Om man nu ska "tvinga" folk til saker för att dom uppenbarligen inte har bättre vett själva. För att det långsoiktigt är bra för alla ( korrekt tolkat?)
Vore det inte vettigt att förbjuda folk att skaffa bensinslukande bilar? mer än 2 barn-finns enormt mycket barni världen som behöver adopteras.
Borde man inte förbjuda alkohol och tobak, visst vissa kan hantera sprit men det orsakar problem för 10-tals miljoner bara i europa.

Borde man inte förbjuda dålig fet mat. Fetma orsakar mer dödsfall än något enskilt annat problem i västvärlden.

Det finns enormt mycket som borde förbjudas om argumentet är "dom inte har bättre vett själva"

Förälrar måste få ta det beslutet själva,
bara det blir till barnets bästa.
Lars Ohrly löste det på sitt sätt.
och det var bra för dem.
Det var bara ett exempel,som han berättade om.
Men det är nog viktigt med både Mamma och Pappa,
i barnets tillvaro.
Om de fungerar sinsemellan förstås.

Hej Malin!
Jag var hemma med min son i 4mån, därefter började jag jobba samtidigt som min man jobbade heltid. Detta löste vi så att jag jobbade när han var ledig och tvärtom.
Utan att ta en enda föräldradag har min make tagit hand om barn och hem, så det finns säkert mörkertal åt andra hållet också!

Vem tror du får påminnelse om att det finns dagar att ta ut? jo min make
Att jag har dagar kvar är tydligen inte så viktigt.

Liknelsen med plåstret är skitbra. Sånt man önskar att man kommit på själv : ) Vad tror du om risken att en del pappor inte bryr sig om att ta ut sin del? För den risken föreligger väl? Eller har jag missat nåt? Då offrar man ju barnet i så fall för en princip.

Åh, ditt inlägg är ju ännu bättre - än Edgrens - och Ohlys med för den delen. Strålande!

Håller med dig helt och hållet - det är det många som gör. Bra jobbat!

"Höj kvinnolönerna, säger ni. Lars Ohly säger; Vad kom först, hönan eller ägget? Kvinnolönerna är vad de är därför att kvinnor är vandrande honor med havandeskapspenning, lång föräldraledighet och vabbvabbvabb"
Så sant, så sant, så sant, så sant, Malin!

Jag tjänar just nu 33 000 kr/mån. Min man tjänar mer. I januari ska vi ha barn. Bäst för oss, på kort sikt är förstås att jag är hemma hela föräldrarledigheten och han jobbar. På så sätt "får vi ut mest av systemet". Men då kan jag inte heller förvänta mig någon vidare löneutveckling under den tiden jag är hemma. Om det är något jag lärt mig under mina år på arbetsmarknaden så är det att för att få löneförhöjning så måste man arbeta för den och fötjäna den.

LOVE LOVE LOVE IT! Jag har suttit och klurat i flera dagar över varför jag håller med dej om att en kvotering är nödvändig. Nu har du gett mej svar på den frågan och aldrig så välformulerat och enkelt. Gillar speciellt detta: "Kvinnolönerna är vad de är därför att kvinnor är vandrande honor med havandeskapspenning, lång föräldraledighet och vabbvabbvabb."

Kvotering av föräldraförsäkringen är positivt i den bemärkelsen att det i längden kommer att vara ett av de största stegen som tagits för att bilden av kvinnan som blott en barnaföderska ska förändras. Kom igen, ni fattar väl att många män fortfarande ser oss som det, precis som att vissa män tror att mänskligheten är hotad av bögar..

Fuck alltså, vad revolutionerande!!! Förstår ni inte det? No more burning bras..

Hej,

Bra klargörande. Men jag skulle gärna läsa dig utveckla resonemanget bakom nr 3 ytterligare. Ofta resonerar du i bloggen om att individer måsta ta sitt ansvar. Att de skall skärpa sig helt enkelt för att det skall bli bra. Senast tror jag du refereade till Linda Ss övertygelse om att det är lätt för individen att få jobb, om hon bara lägger manken till. Men också att de inte skall ta den enkla vägen och skilja sig, utan istället (skärpa sig och) kämpa för relationen...

