Idag följde jag och Lasse med pappa på en "promenad". Pappas promenader är promenader på samma sätt som Ola Skinnarmos expeditioner är utflykter.

Jag visste att hur långt jag än skulle gå så skulle han håna mig när jag ville vända tillbaka.

När vi hade gått två kilometer i tryckande hetta i dåliga skor, över sten och lera och med Lasses vagn från helvetet föreslog jag att vi skulle gå tillbaka till hotellet.

"A dejt ej öutröulet"

"Men vi har ju gått och gått och gått, för <faan>"

"Vej skau baura öut te pejren däer"

"Men det är hundra meter till av asfalt och sedan kommer vi ändå inte upp för trapporna med vagnen"

Pappa muttrade och muttrade och himlade med ögonen så att ögonvitorna blottades. Har någon någonstans någonsin haft en så förslappad dotter? Troligtvis inte.

Jag tog Lasses vagn och tvångsvände. Och så stannade vi till vid en båtkyrkogård, men det var inte en båtkyrkogård, det var helt enkelt bättre begagnade båtar som man åker med om man inte bryr sig om man lever eller dör. Pappas favoritbåt. Pappa berättade att det som doftade var härdad plast och glasfibrer.

När vi nästan var framme vid hotellet tog vi oss ner för alla hala stenar för att diska vagnshjulen som var fulla av bondens åker från de höga vågorna som slår in över vägen.

Jag körde ner med vagnen så långt som jag vågade och satte mig ner på huk för att tvätta rent. Då kom årets våg och sköljde över mig och vagn och mammas alla vykort.

"Döu muste jöu äkta daj"

"Tack för tipset"

Bloggar på den lilla datorn som den där lilla gumman med det lilla bordet och den lilla pallen och den lilla skålen med mjölk och SJAS KATTA säkert använde. Jag brukade tänka att det var väl ganska osmart att jaga bort det enda sällskap som lilla gumman hade. Och så satt katten långt borta i ett träd och kände sig oälskad. Och lilla gumman ångrade dig nog samma sekund som hon hytte med kvasten.

På den lilla datorn bloggar jag från mig till er. Jag har kuppat in Lasse i mammas och pappas rum. Smooth.

"Dejt ej ente mejna öungar" sa pappa tre gånger i går. Sedan gav han upp. Den här veckan är det VÅRA öungar, det krävs en by för att fostra ett barn och det där. Eller bu, som pappa skulle sagt.

Läs lördagstext här

Jag har återvänt till Arginneginnvaddetnuheterjagärsåtröttattjaginteensorkargooglastavning.

Först; tack för alla underbara kommentarer den senaste tiden. De är så otroligt goda och söta, jag sitter och suger på dem länge.

Nu sitter jag i receptionen på Sunving resort och smakar salt på läpparna. Lasse är sur i vagnen med mamma, lilla sitter i en solstol under ett badlakan och spelar nintendo ds eftersom hon "VILLGÅIN"

Stora har försvunnit på upptäcksfärd med pappa längs stranden. Hon kommer komma tillbaka med tusen vackra "stenar" som är nedslipade skärvor av ölbutelj.

Flygresan i går var..lång. När vi skulle gå av sov tjejerna och jag beslöt att vi skulle vänta tills planet var tomt. Men folket tog aldrig slut. Pappa blev till slut nervös och kunde inte stilla sig.

"Göur dum tebauka en ej plaunet ejen? Göur dum baura ront ront? Vej haur blejvet löurade"

"Pappa, det är ju ändå 186 personer som ska gå av"

"Haur döu rejknat?"

"Ja"

"Vau sau döu?"

"De sa när vi lyfte att planet är en boeing blabla som tar 186 passagerare, tror du att jag står och räknar tvåhundra pers, jag kan inte ens räkna till tre barn"

"Jasöu"

Mmmmcello

Fridah undrar i sin krönika; Hatar jag mina barn? 

Inte hatar jag mina barn Fridah. Jag älskar mina barn. Jättemycket. 

Jag skulle kasta mig på långa svärd för mina barn. 

Jag skulle kunna skriva ett tjockt sjok av text om hur mycket jag älskar mina barn, hur jag tänker kring bloggen, vad jag lämnar ut och inte lämnar ut, men jag hinner inte. Jag måste skriva färdigt tre texter innan ungjävlarna kommer hem. 

