Jag har 2 st som jag inte kan välja mellan, fadern är skurken i båda draman.

1. Pappa hämtar på skolan - Jag är 14år, allt är pinsamt och mensigt och för mycket kajal. Jag funderar även på en navelpiercing. Pappa ska hämta mig från skolan med farfars "skruttbil" dvs en röd (läs: rostig) SAAB 900 med stora rosthål genom golvet. Alltför ofta hände det mitt i centrum att det blev kärringstopp och pappa vrålde "KOM AN NO ONGAN! KNUFF' PÅ!!" men det är en annan historia. Hur som helst. Vår skola var både gymnasium och högstadiet så alla bussungar samlades på samma ställe inför avfärd, ensisådär 500 ungar (ongan) . Jag fick stå själv på andra sidan vägen när jag väntade, bara det var ju pinsamt.
Efter 5 minuters pina tystnar barnen och allas blickar börja snegla mot vägen, vad var det som lät? En pansarvagn? En jumbojet i startgroparna? Föga visste barnen det jag visste. Det var urfadern som var på ingång.

Spottandes, smällandes och högvarvandes kom skruttbilen med vad som liknade en fallskärm/sandstorm bakom sig. I själva verket var det spånsäckar som pappa "roffat åt sig" (vi hade hästar hemma som skulle ha liggunderlag) bara det att pappan hade varken stängt säckar eller baklucka och spånet lyfte sig som ett norrsken mot himlen.

Inte nog med detta hade fadern även "för skoj skull" på sig en truckerkeps med texten "Chuck Berry" , solglasögon utan glas utanpå sina progressivagubbglasögon, bar överkropp och spelade och sjöng med Eddie Meduza för full hals.

Dagen efter på skolan fick jag veta att bland annat en kille i min klass fick stanna hemma pga besvärlig astma, tydligen hade något spån mitt i centrum orsakat det.

It was so painful.

2. Pappa har sexsnack - Pappa ska kära mig och min kamrat Sara till skolan en tidig tisdagmorgon. Pappa startar inte bilen och när jag undrar varför så säger han "Eeeh.. du vet. det där?" Varpå jag frågar "vad?" Pappan fortsätter med ett besvärat "Jag antar att du vet hur man.. gör ongan, du kanske har provat på, tillochmed?" Jag skämsskriker "MENPAPPAFÖRIHELAJÄVLAHELVETE!?!?!?!?" och pappan ryggar tillbaka och muttrar: "Det är sunt kära barn, det är sunt!" Behöver jag ens nämna att Sara aldrig samåkte med oss mer?

Hej!

Min pappa ar en san som alla kanner till. Vi kommer fran en medelstor Norrlandsk ,eller rattare sagt fran en liten by utanfor den, och under hela min uppvaxt var min pappa aktiv inom politiken och som fotbolls- och hockeytranare och Gud vet allt. Det var dessutom alltid han som stallde upp pa att hanga med pa klassresor etc. Nu ar det ju sa att nar man ar tonaring kan man borja tycka att det ar lite sadar med en pappa som alltid hors och syns mer an nagon annan sa i vart fall gjorde jag helt enkelt vad jag kunde for att han inte skulle vara med overallt hela tiden. Men sa skulle vi ivag till Goteborg i slutet av nian och inga andra foraldrar kunde ta ledigt sa vad gor man? Pappa fick hanga med efter att jag tjajat i veckor om att han inte skulle skamma ut mig. Hor och hapna, men resan avlopte utan minsta missode och mina klasskompisar kom bra overens med min pappa. Toppen.
Sista skolveckan anordnades en stor middag med alla 100 avgangseleverna samt alla larare, rektor, syo etc. Varje klass skulle ocksa ha med tva foraldrar och eftersom min pappa varit med pa resan sa blev han bjuden. Da han skott sig sa bra under resan nagra veckor tidigare brydde jag mig inte om att tjata om hur viktigt det var att inte sticka ut. Fel av mig!
Under kvallen anordnades karaoke i grupp och min pappa hamnade med diverse foraldrar och larare. ANGEST var kanslan nar min pappa fick en gnutta for mycket feeling och slet av sig forst slipsen som han kastade pa rektorn och sedan ocksa sin skjorta! Fruktansvarda foraldrar!

hade en ny kille hemma för första gången när jag kan ha varit 16-17, vi satt i soffan och tittade på tv när mamma kommer och frågar " vill ni ha bullarna först? eller... alltså.. eh... ja dom står i köket iallafall..." det tyckte jag var rätt så pinsamt och hon med, uppenbarligen.

