja sina förutsättningar för produktion för att få ekonomiskt stöd.)

• Hur många kommer egentligen att förlora sin egendom? Sådana beräkningar måste väl ha gjorts? Var är de nya hyresbostäder som behövs? Kan ni uppge exempelvis hur många stockholmare som utförsäkras och mister sina bostäder. Var har man inte bostadsbrist?

• Hur kommer det sig att staten bedriver kronofogdeinsatser mot sjuka då Fk missar sina utbetalningar? Hur kommer det sig att den svikne betalningsmottagaren ska straffas för samma stats organisationsbrister.

• Vad menar ni med arbete? Om det inte kan definieras hur ska man då kunna ha en arbetslinje som utgångspunkt?
  Varför har man inte kunnat eller velat definiera arbete? Frågan har ju behandlats av Anna Hedborg sedan i våras.

Det finns naturligtvis en mängd andra frågor att ställa, liksom en mängd påståenden att tillföra.

Meddelande: Jag tror mig ha uppmärksammat en mycket stor smitto-orsak, en av de förmodligen största riskerna näst ventilationssystem, om inte större. Det är ingen ny upptäckt men dåligt uppmärksammad och lika dåligt spridd.
Jag antar att det skulle finnas hundratals miljoner eller många miljarder att tjäna in på kort tid genom en effektiv kampanj. Det är kampanjen med information om denna spridningsrisk och förhindrandet av densamma som är min idé.

Jag är tyvärr sjuk med sjukbidrag, något som har kostat mig väldigt mycket genom statens särskilda beskattning av mig samt den ignorans som förekommer avseende min sjukdoms uppkomst. Likaså hör jag som långtidssjukskriven till den grupp som står i fokus för "arbetslinjen" och riskerar försämrad hälsa och senare ekonomisk ruin. Därför känner jag mig nödgad att inta följande ekonomiska perpektiv.

I min relation med svenska staten och de ekonomiska intressen den främst värnar, försöker jag lära mig att göra som de flesta andra genom att inta ett övervägande ekonomiskt perspektiv på tillvaron och därför hänvisa till "marknadskrafterna".

Preliminärt förslag:
Jag föreslår att socialdepartementet ersätter mig med motsvarande 1 % av besparingarna under en femårsperiod efter kampanjen, alternativt med 10 miljoner kronor netto i samband med undertecknande av nödvändiga papper. En klausul i handlingarna kan ange villkoret att besparingarna skall överstiga 10 miljoner kronor under en fastställd period efter genomförandet av kampanjen som påbörjas omgående. Utöver detta står socialdepartementet för kostnaderna för en fristående jurist att ordna med papper. I dennes närvaro ger jag besked.

Det svenska folket vill säkert gärna bli informerat om denna möjlighet till en tryggare miljö.

Meddela mig gärna
på e-postadressen.

/ Lars

Utanförskap är Gunnar Axéns stående mantra i den här debatten, om man nu ska kalla det för debatt. Det vore önskvärt att det svenska folket nu ansträngde sig för att få inblick i diskussionen och de billiga retoriska finter vi kan beskåda från moderat allierat håll. Med  mindre ansträngning kan man få en tämligen klar inblick i det utrensningsprogram radarparet och den moderata förtruppen Axén - Husmark Pehrsson så ivrigt proklamerar med hjälp av sina ihåliga upprepningar. Var Reinfeldt gömmer sig i denna mycket allvarliga och stora fråga, det kan man fråga sig.

Samtidigt som vi hade en av världens friskaste befolkningar, hade vi världens mest sjukskrivna och förtidspensionerade folk.  Varför säger de så?

För det första kan man undra om de vill ge läsarna en uppfattning av att även de sjuka hörde till världens friskaste. För det andra kan man fråga sig hur man kan vara världens friskaste och världens sjukaste samtidigt. Man kan lika gärna vända på det och säga: På bekostnad av många människors hälsa har en stor del av befolkningen kunnat hålla sig ganska friska. Att sänka sig så lågt som till att tvinga in svårt cancersjuka människor med dödsdomar i fiktiva sysselsättningar under förespeglingen att de ska slippa känna sig utanför, är tydligen ett moderat signum. Det räcker inte med att en fruktansvärt sjuk människa gör sitt yttersta för att på något sätt försöka bidra till den svenska välfärden genom att arbeta deltid. Nej, på Försäkringskassan försöker man pressa henne till att arbeta även övrig tid, ge henne dåligt samvete.

