Fideli funderar

...hit →   http://fidelifunderar.wordpress.com/

Jag har funderat på det här med bloggen. Om avvecklingen innebär ett bra tillfälle att lägga ner, kanske. Det har ju faktiskt inte hänt speciellt mycket här på sista tiden. Men jag kom fram till att, även om min blogg inte lever på samma vis längre, så vill jag inte riskera att den försvinner. Vill kunna gå tillbaka och läsa, den är som min dagbok över en tid som inte kommer åter...

Så jag har flyttat till WP, jag också liksom många andra har jag sett! Vem vet, kanske jag får tillfälle att skriva några nya härliga inlägg där.. :) Men jag räknar inte med att få några kommentarer där tyvärr, eftersom en kommentar på WP innebär att man offentliggör sitt IP-nummer för bloggens ägare. Och därmed kommer nog tyvärr 6-bloggarna inte att få så väldigt många kommentarer där. Men, man vet ju aldrig.. :)

Tänkte bara ge mig tillkänna här på bloggen igen, meddela att jag finns här, läser inte så ofta hos mina favoriter, det ska erkännas, men lite koll har jag!

Jaha, hur är läget med mig då? Vad har hänt sedan sist? Inget så värst omvälvande faktiskt... Älskaren finns med i bilden, fast vi inte sett varandra sedan i maj. Men vi mailar och håller kontakten så gott som dagligen. Har väl gått över lite mera till enbart vänskap. Tvivlar på att vi kommer att se varandra innan våren faktiskt, och det känns rätt okej. Tror inte att vi kommer att uppnå samma toppar som varit.

Men det är en lite udda vänskap... påfrestande på ett speciellt sätt. Jag vet fortfarande inte riktigt var jag har honom och tillåter inte mig själv att släppa in honom till mitt allra mest förtroliga, av vissa anledningar... Och det kan jag vara lite ledsen över. Vissa dagar. Andra dagar känns det skönt med distansen, ja rentav nödvändigt. Och mitt sunda förnuft säger ju att distansen måste öka, såklart.

Det där med förtroende har vi diskuterat mycket. Jag anser att det är en absolut förutsättning för den sortens vänskap som vi har, och iallafall jag gärna vill behålla. Men jag vet att han inte är främmande för vita lögner, eller rejäla svarta heller för den delen, och misstänker att jag varit utsatt för en hel massa sådana. Och fortfarande är. Och det som förundrar mig är att jag inte ens kan antyda det till honom utan att han blir helt rabiat, helförbannad. Och ska man då tolka det som att jag har fel...

Nej, något jag ska dra ner på är detta ältande, funderande, tolkande av alla små nyanser... Strunt i det och se honom som en god vän, som jag kanske träffar igen... kanske inte. Och så får det vara!

Fyra orgasmer på tjugo minuter. Ja, det var jag faktiskt värd så många tillfällen som missats på sista tiden! Men detta tillfälle missade jag inte!!

Och det var allt jag hade att säga för denna gången...

Fick helt plötsligt en stund hemma för mig själv... MMmmm... det var längesedan leksakslådan var framme. Men nu är det dags! Börjar med stora leksaken, sätter på lätt vibration och låter den smeka mig fram och tillbaka, känner hur jag svullnar... Ser det också när jag reser upp mitt huvud och tittar i spegeln mittemot sängen där jag ligger... Skönt retas den... snart har jag blivit så fuktig att den glider in, hela vägen... Stor är den och fyller mig djupt och underbart skönt... Tar så den lilla leksaken och låter den cirkulera kring clitoris, och efter bara någon minut kommer jag i en orgasm så häftig att jag inte kan hålla tyst... länge varar den och jag tittar upp i spegeln, möter min egen blick som utstrålar hetta och åtrå men även ett outgrundligt lugn. Och jag slås av en sak.

Så vacker jag är när jag får orgasm!

...varmt och svettigt i Älskarens lilla bil, rutor som immade igen... Fällda framsäten och en laptop med "Redtube" på instrumentbrädan... Grensle över honom i förarsätet och en orgasm...

Mm, trots att tändningen inte var den allra bästa från start, blev det väl nästan över förväntan. Såå läckert... *S*

Men nästa gång får det bli en större bil!

...sexandes på en filt. Solsken och ljumma vindar. I övrigt... tja, har inte så mycket att berätta. Inga nya sensationer eller galna idéer... Och på krönet till orgasm inte bara en, utan sådär tre gånger, utan att tippa över... Jahapp... Är grymt besviken faktiskt. Men skyller inte på någon annan än mig själv som är så jävla orgasmfixerad. Det VAR skönt ändå... när jag inte fick skavsår på klit...

Jävlar!