Nu till frågan: Hur kommer det sig att du just i denna fråga inte litar till individens förmågan att fixa sig det liv hon vill ha, när du allt som oftast just argumenterar för detta. Om du bloggade om dig själv - på ditt raka sätt - kanske du t o m skulle konstatera att du inte var tillräckligt angelägen om ett jämställt uttag av föräldrardagar. Det var helt enkelt inte värt striden att få barnens far att gå med på delat föräldraransvar (trots att han har viktiga jobb som dubbelarbetande konsult och fotbollsspelare).

Jag och min man delade lika, utan lagar och regler! Tilläggas kan då att jag är den med den högsa lönen, jag har ett 'högt fint'-chefsjobb med mycket massa 'goa'tjänsteresor och 'viktiga' möten med mina kollegor dvs de andra 'höga fina'-chefer.
Att skylla på pengar tycker jag är en dålig ursäkt för det är en fråga om hur man prioriterar. Jag anser att man själv väljer hur man vill bo och leva och då får man väl anpassa sej. Men det är ju lätt för mej att säga som har pengar...
Hade ni verkliget velat så hade ni delat lika!

Jag är säker på att jag och snubben jag skaffar barn med är mer än kapabla att SJÄLVA bestämma vem ska ska vara hemma med ungen och hur länge.

P. Roberto: "Om du inte kan prata med din kille så borde du kanske inte skaffat barn med honom."

Folk gnäller så himla mycket om det här med delad föräldraledighet och att man ska tvinga familjer att dela lika. Men de kanske inte vill dela lika!?
Varför har du ett behov att av bestämma åt andra!? Varför litar du inte på att folk kan bestämma själva? Om de vill dela på sin föräldraledighet så kan de ju prata med sin kille och så delar de sen.
Varför pratade inte du med din man om du ville dela?

Om jag inte vill dela föräldraledigheten så frågar jag min snubbe om jag kan vara hemma hela tiden. Men sen kanske det visar sig att han också vill vara hemma. Då diskuterar vi saken och kommer fram till ett gemensamt beslut. Som vuxna gör.

Jag blir ju fruktansvärt upprörd över det här. Och jag har inte ens barn själv.

Viss kvotering kan vara ett ont måste. Ni kvinnor som inte håller med kom då ihåg att det säkert skulle gynna er i arbetlivet vad gäller lika villkor män/kvinnor om män tog ett större ansvar vad gäller familjen (och då inte ekonomiskt ansvar). Kan det finnas en rädsla från kvinnor att bli av med ledigheten för visst är det otroligt lyxigt att få vara hemma med barnen. Kan det vara så att vi faktiskt inte alls vill dela med oss;) För barnen...den största gåvan man kan ge ett barn är sin tid. Ni som säger att ni "förlorar" en massa inkomst om pappan är hemma men det är enkelt man anpassar sitt liv efter vilken inkomst man har.

Är gravid med första barnet och jag är säker på att mitt barn skulle vara förlorare med Ohlys politik. Jag jobbar oregelbundna arbetstider och kommer efter de första 6 månader att ha möjlighet att hoppa in och jobba både kvällar och helger då min man kan pussla med sina arbetstider lite. Detta kommer att göra att vi kan dryga ut föräldraledigheten! Vårt mål är att vi ska dela lika på tiden med vårt barn men kanske inte på föräldraförsäkringen! Sen kommer min man givetvis vara hemma "på heltid" någon tid.

Kommer aldrig att stödja en politik, som i vårt fall, skulle göra att vi var tvugna att lämna vårt/våra barn på förskola tidigare bara för att andra inte kan dela lika!
Sen tror jag på forskning som visar på att äktenskap varar längre om man delar på föräldraledigheten, men vi måste få sköta den biten själva! Tror tyvärr inte att uppfostringsanstalter (förskolor) är bättre för ett barn än att vara med sina föräldrar!

Jag har bara en fundering..... Om ni hade tvingats dela föräldrarledigheten, hade Joachim haft möjlighet att vara föräldrarledig från fotbollsspelaryrket? Hur hade Kalmar FF sett på det? Hade han varit aktuell för spel igen efter pappaledigheten?

Att dela 50/50 skulle på sikt innebära att kvinnors lön skulle närma sig männens och det återkommande argumentet om att kvinnor är hemma för ekonomin styr skulle försvinna. Har aldrig hört en pappa som ångrat att han varit föräldraledig. Denna reform behövs för att uppnå jämställdhet både på arbetsmarkanden och ansvaret för våra barn!