Vi flyttade till andra idan stan när jag gick i 2:a klass.. Ny skola, äldre barn osv.. Före min första skoldag sa pappa: - Om nån frågar var du kommer ifrån så svara "pappas pung"

Det gjorde jag också när skolans värstingkille i 6:an kom fram och undra stöddigt var jag kom ifrån... Han har nog inte slutat skratta än...

Annars var namnen och åldern på mina päron litet pinsamt, 40+ när jag föddes, Astrid och Flemming blev Anita och Lars om nån frågade... :)

Åååh jag har en. Jag var tretton, gick i sjuan och var upp över öronen förälskad i en kille dom gick i nian. Han såg mig givetvis knappt, men nu skulle jag iallafall få gå på högstadiediscot i stan, och han skulle dit! Jag var helt uppspelt, åkte in med en kompis, och förstå min lycka när killen faktiskt pratade med mig. Dock hade pappa satt som villkor att han skulle få hämta mig när stället stängde. Så när vi går ut därifrån allihop ser jag pappa stå och vänta. Inte borta vid bilen som jag tänkt, ute mitt på vägen utanför entrén. Jag fortsatte gå och låtsades inte om honom och tänkte att jag kunde möta honom vid bilen. Pappa tror förstås att jag inte ser honom, så han vevar med armarna över huvudet och ropar: "Malin! Här är pappa!" högt och tydligt. Alla vände sig om och tittade.

Nu tio år senare tycker jag att det är otroligt roligt, men då ville jag verkligen bara dö!

Åååh. Jag var typ 13-14 år och satt med min familj på en restaurang i Göteborg där vi var för att hälsa på vänner till familjen. Pappa hade nog sett hur jag spanade in den mycket stilige kyparen och nästa gång han kom till vårt bord frågade min käre far om "raviolin var fin i år". Jag trodde att jag skulle dö.

När jag gick på mellanstadiet var min pappa polisen som skulle föreläsa om droger. Pinsamt bara det men det stoppar ju inte där, tyvärr. Han drog något lamt skämt (vilket har jag förträngt) varpå människan med förväntan i blicken utbrister: nä, skämt åsido, SA FRUKTHANDLARN! och brast ut i självgott skrockande. The horror.

Men det går ju inte upp mot svärisarna som av oklar (förmodligen grönavågarrelaterad) anledning tvingade sin stackars son att offentligt överlämna en drös strömming till kommunalrådet. Han vaknar fortfarande upp med ångestskrik.

herregud vad jag har skämts för mina föräldrar. så där så att det gör ont i magen men just nu kan jag bara inte komma ihåg något, bara känslan av det. vad det är skönt att bli vuxen (nåja, 25 om några dagar) och man inte skäms för något ens föräldrar gör utan bara ler och tänker att fy fan vad fin hen är ändå!

Min pappa hittade min dildo... Han ville nog att jag skulle slänga den. För när jag kom hem en dag stod min fina skolåda med den rosa dildon i MITT innanför dörra! Jag slängde den tydligt i sopan o undvek ögonkontakt i 2 år.. Typ !

Jag kommer aldrig att glömma detta. Det var min 20-årsdag. Stor nog för att mer eller mindre slutat skämmas för sina föräldrar. Jag trodde att den tiden var förbi. Nu var jag vuxen och skulle för första gången handla på systembolaget. Jag passade på när jag och mamma ändå var i stan för andra ärenden. På den här tiden (11 år sedan) så fick man beställa i kassan och så hämtade expediten det man ville köpa. Jag visade just stolt upp mitt körkort när mamma säger mitt namn och när jag tittar på henne så står hon med kameran uppe och förevigar detta ögonblick.

Jag sjönk genom jorden. Stormade ut från affären och var så arg och skämdes så att jag knappt kunde hantera skammen. Jag kan fortfarande plocka fram känslan och jag minns att allt jag tänkte att det hade varit ok om det varit en kompis och att man kommit överens om det men att jag blev totalt överrumplad och skämdes sedan både för hennes beteende och för hur jag reagerade.