Jag ville bara säga en sak. 

Julia Roberts är världens bästa skådespelerska.

Hon är vackrast i hela världen. Och hon är mest begåvad i hela världen. Och tänk så storsint jag är som skriver det här. Joachim älskar Julia Roberts. Om Joachim fick en chans att dra med fingret längs Julias kind så skulle han byta bort det mot SM-guldet och två av tre barn. Joachim skulle gifta sig med Julia och släppa mig som en het potatis även om han stod på ett fält av uppåtriktade knivuddar.

Men det är okej. Julia är bäst. 

"BRA svar på diskussionen om mat i skolan i Barometern! När jag läste insändaren häromdan tänkte jag; hoppas någon som Malin, som verkligen kan få fram ett budskap med sina formuleringar, replikerar! :-) And so you did."

Svar: Vad roligt att du gillade texten, det gör mig glad. Jag får mycket utrymme i Sveriges största tidning men det hindrar mig inte från att ha en åsikt om skolmaten i Nybro. Jag älskar lokalpolitik, jag har det i bröstmjölken. Bröstmjölk som pumpades á la Birgitta Olsson så att mamma kunde vara pluggande centerpartist. 

När jag var nitton valde jag mellan att flytta till USA eller flytta till Stockholm. Efter seriöst övervägande valde jag att flytta till Oskarshamn för att gå kantorsutbildningen. Joråsåatte.

Alla andra bodde på internatet. Inte jag. Jag satte mig obstinat i en etta i Oskarshamns ghetto(inga namn) Efter ett halvår flyttade jag hem och pendlade med buss. Då köpte jag den dyraste cd-spelaren som fanns då. 1200 kronor kostade den och den blev min bästa vän. 

Jag kan skriva mer om mitt år i Oskarshamn en annan dag. Men jag kom att tänka på musiken jag lyssnade på där jag satt på bussen och var sorgsen. 

Jag köpte Madonnas Ray of light och älskade den här

Jag köpte två singlar, den här och den här 

Repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat 

och repeat. Kalmar- Oskarshamn, Oskarshamn- Kalmar. Hela vintern, hela våren. Och så ville jag inte bli kantor och så flyttade jag till Stockholm och var sorgsen där också och så flyttade jag tillbaka till Kalmar för att vara ihop med en kille som ropade "Kasta ut fendrarna!" när man åkte båt, men det gick inte så bra och så blablablablaJoachim!blablablabla

Och nu är jag inte sorgsen längre. 

Här

Jag var inbjuden att delta i Kvällsöppet i kväll. Jag fick klartecken för sent och kunde inte komma. Men åh vad jag ville vara där. 

Ämnet; män som blir pappor mot sin vilja.

Jag ser programmet och jag blir så fruktansvärt upprörd och jag vill vara där.

Marcus Birro, du har mist två barn. Du har längtat så mycket som en människa kan längta. Du ville ha ett levande barn med den kvinna du älskar. Pelle Philipsson älskar inte kvinnan han fick barn med. 

Du kan inte applicera ditt öde på Pelles situation. Det är orättvist. 

Det här är vad jag skulle sagt om jag varit med i programmet;

Att tvinga en man att bli pappa mot sin vilja är ett grovt övergrepp.

Att lura en man att bli pappa är att förvägra barnet en bra relation till sin pappa. Ett barn har rätt till sin pappa. 

"Mamman är lika maktlös" säger Anna Ekelund. Vilket skitsnack. Kvinnan har all sexuell makt. 

Jag är så trött på mamman och kvinnan som offer. Kvinnor gör val. Sedan ska barn och pappor rätta sig därefter. 

Jag tycker att Pelle är otroligt modig som vågar prata om det här och jag tror att många män känner igen sig. 

Bebis!

