En liten presentation om mig och min son

Hej alla glada!

När jag nu ska börja skriva vet jag inte riktigt om folk kommer tro mig. Men men jag vet att mina vänner samt grannar tror mig för dom har sett och dom vet.

Min son han är extremt vild av sig. Han är idag 1år och 6månader. Han har bryttit nyckelbenet har alltid massa blåmärken. Enda sen han har kunnat förflytta sig så har han haft massa blåmärken. Jag har alltid fasat för att BVC ska på peka detta typ att man är en dålig mamma eller att det kanske är jag eller min man som skulle orsaka dessa. Uch!! Nää det skulle vi verkligen inte göra. Både jag och min man älskar barn fast jag älskar dom lite mer tror jag.

Filip Radoslav Lundberg föddes 15 maj 2008. Han vägde 2 450g och var 47cm lång. Han hade lite tufft i magen på slutet så jag blev lite orolig. Hans puls gick ner till 27 ett par gånger, i samband med att jag fick verkar. Men som tur är så hände det inget med honom. Han var frisk lite kille som var ca 30% undernärd. Men detta hann han med snabbt.

Historien hur Filip Radoslav Lundberg bröt nyckelbenet:

Det är första tisdagen oktober 2009 klockan är strax efter 15. Ute är det mörkt, kallt och små duggit. Så barnen får leka inne. Den store killen (min mans son) tröttnar på att leka med sin lillebror så han sätter sig i hörnet av vardagsrummet och tittar på TV. För att han tror att ingen skall höra eller se att han tittar på TV. Utan att vi ska tro att han och lillebror leker. Jag märkte detta på engång men men vad gör det Filip leker bäst själv man hör inte en massa skrik då. Så jag lät han titta på TV och Filip leka. Filip satte sig på sin gunghäst och gungade fram och tillbaka ordentligt. Jag blev förvånad och inponerad. Sen så börjar han slänga sig bakåt från hästen men han håller i sig fortfarande. Men det ser farligt ut. Så jag säger till honom, han tittar på mig och skrattar och gör det igen och igen och igen. Så jag vänder mig om efter ett tag och fortsätter titta på TV:n.

Så efter kanske 5min så skulle jag precis titta till han så ser jag hur hans hand glider från handtagen på hästen och han ramlar baklänges av den. Han gråtter och han gråtter. Han är varn att ramla och slå sig han gråtter max 10-15min men detta höll på i en hel timme. Min man blev lite irriterad på att han skrek så länge. Jag förstår han Filip hade gjort värre saker som han inte ens grätt över. Vi visste inte att han hade gjort sig illa i axeln, vi trodde bara att han kanske har slaggit i huvudet. För att det är nämligen det han brukar dunka eller slå i med. Men så tittade jag lite närmare in på hans axel och tänkte vad röd han är. Så när han tysnade så tog jag upp hans arm. Då började han skrika. Jag berättade för min man på engång och så ringde vi till vårdcentralen. Vi fick en tid på engång. Så vi åkte dit. Träffade en läkare som sa:
citat;

"Barns sklet är så mjukt som en gren som du plockar ner från ett trädd så  kan du nästan forma grenen hur du vill den går inte sönder men det blir spricka. Så din son har absolut inte brutit något ben men en liten spricka är det någ."

Han talade även om att jag fick återkomma till vårdcentralen imorgon om jag skulle se att han har mer ont. Jag ringde så fort vi hade vaknat dagen efter och talade om att min son har jätte ont och det var svullet. Det var svullet så jag ljög inte om det men att han hade jätte ont ljög jag om. Okej vi fick en ny tid där på dagen 13:15 på röntken. Det lätt ju super bra för att det var ju det jag ville även igår men men jag fick ju det idag. Vi kom fram till vårdcentralen och anmälde oss i receptionen. Så frågade jag henne vart röntken var? Så sa hon att vi inte skulle till röntken vi skulle bara till läkaren.

Då blev jag arg. Men det var inget som hon kunde hjälpa mig med. Hon talade om att läkaren kanske kunde ordna så vi kan komma till röntken. Okej ja ja det la inte mycket jag kan göra åt.

Läkaren stod i väntrummet och tittade på Filip en stund sen fick vi komma in till ett rum. Där talar han om för oss att det inte var något brytet för att han hade tittat på Filip medans Filip lekte och han rörde båda armana bra. Men så talade jag om för honom att jag misstänker att det är nått brutet. Han tyckte att jag över reagerade. Men för att lugna mamma så kan jag ordna så att han röntkas. Jätte bra tyckte jag. Vi fick en tid ca 5min senare. Efter röntken så satt vi och väntade en stund tills läkaren kom ut till oss igen. Vi följde med honom in på hans rum. Där inne bad han om ursäkt och sa att han hade pratat med läkare på ett sjukhus och att man gör inget åt detta utan det läker av sig självt. Men skulle han jätte ont så kunde vi ge honom alvedon.

Men det är sannslöst att sitta där och veta att det är mer än en spricka och ha en massa "kompitenta" läkare som säger åt en att man överdriver. Hur kämpar man med att förklara att det är mer än det som dom tror. Vi föräldrar känner våra barn bäst. En läkare som träffar barnet 5min kan inte säga att det är inget farligt.

Jag tycker att sjukvården har blivit helt sanslöst.

Ja ja men tack för att ni läste och jag hoppas att ni läser imorgon med!!

Mamma ÄLSKAR dig FILIP!!

<3 Jag och min son <3