Mycket kan man roa sig med på helgen... Plocka fram leksakslådan och köra någon trevlig film från Redtube är ju inte fel! Helst en lång skön film, så man kan leva sig in ordentligt! Ur leksakslådan letas lilla klitorisstimulatorn fram, till synes sitter jag och jobbar vid datorn, grannarna ser jag genom fönstret... tänk om de visste *L* Knäpper upp mina jeans och drar ner dem lite grann, stimulatorn vibrerar skönt och snart kommer jag i en liten... som uppvärmning. Men vill ju ha mer, vill alltid ha mer... Och runt 18 minuter in i filmen kommer ett favoritavsnitt, som eggar mig alldeles extra... Jag kommer kraftigt och länge, pulserar säkert i en minut och min njutning hörs... ÅÅåååhhh härligt!

Filmen? Ja, det klassiska chef - sekreterarscenariot är ju aldrig fel *L*

http://www.redtube.com/25491

Ja, vad fan ska jag skriva nu då, har svårt att sätta ord på mina känslor men behöver skriva av mig... Är så bra på att hamna i en downstämning nuförtiden. Är precis som att jag vill straffa mig själv, jag ska inte få må bra, man kan inte må bra med något som är så moraliskt fel... Vissa perioder i månaden är jag ju extra känslig och påverkbar också, martyren med horn i pannan kommer fram... Vi sitter som vanligt och mailar fram och tillbaka, minsta lilla han missar i det jag skrivit, något påstående som inte når fram till honom / han väljer att inte se, det kan påverka mitt humör direkt när jag mår såhär. Och så testar jag honom... Mest av allt känner jag mig liten och ynklig och vill bara känna mig viktig, unik och behövd, och så kan jag inte säga det rakt ut utan måste linda in det och det funkar ju inte... Och de kommentarer som kommer tillbaka sänker mig bara ännu mer.

Helvete...

Förstorar upp gör jag. Snacka om att detta är en storm i ett vattenglas och när det gått 3-4 dagar och jag går in här och läser kommer jag att tycka att för fan Fideli SKÄRP DIG! Sluta spela martyr! Ge fan i att älta och analysera, hur mycket bekräftelse kan man kräva egentligen... I nästa vecka kommer jag att må jättebra igen... Släpper fram så mycket känslor i detta numera, vet att han vanligtvis fixar det...

Tystnad...

Och för några dagar sedan när vi pratade i telefon och det var JAG som var på bushumör... Nu är det tvärtom. Han erbjöd sig t o m att skicka över en läcker bild idag varpå jag svarade något dräpande, enbart menat att testa förstås... Följdes enbart av tystnad...

Tårar...

Jadu Loverboy, jag fattar att du ger fan i att svara när jag beter mig såhär. Men allt är inte enbart MITT fel alla gånger, det är inte alltid jag som ska skylla mig själv... Men ibland är faktiskt allt som behövs en cyberkram... Och jag fattar ju också att det inte kan vara lätt att tolka mitt nyckfulla humör enbart genom våra mail... Men visst gör det mailandet lite mera spännande! ;)

Eller Dethleff, eller vad han mer har kallat sig här på bloggen... Någon som vet var han finns? Han kanske huserar här någonstans, och hade jag varit mer uppdaterad hade jag säkert haft koll, men nu har jag ingen aning. Men om någon vet, så meddela mig! Tänkte liksom berätta för honom att han hade rätt... Åtminstone till en viss del...

Så har ett nytt år inletts. Och man blir lite fundersam... Det gamla året ska sammanfattas, det nya ska man ha vissa förväntningar på...

Som vanligt pendlar jag upp och ner... Vid vissa tillfällen tänker jag att nu ska jag minsann stålsätta mig, inte tillåta honom så nära, göra allt för att öka distansen, påminna mig om jag verkligen inte har samma betydelse för honom som han har fått för mig... Tänker som vanligt när det gått ganska lång tid sedan vi sågs, att det vore perfekt att avsluta.

Men.

Så kommer det andra tillfällen när jag bara längtar efter hans tyngd, hans tunga och fingrar som känner mig bättre än någon annan, hans forskande nyfikna blick... Hans galna idéer och spontana infall...

Ja, jag är född i vågens tecken. Ältar allting fram och tillbaka... Ja, jag har en beslutsångest utan dess like. Jag gör som vanligt, och låter allt bero lite till. Väntar på ett tecken, kanske... Eller att han ska fatta beslutet som jag inte klarar.

Hur länge kan man fortsätta? Vi går mot tre år snart... Jisses, aldrig i min vildaste fantasi hade jag väl trott att jag skulle träffa en älskare i tre år... eller träffa en älskare överhuvudtaget! Lite häftigt är det... Andra stunder föraktar jag mig själv...

Vi får väl se... Snart återupptas vår kontakt, och jag misstänker att det kommer att bli som vanligt. Precis som vanligt...