Jag håller helt med Emma!!!

Jag tycker det är vansinne att det kanske blir lag på att man ska dela 50/50!! Det får ju varje föräldrapar bestämma SJÄLVA!!!!

Vissa kan ju kanske inte ens ta ut så många dagar utan måste jobba... Vissa kanske inte har nå jobb o fara till sen och det är då bättre att den personen är föräldraledig!!

Blir så jäkla upprörd över detta.... Vi ska ju för fan få bestämma själv!!!!!!!!!!!!!!

"3. Joachim och jag har inte delat lika. Så gick det när vi fick bestämma själva. Jag önskar att vi hade tvingats dela, då hade vi inte behövt ha en enda diskussion om saken. "

Näe, det är ju faktiskt ganska skönt när staten tänker åt en. När man aldrig själv behöver reflektera över vilken syn man har på saker & ting, hur man vill eller kan leva sitt liv och vad som passar en själv bäst. När man aldrig behöver diskutera något med sin partner, för att staten redan skött det åt en genom en massa lagar. När man kan säga: "Älskling, vi behöver inte ens fundera på det här. Staten har redan gjort det."

Åh ja! Mer lagar åt folket! Mindre självbestämmande och uppmuntrande till eget tänkande! Jag kan faktiskt knappt vänta på att Sverige blir en kommuniststat som gått snett och blivit en ren fasciststat!

& nu syns min kommentar där jag citerar din tredje punkt som anonym, men det var alltså jag som skickade den.

Återkommer till kommentarer som Nadjas. Först skriver man att man vill bestämma själv, sedan skriver man att man inte har något val så som det är nu: "Vissa kan ju kanske inte ens ta ut så många dagar utan måste jobba... Vissa kanske inte har nå jobb o fara till sen och det är då bättre att den personen är föräldraledig!!"

Man vill alltså bli tvingad genom dagens system och inte bli tvingad att göra någonting genom ett nytt system?

Jag tror att om man lagstadgar lika så kommer många att inte ta ut hela sin del av föräldrarpenningen vilket leder till att man stannar hemma kortare tid med sina barn. Jag tycker att man skall koncentrera sig mer på lika lön för samma arbete.

Ett stort problem är väl dock att en hel del kvinnor och barn skulle bli lidande eftersom delad föräldraförsäkring inte kommer att innebära att alla män faktiskt tar ut sin halva. Min man är en workoholic och är inte så intresserad av att ta ledigt från jobbet länge för att vara hemma med sina barn. Jag har fått kämpa mig till att han ska stanna hemma i ett halvår. Det är trist och definitivt inte en schysst attityd men faktum är att han har den och en delad föräldraförsäkring skulle inte ändra på detta. Nu har han dessutom en tidsbegränsad anställning och är under stark press att prestera bra för att få vara kvar och vågar inte ta ut föräldradagar förrän han fått förlängt. Jag har däremot en trygg anställning och en väldigt flexibel arbetsgivare. För oss (eller mig) skulle en delad försäkring då innebära att jag får stanna hemma längre obetalt om jag inte vill sätta mitt barn i privat barnomsorg innan det är ett år - inte bra för mig eftersom jag får mindre pengar och mindre pension. Eller så sätter jag barnet i privat barnomsorg vid nio månaders ålder - inte så bra för barnet tycker jag. Och jag tror inte att vi är den enda familjen med en sådan problematik. Ge hellre incitament i form av högre jämställdhetsbonusar istället för att tvinga folk att dela rakt av. Det finns tyvärr ingen 'quick fix' till jämställdhet och även om man inför en delad föräldraförsäkring kan det nog ta ett par generationer tills föräldrar delar mer eller mindre lika på fp, vabbandet och dyl så varför sätta de kvinnor och barn som redan lever i ojämställda relationer ännu mer på pottan än vad de redan är genom att dela föräldraföräkringen?