Här

7:42

När svärfar kom för att skjutsa tjejerna till skola och dagis;

7:46

Vaknanimåstegåuppjagharförsovitmigpåmedklädernahärtaenmackaihallen

härärtandborstarnapåmedskornavarärdinavantarduhinnerintebajsadufårbajsapådagis

nukommerfarfarshitvarärdinryggsäckborstanudåförlåtförattdetblevsåhär

åhnejjagharinteskottatfarfarfårsnöifötternavadmångaFdetvaridenmeningen

GODMORGONVILKENUNDERBARDADETTABLIR

Hur pappa säger det;

Ajföun

Hur pappa säger Lasses namn;

Vecktöu (Viktor är min kusin)

Hur pappa säger mitt namn;

MAULIN!

Hur pappa säger mammas namn;

Anejta

Hur pappa säger syrrans namn;

EJLEN!

Pappas favoritsvordomar;

Saublar och sautiken

Pappas favoriter i duschen;

"Ovan där" "Han har öppnat pärleporten" "Barnatro" samt "Bird is the word"

Så målar jag naglarna rött.

Elin kom klockan 7:30 och tog barnen till skola och dagis. Svärfar kunde inte ta tjejerna idag och i en sådan arla minut ligger Lasse med en tung kissblöja i vädret och drömmer om allt han ska dra ut på golvet så fort han får en chans. So much bakplåtspapper, so little time. 

Nu delar vi en kanna grönt te och pratar om pappa.

Mister J hade visat sin Iphone. Pappa var mäkta imponerad. 

"Vejsa mejr" bad han. 

Så J visade hur man kan hitta sig själv med Google earth. 

"Uj" sa pappa och konstaterade efter en stund;

"Min man kän ente renga mej din?"

Iphone. En phone som inte kan ringas med. Oh the trögness.

Vad är det med folk? Vi bor i Sverige. Nu är det februari. Det snöar och det är kallt. 

Det är inte sjukt. Herregud vad folk gnäller, det finns ingen ände på hur synd det är om folk. Jag blir genast obstinat. HOPPAS ATT DET SNÖAR FRAM TILL MIDSOMMAR. 

Till och med Ekot har hoppat på snö-drevet. 

De rapporterar från "kaoset" och pratar med en farbror som skottar. 

"Vad tycker du om snön?" frågar reportern.

"Det är för jävligt" svarar mannen. 

Som funnes det någon att ställa till svars. Det är någons fel att det snöar på vintern och någon måste hållas ansvarig. Så här kan vi inte ha det!

Jag tar in snön. Jag bejakar det vita, feta svarta fåglar som kan vara koltrastar sitter på fågelbordet, overaller i hallen, all snö som blir till grus och vatten på hallgolvet. 

Det är som det är. 

Vi kommer ta det oss igenom detta. 

Humanity will prevail.

Tänk så många bilder det finns i världens bildbanker. Det finns bilder till precis alla tillfällen. 

När ni ser bilden nedan, vad tänker ni då? Vad tror ni att bilden vill förmedla?

Jag ser på bilden och tänker genast; "Jag måste ge pengar till kvinnojouren"

Men bilden är en annons för SEB. "Missa inte pengarna i husavdraget. Kan handla om 100 000 kr"

Hur tänker SEB? Har tjejen på bilden precis insett att hon har missat husavdraget? Eller har hon råkat skapa den där rutan på trisslotten SOM MAN ABSOLUT INTE FÅR SKRAPA? Eller har hennes man kastat in henne i kylskåpet för att hon inte hade torkat av diskbänken?

Och förresten; vad i hela friden är husavdraget?

Jag sitter vid köksbordet och lyssnar på en kakafoni av P1 och Lasses dammsugande. 

Inget dagis idag. Ögoninflammation. 

Vi har behandlat med Noviform sedan i går. Och med vi menar jag självklart jag. 

Jag lägger en sträng gul salva innanför ögonlocket och jag gnuggar sedan in mot ögonvrån. 

Joachim håller Lasses knubbiga hand och tittar åt ett annat håll. Joachim har tittat åt ett annat hål i över sju år. Genom år av termometrar i analen och salvor på obehagliga och oåtkomliga ställen. Någon behöver något i analen, då är Joachim inte din man. Hur skulle du göra om vi separerade och du tvingades göra allt analgöra själv min sillmjölkiga vän?

Nu ska Lasse och jag äta rester från i går och sedan ska Lasse sova. Länge. Själv ska jag lyssna på Brunchrapporten med Henrik Torehammar och skriva lite här och lite där.

har inte det här huset varit med i Arga snickaren?