Okej, när jag var femton år och min mamma hade varit och sett på vår skolkonsert presenterade jag henne för min kompis mamma och hennes sambo. Mamma förstod tyvärr inte att det var hennes sambo utan fick för sig att det var sonen och frågade högt "Åh, så det här är din son?".

Menar du vad för pinsamheter man gjort själv eller? För det har man ju inga gjort..
Men MIN mamma är själva betydelsen av epitetet Hönsmamma. En gång berättade jag fnissande i förtroende att jag "gjort det" med en kille utomhus. I en stadspark. Mitt i sommaren. Ganska ljust ute. Hennes kommentar var: "Men du låg väl överst?! Det är fortfarande kallt i gräset!".
En natt stövlade hon in i flickrummet när jag var som mest i farten med att "göra det" med en ganska nyvunnen kärlek. Och nej, jag låg inte överst. Hon backade snabbt ut och stängde dörren. Bara för att öppna igen och flera gånger viska mitt namn för att försäkra mig om att jag inte var typ klämd, låg illa eller mådde dåligt därunder. Uttrycket MEH, ORKA!! var inte uppfunnet på den tiden men hade legat nära till hands.

Min mamma har alltid varit benhård med att vi barn ska sova ordentligt, dvs gå och lägga oss långt innan alla andra i samma ålder. Det var otroligt skämmigt och många gånger låtsades jag ha sett tv-program som jag inte fick vara uppe och kolla på (improv på hög nivå!). Så när det ringde någon enstaka kille, som inte visste vilken tönt jag var som gick och lade mig i småbarnstid, efter att jag har gått och lagt mig så sa min plastpappa alltid att jag inte kunde prata för "HON LIGGER OCH SOVER SIN SKÖNHETSSÖMN!" Otroligt pinsamt och ocoolt när jag gick på högstadiet.
Det hemska är att nu ser jag knappt vad som var så pinsamt med det. En sån pinsam vuxen har jag själv blivit.

Kommer direkt på situationer med min mamma i affärer då jag skulle prova ut jeans, när jag var tonåring( innan man fick åka själv o handla)
Typiskt senario var att vi gått in i en klädaffär, jag smygglodde naturligtvis som alltid efter coola killar och försökte se ut som om jag kommit dit ensam...
Väl inne i provhytten provade jag massor utav Lewis-jeans, stuprörsmodellen (såklart) eftersom det var rådande mode.
Mamma sprang snällt fram och tillbaka för att hämta olika storlekar till mej.
Det pinsamma bestod i att hon, vid varje par provad byxa stod med lite gläntad provrumsdörr och kommenterade högljutt hur jeansen satt.....
Men Annette!! sitter verkligen de där jeansen bra??? Ska dom se ut så där???
Och sen den mest pinsamma kommentaren -: Kan du böja dej när de är så där tajta???
Varpå jag fick demonstrera att jag visst kunde det......livrädd att någon i butiken skulle höra.

Jag minns det som igår och försökte själv att vara väldigt diskret när jag handlade med min tonårsdotter. Hon tyckte om att handla med mej men är nu stor nog att handla själv. :)

Jag måste dela med mig av min kära mor (må hon vila i frid) som var en ganska frispråkig, robust finska som minsann inte tänkte backa för att prata om sånt som var naturligt!
Vi kan börja med när jag var i yngre tonåren och lyckats äntligen få mod till mig att bjuda hem lite vänner. Min mor var på toaletten (jag visste inte vilket "skick" hon var i) så vi slog oss ner i vardagsrummet som hade full utsikt över hallen och dörren till toaletten.
Efter en liten stund rusar min mamma ut endast iklädd en trasig t-shirt, ett par vita linne trosor och avsaknaden av BH var påtaglig.
Hon stannar till och tittar på alla oss som sitter i soffan, så utbrister hon:
"Satanaa, min mens är som man har skuurit halsen av en tjuur!!!!"
Varav hon kliver in på sitt rum för att hämta en binda.
Efter det var det endast högt betrodda vänner som fick beträda "the house of embaressment"...

Alltså jag dör av skratt! Både Long Leg och Sofia Svärd är ju lika roliga som Maulin!
Respekt! :-)

Min mamma tvingade oss att ha tänt på klassdiscot för hon tyckte det var töntigt att vi som var så små skulle dansa i mörker....

