MIN KRAMPJag är en tyckare i stort och smått. Just nu prioriterar jag mitt tyckande i utförsäkringsfrågan.
Dumhet är ett alltid aktuellt tema för mig, och var hittar man mest av sådant om inte hos våra politiker och beslutsfattare.
Nu menar jag inte flest dumheter utan just mest. För är det inte så att om man vill slå sig själv för bröstet, sitter på en viktig post med hög lön och förmodligen har adekvat utbildning samt möjlighet att välja, då får man inte bete sig hur dumt som helst.
Är man befriad från emotionell intelligens och etiska värden blir det lättare att bete sig dumt. Frågan är om det ska betraktas som en förmildrande omständighet eller om det snarare ska betraktas som extremt superkorkat eftersom exempelvis politiker har tagit på sig att tillvarata ett helt folks intressen... men bara om man är demokratisk förstås.
Är verkligen hellre en del av lösningen än av problemet.
Men ibland har vi människor gemensamma problem som behöver lösas. Samhälleliga, in- och utrikespolitiska, grannfejder, församlingspolitik (kyrkopolitik), tvättstugetjafs osv. Då: ett extra kol läggs gladeligen på brasan.
Har jag egna problem löser jag dem helst själv. ( Har erfarenheter av att folk sagt" nej, jag har inte tid", "jag orkar inte", "en annan dag", "har så ont i ryggen" etc etc så ofta nu och det blir aldrig av, att jag gladeligen och stundligen struntar i att be folk om hjälp numera...)
Ibland har andra problem som jag kan kanske hjälpa dem att lösa och det gör jag gärna, utifrån min förmåga och kunskap och fysiska ork..
Det är mitt sätt att hantera vad jag upplever inom och utom mej själv, kortligen ;)
Jo, lösningarna ser ganska olika ut beroende vad det gäller och vilka vi är.
Min egen tanke i det jag lade ut här var närmast de ytterligheter vi kan se och vad dessa egentligen står för. Den första videon handlade om hur någon sjunger om sin kärlek och hur publiken sluter upp i sången och skapar den stämning vi ser... Lösningen Den andra handlar om hur hat och förakt kan fånga och förföra publiken... Problemet.
Med den tredje filmen menar jag att det finns en medelväg... Men är detta verkligen en medelväg? Är det så vi vill att våra val och våra kompromisser ska gestalta sig? Visar texten och budskapet i den filmen en del av lösningen eller en del av problemet? Det beror naturligtvis på vilken värld och vilket samhälle vi vill leva i...
Jag ska kanske tillägga att detta inte behöver eller bör betraktas som en partipolitisk fråga, utom då det gäller att försöka stoppa något som människor far ont av. Det var inte riktigt bra tidigare, för då hade det som nu sker inte skett, vill jag tro. Dessutom är det vad som händer ""bakom" partipolitiken som utgör den egentliga stommen i vårt samhälle, vill jag tro.