Alltid kaos i hallen!! Lillebror retas med storasyster som vrålar för 762 gången "LÄÄÄGG AAAAV", håret reser sig på armarna på mig för varje gång. Varje dag, varje morgon. Dom tröttnar aldrig. Det ska lalas om det mesta, det tar ungefär 5 minuter att lala på sig skorna. Mitt allt lalandet kommer man på att visst ja... o så drar det igång igen. Så fort dom bara ser varandra kastas den verbala skiten fram och tillbaka. + att lillebror förstår inte innebörden av att "skolan börjar om 10 minuter skynda annars kommer vi försent". Han tror att en minut är lika lång som en timme. Så. Tröttsamt. Varje. Dag.

Hur gamla dom är? 13 och 11 - så, tyvärr Malin - DET blir inte bättre. Det blir lite lättare för dom kan fixa själv men kaoset försvinner inte helt.

När jag var liten (började skolan 94) fick vi snabbt lära oss klockan på morgonen. Väckarklockan ringde klockan 7, vi hade till 7.20 på oss att äta frukos och 7.40, gick jag hemifrån om jag skulle gå till skolan eller 7.50 om mamma körde oss, så alltså hade vi mellan 7.20 och 7.40 att klä på oss. Ofta klädde vi på oss så fort som möjligt för att hinna se lite på tv innan vi åkte. Inge bråk och inge tjat (säger mamma och pappa när jag frågat dem iaf och jag kommer inte heller ihåg något bråk eller skrik)

Jo, det är du som har rätt. Det låter precis likadant hemma hos oss.
Börjar inse att det inte är nyttigt för min hälsa att börja varje dag med bråk och skrik och stress...

Kommer ihåg att vi fick guldstjärnor på insidan av gareroben om vi klädde på oss utan att pappa (med en ängels tålamod) behövde gå lös på insidan av strumporna med nagelsax för att ta bort sånt som "stax" till teamamelodin av två flickor i falsett. Stor man det där. Nu klär vi dock på oss som stora flickor utan hjälp så jag tänker att det går över...

Så hade vi det också, sedan hände något, oklart vad.
9-åringen började ställa egen väckarklocka, kliva upp göra fika och vara klar i good tid. Går till skolan en halvtimme innan den börjar för att hinna leka innan. Eftersom 7-åringen inte vill gå själv så har han också börjat vara klar av sig själv.
Kvar sitter jag och en förvånad 5-åring som ännu inte fattat vitsen med att samarbeta på morgonen.
Önskar att jag visste vad som föranledde denna förvandling, då skulle jag kunna bli rik alternativt framstå som Världens Bästa Mamma men jag har tyvärr inte en aning.

Vi har (och med vi menar jag min man) bestämt att det är lämpligast att jag går väldigt tidigt på morgonen, så att han får deala med barnens halltrauman. Jag äter alltså en halv frukost med dem, sen går jag innan de ska titta på Fåret Shaun och samtidigt äta upp sin macka, klä på sig koftor och överdragsbrallan, samt få tänder borstade. Tydligen är det bara min man som har simultanförmågan att klara detta utan att få en hjärnblödning och skrika sig hes.
Själv får jag hämta, vilket innebär en lång stund med småprat med fantastiska Montessorifröknar på dagis medan yngste klär sig i egen takt (fortfarande mätt efter kraftig mellis) och sen hämta glad äldsta på skolan och laga mat med dem. En win-win solution, helt enkelt.

Vi har (och med vi menar jag min man) bestämt att det är lämpligast att jag går väldigt tidigt på morgonen, så att han får deala med barnens halltrauman. Jag äter alltså en halv frukost med dem, sen går jag innan de ska titta på Fåret Shaun och samtidigt äta upp sin macka, klä på sig koftor och överdragsbrallan, samt få tänder borstade. Tydligen är det bara min man som har simultanförmågan att klara detta utan att få en hjärnblödning och skrika sig hes.
Själv får jag hämta, vilket innebär en lång stund med småprat med fantastiska Montessorifröknar på dagis medan yngste klär sig i egen takt (fortfarande mätt efter kraftig mellis) och sen hämta glad äldsta på skolan och laga mat med dem. En win-win solution, helt enkelt.