Jag är väldigt emot dela lika i detta, då jag tycker det är rent hemskt i min sits som fick barn men sedan levde ensam med detta barn och storebror från födsel. Gemensam vårdnad gav pappan, om det inte var hälften så, mångamånga dgr, som han idag "sitter på" och aldrig ens tänker på att han har, han jobbar heltid, har barnen på dagis fullt sina veckor och jag tror absolut de dagarna kommer hinna brinna inne, att han inte tar ut dem innan hon fyller 8 år. När mina dgr var slut efter 9 månader (kunde av självklara, ekonomiska skäl som ensam inte spara särskilt många dgr och det var ett j-la bråk om ALLT som hade med pengar att göra med pappan, även underhållet), så stod jag där. FK sa "Men du har ju använt upp alla dina dgr" och inget mer med det. Socialen fick alltså hjälpa mig, men då de tyckte att jag fått för MKT pengar senaste 3 mån (haha) så fick min mor hjälpa mig 1½ mån innan de kunde hjälpa mig, det blev c:a 15000 i lån, jag har en skuld till henne ännu idag, 3 år senare som jag betalar av. Efter 2 mån hade pappan tagit sitt förnuft tillfånga och gav mig 30 dgr, så jag kunde vara hemma med föräldrapeng sista månaden innan dottern 14 mån gammal började dagis, för han ville inte vara föräldraledig själv och när han ville det - gick i omgångar då han var arg och ville jävlas - så skulle dottern isf bo hos honom, så som hon ju bott hos mig. Så när dottern var mindre än 1 år och då hon bott hos bara mig, pga. att pappan och jag inte levde ihop och råden från alla "proffs" på familjerätten och dylikt var att trappa upp umgänget med pappan lite i taget, tills den dag hon bodde där hälften, så som sonen, så skulle hon typ flytta dit tyckte han. Jag var ett vrak sista delen av hennes sista tid hemma innan dagis, pga. all skit från honom och ingen hjälp kände jag att jag fick, förutom ekonomisk från socialen. Tänkte på advokathjälp vid många tillfällen men för vilka pengar? (Han är f ö jurist, så det var INTE kul att fighta med honom, jag kände mig i totalt underläge gällande allt.) Och de där dagarna han gav mig - de drog han tillbaka efter bara ngn vecka, när vi hade bråkat om ngt igen, och detta fick jag veta när månaden var slut, så då skulle FK starta en utredning, huruvida jag hade en skuld till dem eller inte. Nu blev det som tur var inte så att jag blev skyldig dem ngr pengar, då jag tror de insåg sitt misstag, då jag fått brevet om "återdraget" (för pappan själv berättade ju inte), c:a 3 v. för sent, dvs. jag hade ingen aning, förrän dagarna var använda.
Mitt val hade varit att när papprena skrevs under för faderskap att börja en fight med pappan om ensam vårdnad, ngt som faktiskt är mkt ovanligt i Sverige idag, när inte misshandel eller dyl. finns med i bilden. Och jag ville inte ha det så, vi hade ju gemensam vårdnad om sonen. Och jag visste faktiskt inte att reglerna såg ut som de gjorde med att han fick så många dgr, trots vår "speciella" situation, jag tog det dumt nog som en självklarhet att jag skulle vara hemma tills hon började dagis. Dumma jag. Inte det bästa för barnet, utan för pappan, som ändå inte tog sitt ansvar m föräldraledighet på bästa sätt för BARNET och inte heller gav ngr dgr till mig, mamman, som inte kunde lämna dottern på dagis och gå och jobba, för det får man inte innan barnet är 1 år, och när pappan väl gav bort ngr dgr (för sent) så drog han tillbaka dem igen och sa "Du får klara dig bäst du kan". Och gissa om jag fått höra om att han faktiskt var så j-la bra och fin att han GAV MIG DGR. Wow...
Min dotter hade kunnat börja på dagis mkt senare om pappan antingen varit hemma med henne på dagarna, eller gett dgr till mig.

Så dela lika i en sits som min - nej tack. Då ska det finnas ngn som kliver in och straffar föräldern som vägrar vara f-ledig, så som pappan till mina barn vägrade (då hade han nog tagit ledigt, om det var ett ekonomiskt straff), och som gör ett upplägg BÄST FÖR BARNET om den andre föräldern ska vara f-ledig, som ska följas, om så fadern och modern ej lever ihop, eller helt enkelt TAR dgr och ger till den förälder vars dgr är slut, som inte går att dra tillbaka!!!
Samhället är inte gjort för "sådana som mig", så mkt har jag insett.