Människor med skiftande typer av arbetsoförmåga ska ut ur systemet för att Sverige ska få ner siffrorna för ohälsotalet, så att det ser bra ut. Den redan reducerade sjukersättningen ska sänkas till mindre än 4000kr per månad, något som inte går att leva på. För att få ekonomiskt stöd tvingas de vända sig till socialförvaltningarna, där de inte kan få hjälp så länge de har en bostad eller annan fastegendom i sin ägo. Detta är vad Axén- Husmark och den moderata ledningen anser vara rätt och motiverat för att snygga till sina siffror. Märkligt nog har inte de som gärna ställer sig utanför denna behandling erbjudits att få behålla sitt utanförskap!  Är mantrat ”Slippa Utanförskap” en modern svensk tappning av ”Arbeit Macht Frei”? Det är i varje fall lika missvisande, och där kan man börja sin analys av vad som egentligen sker då man strävar efter att befria sig från mänskliga kostnadsposter.

Då man ställt den moderata alliansens projektbeskrivning mot bakgrunden av alla dessa tiotusentals människors öden börjar den ena frågan ersättas av den andra.
Hur kan man betrakta arrangerade arbetstillfällen och ruinering för rehabilitering?
Hur kan man anse att en sådan behandling är att befria dem från utanförskap?

Hur kan man stolt flagga med en satsning på 17 miljarder, då dessa pengar bara utgör en mindre del av den besparing man gör genom att sänka ersättningsnivån som nu kallas bidrag?

Hur kan man i samma stund skryta om de pengar som tillförs kommunerna då även dessa förmodligen är finansierade av de människor som överges av det svenska samhället, de som ytterligare måste betala genom att förlora allt de äger och har som villkor för att få hjälp?

Detta är några få enkla frågor som kan ställas. Det finns många, många fler. Vidare kan man avkräva ovanstående duo en definition på ”arbete”. Eller vill de spara denna definition om det skulle visa sig att man vill ”spara” mer pengar som nästa steg i utvecklingen? Att de har mage att belasta de svenska skattebetalarna genom att låna ytterligare kapital för att bygga vidare på sina materiella potemkinkulisser är anmärkningsvärt!

Man kan rikta några frågor till det svenska folket också:
Vill ni verkligen stödja moderaterna och alliansen i detta projekt då ni på en sekund kan hamna i samma sits? Det räcker med att bli påkörd eller att drabbas av influensa alternativt vaccinet.

Kan ni må gott i stugvärmen då ni känner till hur över hundratusen redan sjuka människor har behandlats?

Är detta en framtid ni önskar era egna barn och närstående?

Tänker ni blunda för vad som skett och sker då ni investerar era nyvunna skattelättnader i något som ni förmodligen inte måste ha?

Har ni tänkt på att det endast är en mindre grupp modiga och emotionellt kompetenta människor som genom blod, svett och tårar har jobbat och slitit för att åstadkomma den svenska välfärd vi alla kunnat njuta av och som nu sakta rivs för att hamna där den var för hundra år sedan?

Att inte opposition, fackföreningar och andra fullständigt rasar mot detta är skamligt! Att erbjuda stora skattelättnader och olika kostsamma projekt samtidigt som man är beredd att ta till så vidriga och hänsynslösa åtgärder mot en stor grupp människor, talar sitt tydliga språk. Gör det inte?

Är det på rena direktiv man ofta agerar som man gör på Försäkringskassan, är det genom den okunskap, de feltolkningar eller kanske strebermentalitet som chefer och handläggare får möjlighet dra undan mattan för sjukskrivna INNAN respektive ärende har kunnat utredas eller prövas i domstol! Att ansvarsbefrielse för ett stort antal tjänstemän infördes på 1980-talet skvallrar om den inkompetens staten helt enkelt inte hade råd att processa om. Detta är en realitet även det. 

Det finns nu ett antal organisationer, föreningar och nätverk som syftar till att tillvarata sjuka människors intressen på olika sätt. Vissa mer eller mindre etablerade, andra under uppbyggnad. Dessa bygger på ideella insatser och genom ansträngningar från de sjuka som ändå kan prestera något lite. Verksamheterna verkar, dels för att ge människor möjlighet att ventilera sina helveten i en förstående atmosfär och miljö, dels i försök att samla krafter och kunskaper att bemöta den hänsynslösa häxjakt som pågår i vårt land.

Vad bjuder den moderata duon på nu då?

”Vänsterpartiet vill minska klyftorna medan Moderaterna vi öka dem… ”

Här kom inga protester från moderaterna.

”Vänstern utgjorde regeringsunderlag…”

Men det är väl inte detsamma som att sitta vid makten? Vad däremot Socialdemokraterna lyckades ställa till med är en annan sak.

”Politiken har nu förändrats…”

Ja, det kan man lugnt påstå. Moderaterna struntar ju fullständigt i både vad de gör och säger. De har ”lyckats” tiofaldiga rehabiliteringssatsningarna genom att ta dessa pengar och mer därtill av människors sjukförsäkringar, med första förklaring att de sjuka ska slippa utanförskapet.

     Andra förklaringen avseende arbetslinjen, det arbete Moderaterna är mycket noga med att inte definiera (eller var det för svårt att klara detta på ett år?) innebär att de sjuka inte kommer ha möjlighet att klara sig. De som inte lyckas klara sig på mindre än 4000kr/månaden måste göra sig av med alla tillgångar för att kunna få motsvarande belopp från socialen! Därtill kan man konstatera att det inte finns några lägenheter att få tag i, för dessa vill moderaterna göra om till bostadsrätter.

