Lasse somnade klockan 19:30, precis som vanligt. 

Vad som var lite mindre vanligt var att han grät mer än en gång mitt i natten.

Och vad som var än mer ovanligt var att jag fick lyfta över honom till vår säng. Det händer sällan.

Joachim står gärna och hänger över spjälsängen klockan 03.15 tills Lasse somnar om. Så gör inte jag. Jag ger upp innan jag börjat försöka. Jag ger honom nappen och säger han pip efter det så konstaterar jag torrt att det är kört och lyfter upp honom mot min nakna byst och bär över honom till moders näste. Sedan hör man Joachims mumlande i kudden om att jag ger upp för lätt. 

Just detta gjorde jag alltså i natt, gav upp för lätt. 

Jag lyfte över honom, lade honom på Joachims kudde och kurade ihop i fosterställning för att återfå den infisna värme jag just låtit sippra ut från under täcket. Men Lasse hade andra planer. Lasse var så inbillat pigg som en bebis kan bli när det är natt och rummet badar i blått ljus och absolut tystnad. 

Jag kunde höra hur han stirrade ut i mörkret. Ni vet väl det, att det låter när en människa är vaken på natten? 

Han sätter sig upp och ser sig omkring i rummet. Han vill finna liv. Vaket liv.

Jag vill inte avslöja mig. Jag viill inte att han ska veta att jag vet att han är vaken. Jag vill att han ska tro att jag tror att han har somnat om, då måste han ge upp. Men när jag vänder mig om för att kontrollera att han inte är vaken möts våra blickar som främlingar i natten. 

Han flämtar till bakom nappen och häver sig över från Joachims sida och lägger sin panna mot min och säger "EY?"

Jag svarar inte. Vad svarar man en ettåring som säger "EY?" klockan tre på natten?

Jag blundar med ena ögat och hoppas att det ska lura min arla fiende. Men icke. Han ska inte sova.

Han kryper oroligt omkring i en ring på samma ställe, likt en katt som tassar upp en sovplats. Han kommer inte till ro. Han kryper upp och sätter sig på Joachims huvud. Joachim märker ingenting, han drömmer om blodiga slag mellan barbariska folk och märker inte att det sitter en fet bebis på hans huvud. Och där sitter han. Min rara son. Han sitter på sin faders huvud när klockan är tre och timmen är sen. Han sitter där med klotrunda ögon och tittar ut i rummet. 

Och där somnar jag. 

Och så vaknar jag klockan 9:00. Då ligger Lasse bredvid mig i sängen med en falska välling. 

Undrar när han somnade. Undrar just om han gick upp och tog en nattmacka.

Undrar om han somnade på Joachims huvud.