Hur slinker de undan?

Ibland tar någon upp något som man velat uttrycka själv men kanske inte hittat rätt form eller tillfälle för. Det här hittade jag hos Silvertörne.

Eftersom jag tycker följande konstaterande i hennes text bör lyftas fram, slänger jag in min kommentar därefter. Kanske utvecklar jag tankegången vid tillfälle.
"...eftersom de i så fall antingen är inkompetenta eller också ljuger de". Jag blir överlycklig. För hur ofta har vi inte trängt in någon i ett återvändsgränd, för att se fanskapet klara sig undan! Man kan stå där och blinka förvånat, undrandes hur detta var möjligt. 

Just den här slutsatsen är så vansinnigt beskrivande, samt för många och olika samanhang. Dock har jag varit naiv nog att tro det skulle hjälpa med vissa påpekanden och att måla in motståndaren i detta hörn för att få en rättelse till stånd. De måste ju ha någon stolthet, försöker jag intala mig... Kanske man måste lära sig använda denna slutledning och slutsats på ett annat sätt, lära sig åskådliggöra det logiska resonemanget för att se till att lögnaren alternativt den inkompetente, hängs ut till allmän beskådan eller i bästa fall tvingas erkänna att h-n har fel.

Vad det handlar om är ungefär följande:
- Du säger att 3+2 = 5, men samtidigt hävdar du att 5-2 = 4. Vem som helst inser ju att detta inte stämmer.
Då kan typer som Gunnar Axén och Cristina Husmark Pehrsson säga:
- Det är uppenbart att ni (100 000 människor) inte förstår det här.
- Menar ni att 100 000 människor skulle räkna fel?
- Nu handlar inte detta om matematik, det handlar om "siffran 3", får man höra.
- Men den här 3:an förvandlades ju till en 4:a alldeles nyss. Kan ni förklara det.
- Ja. Vi vill hjälpa människor ur utanförskap. Vi har bestämt oss för att driva "arbetslinjen"...

Naturligtvis vacklar man och ser sig omkring efter något att hålla sig i, då man istället borde säga: - Jag hävdar att du är en lögnare alternativt inkompetent eller dum i huvudet, och det kan jag bevisa. Jag vill omgående ta upp det här i en öppen diskussion"...

Tack vare det "vansinnigt invecklade resonemang" :) som krävs för att genomskåda det hela, kör så gott som alla tidningar och TV i diket, varpå "halva Sverige" med tonvikt på vissa element, med glädje följer efter. Det är vid sådana här tillfällen man kontaktar pressen, för att få veta att de tyvärr inte kan avstå utrymme för detta. (De måste ju följa kändisarnas senaste bröstoperationer, eller puffa för sin egen politiska övertygelse.)

Naturligtvis är det så, att de här människorna som kört ner i diket och nu luktar illa av sitt eget avloppsvatten, omöjligt kan krypa till korset och erkänna att de styrde fel i sin iver. Skammen är för stor och de vill inte att lukten ska identifiera dem. De skapar en offentlig subkultur och en identitet som bygger på att "avloppsvatten luktar gott".

Knäck den här nöten och allt är i hamn.