Vi har (och med vi menar jag min man) bestämt att det är lämpligast att jag går väldigt tidigt på morgonen, så att han får deala med barnens halltrauman. Jag äter alltså en halv frukost med dem, sen går jag innan de ska titta på Fåret Shaun och samtidigt äta upp sin macka, klä på sig koftor och överdragsbrallan, samt få tänder borstade. Tydligen är det bara min man som har simultanförmågan att klara detta utan att få en hjärnblödning och skrika sig hes.
Själv får jag hämta, vilket innebär en lång stund med småprat med fantastiska Montessorifröknar på dagis medan yngste klär sig i egen takt (fortfarande mätt efter kraftig mellis) och sen hämta glad äldsta på skolan och laga mat med dem. En win-win solution, helt enkelt.

Känner igen det där...haha Men vänta tills de är trötta tonåringar som slåss i badrummet.. då kan vi snacka skrik & panik :)

Haha, jodu min sambos ena dotter på 8 år är INTE snabb på morgonen och kan inte för sitt liv förstå problemet med att ta på sig en strumpa sen bläddra i en bok, på med andra strumpan sen kika lite på sina pennor, vända handduken och titta på den i hundra olika vinklar på toaletten för att "hon känner för det" :-) Vanligen blir man lite irriterad men vissa dagar kan det ta hus i h-vete (ursäkta uttrycket).... Tack för en kul blogg :-)

Vi har det ungefär lika som er, tjat och skynda skynda, du hinner inte, men du kan inte bajsa i 45 minuter vi måste åka NUUUU, osv osv.

Åh, jag känner igen det där! Jag har visserligen inga egna barn, men jobbar som au pair i Nya Zeeland åt två tjejer, 11 och 13 år. Gamla nog att hålla reda på tiden själva kan man tycka, men nej, hela morgonen är "skynda dig, nu är det bara en kvart kvar tills vi måste åka, gå och borsta dina tänder och du hinner faktiskt INTE sitta på toa och läsa kalle anka-pocket i tjugo minuter för nu är det bara tio minuter kvar och varför upplyser du mig NU om att din skoluniform är smutsig och behöver tvättas och jag vet inte var du har slarvat bort dagens matsäck och nu är det bara två minuter kvar och borstar du fortfarande tänderna?!"
Och det här är ändå mitt jobb, när min arbetsdag är slut kan jag lämna barnen till deras mamma och inte bekymra mig ett enda dugg tills nästa morgon...

Haha... min dotter är 18 år och det låter fortfarande likadant. Skynda, skynda, skynda....

Same, same, du är inte ensam. Jag får psykbryt och sammanbrott var och varannan morgon. Borsta tänderna, borsta tänderna, BORSTA TÄNDERNA!!! Klä på dig, klä på dig, nu kommer du att missa bussen om du inte skyndar dig, SKYNDA DIG NU!!... osv osv. Det är ju inte någon överraskning för dem att de även denna dag ska till skolan, som de gjort varje dag bra länge nu... Iofs borde det inte vara någon överraskning för mig heller att det blir så här...

Ibland fungerar det lite bättre, när vi haft pedagogiska planeringar av hur morgondagen ska vara och vad de ska göra, om de hinner med lite extra lektid kan det även underlätta, men inte för mycket för då kanske de fastnar i leken... Det är en hårfin balansgång varje morgon.

Hahaha! Nu är mina barn stora, men det var PRECIS så det var! Vi bodde dessutom på en ö med en färja som skulle passas för att komma till skola och jobb. SKYNDA VI MISSAR FÄRJAN DU HINNER INTE GÅ PÅ TOAN KNIIIIP JACKAN KAN DU SÄTTA PÅ DIG I BILEN SPRIIIIING! Och det spelade INGEN roll när vi gick upp och hur lång tid vi hade på oss. Allt som kan göras i sista stund, ska göras i sista stund (barnens lag).

Oj oj, visst har vi det så här också på morgonen....en liten kille som man måste tjata på hundra gånger att ta på kläderna! Skynda skynda. Vad gör man....