Om uppåt 100 000 människor blir av med 8000kr/mån. kan vi lätt se vad Moderaterna menar med att satsa stort. Detta innebär att de sjuka själva får finansiera sin undergång! Inte bara ”satsningarna” på arbetslinjen utan även på sina egna socialbidrag. Vad moderat generositet innebär blir allt tydligare. Var det inte någon moderat som blev tillrättavisad då han hade mage att använda ordet solidaritet i en text? Det måste jag kolla upp.

 Nåja, detta innebär ju inte att de knäpptysta Socialdemokraterna är så mycket bättre.  

Att Gunnar Axén och Cristina Husmark Pehrsson har fått hållas så här långt måste bero på att det svenska folket ännu inte kan föreställa sig att de folkvalda och deras representanter från socialförsäkringsutskottet har mage att föra den politik vi nu ser. Skulle människor förstå allvaret i det som sker hade de genast insett att det räcker med sjukdom eller olycka för att de själva, deras närstående och framför allt deras barn, riskerar få sina liv förstörda… om det nu inte räcker att bortåt 100 000 medmänniskors framtid hotas av något som inte riktigt kan förklaras av duon.

Paret säger att oppositionen försöker skapa oro. Samtidigt tolkar de socialdemokraternas tystnad som medhåll i de förslag som lagts fram.

 ”Aktivt stöd” för att komma tillbaka till ”arbetsgemenskapen” innebär att de sjuka blir lurade på socialförsäkringen de investerat i och istället ”erbjuds” mindre än 4000 kr/ mån. att leva på. Ersättningen de blir snuvade på finansierar de 17 miljarder vårt radarpar säger att ”de satsar”. Det borde bli pengar över. Det är inte lätt att riktigt veta då inga siffror har presenterats. Med min egen lägre lön skulle det dock motsvara ca 27 miljarder för gruppen. Var så god och lägg fram siffror och beräkningar. Detta bör kunna göras på några timmar för att hamna på Aftonbladets redaktion. Däremot tar det naturligtvis längre tid för en efterkonstruktion!

”Vi” skjuter till pengar för att ”hjälpa” alla socialbidragstagare som aktualiseras. Dock måste dessa, som i ett slag förvandlats från försäkrade till bidragstagare, först göra sig av med egendom, ägda lägenheter och hus, om de inte kan leva på sin partner eller kanske sina barn. Var finns de nya bostäderna? Hur många av de förväntat utförsäkrade kommer att förlora sitt kapital? Detta borde också vara lätt att visa upp av de moderata ekonomerna.

De har sagt att de sjuka ”inte förstår” då de protesterar och ifrågasätter. I den meningen antyds just att det saknas förstånd hos de sjuka, som om det skulle finnas ett samband. Men är det någon som verkligen tror att bortåt 100 000 människor fullständigt har missuppfattat vad de står inför eller själva råkat ut för? Detta är ytterligare ett exempel på en retorisk fint.

Vad det egentligen handlar om är att man först räknat och kalkylerat på en plan för att anpassa argument och retorik efter dessa siffror och det egentliga mål man har satt upp. Men samtidigt uppstår ett flertal problem.

Hur ska man ”sälja” den här idén när man samtidigt har råd med både skattelättnader, vägprojekt och annat? Det går knappast genom att öppet säga att man vill göra sig av med mänskliga kostnadsposter eller rensa ut sjuka. Det är för tätt inpå. Nej här gäller det att linda in det hela i retorik bestående av mantran man kan haspla ur sig så fort någon vill ha svar. ”Vi har valt arbetslinjen” vidare ”passivitet”, ”slippa utanförskap” o.s.v.

Hade de överhuvudtaget brytt sig om människor hade projektet stoppats till dess allt var klart, istället för att låta Fk gå så långt som till att försöka tvinga svårt sjuka cancerpatienter och andra till fulltidsarbete eller ställa så många på bar backe. Nu har människor tagit livet av sig för att Fk tillåtits sjabbla med utbetalningar och staten därför skickat sina fogdar på dem som för länge sedan skulle haft pengarna i sin hand. Här hittar vi en självgenererande idioti utan like.

Duon kan tillsammans med Anna Hedborg inte ge en definition på arbete. Det innebär att de endera inte vet, endera inte vill, tala om vad som väntar de sjuka. Det kan nämligen vara en nackdel att låsa fast sig vid en definition. Naturligtvis skulle denna definition vara utgångspunkten för planeringen. Annat är ju faktiskt omöjligt, alternativt obegåvat, mot bakgrund av de påstådda intentionerna.

Var så god och tänk!

På grund av risken att betraktas som arbetsför trots att definition saknas, skriver jag under pseudonym

Faunus