Jag var rätt ung när jag vägrade gå och handla kläder tillsammans med min mamma längre. Det var inte bara det att hon alltid uppförde sig som att vi var själva i butiken och alltid ropade tvärs över lokalen, utan värst var detta eviga uppslitande av omklädningsrumsdörrar medan man kunde stå där praktiskt taget med rumpan bar. Såhär nästan 15 år sen sista gången vi shoppade tillsammans hettar det fortfarande i kinderna av skam. I övrigt har hon varit väldigt fin och beskedlig, lilla mamman.

Okej. Håll i hatten.
Jag får börja med att berätta om en t-shirt som liksom hör till den här berättelsen. Jag var femton år, det var sommarlov. Min bror som precis fyllt arton år hade varit utomlands med sina kompisar. När han kom hem hade han köpt fula och helt värdelösa presenter till oss i familjen. Lite så som det kan bli när en artonåring för första gången lämnat landet utan mamma och pappa.
Till pappa hade han köpt en fruktansvärt ful t-shirt som föreställde en tecknad kaktus som skulle se ut som en stor kuk. Bara så. Pappa var inte typen som klädde sig i t-shirtar med kukmotiv och förstod nog att det hela handlade om en försupen son på semester och hans lilla hjärna.
Jaja, inget mer med den saken. T-shirten hamnade väl i nån låda.

Jag hade mycket migrän i tonåren och sov väldigt dåligt i perioder. Mamma hade kommit på att det underlättade för mig om jag använde öronproppar. Jag började använda öronpropparna och sov bättre, hade mindre migrän och allt var frid och fröjd.

Så.
SIsta helgen på det där sommarlovet så var vi ett gäng som skulle ha fest och tälta på en strand i utkanten av hålan vi bodde i. Ryktet om den där festen hade spridit sig och det var många som skulle komma. Ungefär hela högstadiet. Efter massor, och jag menar verkligen MASSOR, av tjat så gick mina föräldrar med på att låta mig delta. Dom gjorde dock klart för mig att dom skulle kunna dyka upp när som helst. Jag förklarade att jag skulle dränka mig i sjön om dom visade sig där och det hela slutade med att vi bestämde att dom skulle hålla sig på långt avstånd om dom skulle komma ner för att titta till festen.

Den här stora kvällen kom och jag och min bästis sminkade oss i tre timmar innan vi skulle dit. Vad vi inte berättat för våra föräldrar var att ryktet om det här kalaset nu även spridit sig utanför hålan och att det kommit uppgifter om att äldre killar och tjejer från stan skulle komma. Hett. Skitcoolt.

Kvällen kom och mycket riktigt, det var jättemycket folk. Festen gick ut på att man mest stod och hängde, här och var satt det folk och hånglade. Nån spelade musik. Det dracks kopiösa mängder öl och tjuvröktes överallt.

Då händer det.
Då.
Jag vill dö när jag tänker på det här än idag.

Jag och min bästis står i en klunga av coola människor där nånstans på stranden. Vi var kanske 100 personer totalt. Det blir liksom tystare och tystare där på stranden och det hela är väldigt märkligt eftersom det nyss varit massor med folk som pratat. När jag förstår varför det blir så tyst vill jag dö. På riktigt, hade dö-alternativet funnits så hade jag tagit det.
Uppe på en sanddyna liksom ovanför oss som står på stranden, så står min mamma och ropar "MAAALIN, MAAAAAAAALIN!" Hon spanar efter mig, vrider på huvudet fram och tillbaka medan hon gastar. Så får hon syn på mig och ba: "MAAAALIN, HÄR, ÖRONPROPPARNA!"

På sig har hon en t-shirt. En tecknad kaktus som ser ut som en kuk.

Ridå.

