För att få sjukskrivna i arbete - inte för att hjälpa de sjuka.

Att Gunnar Axén och Cristina Husmark Pehrsson har fått hållas så här långt måste bero på att det svenska folket ännu inte kan föreställa sig att de folkvalda och deras representanter från socialförsäkringsutskottet har mage att föra den politik vi nu ser. Skulle människor förstå allvaret i det som sker hade de genast insett att det räcker med sjukdom eller olycka för att de själva, deras närstående och framför allt deras barn, riskerar få sina liv förstörda… om det nu inte räcker att bortåt 100 000 medmänniskors framtid hotas av något som inte riktigt kan förklaras av duon.

Paret säger att oppositionen försöker skapa oro. Samtidigt tolkar de socialdemokraternas tystnad som medhåll i de förslag som lagts fram.

 ”Aktivt stöd” för att komma tillbaka till ”arbetsgemenskapen” innebär att de sjuka blir lurade på socialförsäkringen de investerat i och istället ”erbjuds” mindre än 4000 kr/ mån. att leva på. Ersättningen de blir snuvade på finansierar de 17 miljarder vårt radarpar säger att ”de satsar”. Det borde bli pengar över. Det är inte lätt att riktigt veta då inga siffror har presenterats. Med min egen lägre lön skulle det dock motsvara ca 27 miljarder för gruppen. Var så god och lägg fram siffror och beräkningar. Detta bör kunna göras på några timmar för att hamna på Aftonbladets redaktion. Däremot tar det naturligtvis längre tid för en efterkonstruktion!

”Vi” skjuter till pengar för att ”hjälpa” alla socialbidragstagare som aktualiseras. Dock måste dessa, som i ett slag förvandlats från försäkrade till bidragstagare, först göra sig av med egendom, ägda lägenheter och hus, om de inte kan leva på sin partner eller kanske sina barn. Var finns de nya bostäderna? Hur många av de förväntat utförsäkrade kommer att förlora sitt kapital? Detta borde också vara lätt att visa upp av de moderata ekonomerna.

De har sagt att de sjuka ”inte förstår” då de protesterar och ifrågasätter. I den meningen antyds just att det saknas förstånd hos de sjuka, som om det skulle finnas ett samband. Men är det någon som verkligen tror att bortåt 100 000 människor fullständigt har missuppfattat vad de står inför eller själva råkat ut för? Detta är ytterligare ett exempel på en retorisk fint.

Vad det egentligen handlar om är att man först räknat och kalkylerat på en plan för att anpassa argument och retorik efter dessa siffror och det egentliga mål man har satt upp. Men samtidigt uppstår ett flertal problem.

Hur ska man ”sälja” den här idén när man samtidigt har råd med både skattelättnader, vägprojekt och annat? Det går knappast genom att öppet säga att man vill göra sig av med mänskliga kostnadsposter eller rensa ut sjuka. Det är för tätt inpå. Nej här gäller det att linda in det hela i retorik bestående av mantran man kan haspla ur sig så fort någon vill ha svar. ”Vi har valt arbetslinjen” vidare ”passivitet”, ”slippa utanförskap” o.s.v.

Hade de överhuvudtaget brytt sig om människor hade projektet stoppats till dess allt var klart, istället för att låta Fk gå så långt som till att försöka tvinga svårt sjuka cancerpatienter och andra till fulltidsarbete eller ställa så många på bar backe. Nu har människor tagit livet av sig för att Fk tillåtits sjabbla med utbetalningar och staten därför skickat sina fogdar på dem som för länge sedan skulle haft pengarna i sin hand. Här hittar vi en självgenererande idioti utan like.

Duon kan tillsammans med Anna Hedborg inte ge en definition på arbete. Det innebär att de endera inte vet, endera inte vill, tala om vad som väntar de sjuka. Det kan nämligen vara en nackdel att låsa fast sig vid en definition. Naturligtvis skulle denna definition vara utgångspunkten för planeringen. Annat är ju faktiskt omöjligt, alternativt obegåvat, mot bakgrund av de påstådda intentionerna.

Var så god och tänk!

På grund av risken att betraktas som arbetsför trots att definition saknas, skriver jag under pseudonym

Faunus