Pinsammaste nagonsin i var familj (och ja, det finns myyyyycket att valja pa!) hande som tur var inte mig utan en av mina styvsystrar, hon var val 12-13 sadar och var och handlade med sin pappa (min styvpappa). Framme vid kassorna ungefar ser han att det ar rea pa bindor, kollar sig omkring efter min styvsyster som ar i andra anden av raddan av kassor och skriker: "(namn), har du fatt mens an?!" For han tankte att isafall kunde hon ju inte missa ett sant klipp.... An idag kan vi inte prata om det, inte ens efter familjemiddagar nar alla ar lite smalulliga och pratar om hur mkt vara foraldrar skamde ut oss. Allt annat gar, men den historian... hon reser sig upp och gar. Och det inkluderar historian da min pappa ute pa kundparkeringen (till samma jakla affar) hogt och tydligt utbrister till min syster: "MEN, har du borjat anvanda BH?!" (inte lika pinsamt, men pinsamt)

Dessa pappor, vad ar det med dem? ;-) Just den aldern... Precis i borjan av tonaren, i puberteten ar ju allt sant saaa pinsamt och privat. Har fler historer, men jag far val skaffa en egen blogg for det kanske... Jag menar, hade pappa insisterat pa att betala mina tamponger nu sa hade ju det varit lite underligt men helt ok... Me n forsta gangen jag (i hans vetskap) kopte, da ska han fram och betala (inklusive ett detaljerat forhor om hur lange jag haft det etc innan vi ens kunde satta oss i bilen for att aka till affaren... Gud, jag hade hellre gatt om han anda inte hade forhort mig om vart jag skulle, plus att affaren nog hade hunnit stanga..)

Ja josses, manga historier.... Kan du toppa? :-)

Året var 1985, jag gick i sjuan och gjorde allt för att smälta in och vara normal. Jag blev kär en gång i veckan ungefär, precis som det ska vara när man är 13. Då, en dag, berättade en klasskompis att en i åttan var kär i mig. I fula oansenliga jag!!?? Vem det var ville hon inte berätta, men jag smög runt och spanade in alla åttorna för att se om det kanske var han..eller han...eller han. På nåt sätt blev jag kär i den här personen på studs, även om jag inte hade en aning om vem det var. Åh, ljuva tonår...
Några dagar senare berättade kompisen vem det var. En tjej!!! Otroligt söt och cool var hon dessutom. Jag hade aldrig skänkt en tanke åt att bli kär i en tjej, även om jag läst i Frida att det var HELT normalt och tillhörde tonåren. Ooookej.
Så jag skrev ett brev till henne och förklarade min kärlek, skrev flera kladdlappar först, som jag av nån anledning sparade på mitt skrivbord. Och som mamma såklart hittade. Och såklart ville hon praaaata om detta. Visste jag vad det hette att vara kär i tjejer? Ville jag att hon skulle berätta för pappa? De hade ju liksom tänkt sig barnbarn...osv. Jag sjönk längre och längre ner i soffan och ville bara försvinna. Jag visste ju på nåt sätt att det här var bara en raden av många förälskelser, och att vilket kön personen hade inte var särskilt viktigt trots allt. Dessutom hade mamma känt sig obekväm när jag kramade henne, hon visste ju inte om jag... Åhhh suck.
Vi pratade aldrig mer om det, den där tjejen hörde aldrig av sig och vi pratade inte med varandra överhuvudtaget. Ett halvår senare fick jag en "riktig" pojkvän och har aldrig blivit kär i en tjej efter det. Men det där samtalet med mamma är det pinsammaste jag någonsin upplevt!

Jag var 13 år och allt var dödligt pinsamt. Min mor och jag hade åkt in till den lilla staden, där alla känner alla, för att köpa kläder. Jag får med mig ett par byxor in i provrummet, men får inte på mig dom. Det sitter en dold dragkedja som jag inte sett och jag tror helt enkelt att de är för små.
Jag säger till min mamma som står utanför att jag inte kan få på mig byxorna.

"Har du gått upp i vikt?" Ropar hon. "Har du börjat med p-piller?" ropar hon ÄNNU HÖGE.

Jag hade inte ens kysst någon för första gången och nu står jag inne i affären och får en lektion i p-piller av min mor.

Vi semestrade i England, jag var sexton eller så, vi sitter på en resturang och pappa behöver gå på toaletten, vi påminner homom om att i England frågar man inte var toan är utan var man t.ex. kan tvätta händerna.
Pappa börjar då högt och tydligt säga: Ska jag skita så säger jag var kan jag skita och inget annat!
Hade väl inte varit så pinsamt eftersom vi var i ett annat land där de talar ett annat språk om inte kyparen sen börjat prata svenska med oss eftersom han bott och jobbat i Sverige förut...