Har två barn i trotsåldern. den ena ylar att dagis är tråååååkigt, och det är jooooobigt att ta på sig sjäääälv. den andra vägrar allt. Inte byta kissiga nattblöjan, inte byta matkladdig tröja från gårdagen som han dessutom sovit i, inte ta på sig byxor, inte....osv. man blir ju genomsvettig.

Vi går upp minst 1 1/2 timme innan vi ska åka, just för att slippa gap och skrik på morgonen. Kan låta väldigt präktigt men jag är själv trög på mornarna och får jag vakna , äta frukost och klä på mig i lugn och ro så har min dag startat bra, vilket förstås också smittar av sig på barnen. Det där med att klä på sig är en historia för sig vars process tar allt mellan 10 minuter och en timme hos oss. Jobbigt och frustrerande men med lång starttid hemma är det inte hela världen..Spännande att läsa hur andra gör!

Barnen får 30-40 min på sej. Det blir morgonteve för att vakna till, lite frukost på det och så på med kläderna framför teven. De är 2 och 4 och den stora "kan inte" klä på sej själv, så då gör det det åt honom eftersom vi inte hinner annat på morgonen. Sedan av med teven innan Fåret Shaun börjar och marsch ut i trånga hallen. På med alla kläder, även här hjälper vi storkillen på med overall och fleece, då ej annat hinns med. Den stora kanmpen kommer när vi kommer hem på em, då tid finnes att låta honom "ta av sej själv" vilket brukar sluta med att han storgråter och vi blir sura och känner oss som bovar. Mvh modren

Du har rätt, Joachim har fel.
I de allra flesta hem vill jag också hävda att det är som hos er på ett ungefär, hemma hos oss är det iallafall så... Om folk såg mig hemma med mina barn skulle de tro att jag var bindgalen! Jag förvandlas till ett skrikande monster! Särskilt häromdagen när 5-åriga dottern ville ta med Ronny och Ragge cd´n till förskolan...vi var inte helt överens där... Jag vann men var het utpumpad resten av dan...

Men klä påååå dig då! Kom igen nu jag kommer för sen till jobbet! Kom nu annars åker jag utan dig! Men åååå ska du kissa nu , varför sa du inte till innan du klädde på sig SAMTLIGA kläderna?
You are not alone sister!!!

Du vill nog inte veta... Men vi har det lungt, fyra barn mellan 4-11 år, klär på sig borstar tänderna och är redo för avfärd innan vi själva är färdiga. Visst tjatar vi och bråkar, men inte på mornarna. De vet när det inte är läge att tjafsa och det är inte läge på morgonen.

Ja jag kan ju bara tala för vår familj men det är morgnarna som kommer att bli min död medelst erupterande hjärnblödning. Alla är så satans omålinriktade, det kan plötsligt börja lekas någon sorts klapplek eller gissas gåtor och man vill bara vråla ÄT ERA ÄÄÄÄÄÄÄÄGG (och det gör man också).

Vill helst inte komma ihåg morgonen på eftermiddagen ...min stora ska dela toan med min man ett jäkla gnäll ..jag fixar ihop frukost till mitt stora barn som ska med bussen kl.7.05 och mitt andra barn som är hur seeeeg som helst ska väkas (alla har väckarklockor men ändå ropar alla VAKNA till alla ) jag kör i två omgängar oftast i pyjamas ...)någon glömmer alltid något ...alltid en gympapåse eller matsäck eller vad vet jag som ligger kvar hemma ...ändå planerade vi så bra kvällen innan - eller ??

Vi gör precis som ni. De få gånger det inte händer är jag förvånad hela dan.

Jag jobbar skift och därför är jag oftast redan på jobbet när de andra ska iväg (HAHAHAHAHA)
Men vi har gjort som så att
1) Mannen får kliva upp medans barnen snarkar för att kunna duscha.
2)Mannen får väcka båda barnen och sätter stora,som är 4 år vid soffan. När kläderna är på,håret borstat och tänderna likaså så får hon se på Bolibompa.
3)Lilla ligger i den andra soffan och äter välling under tiden mannen läser tidningen.
4)Mamman har dagen innan slängt fram ytterkläderna åt dem i varsin prydlig rad
5) Hips vips hinner stora före lilla? Se så! In i bilen (som är startad och varm).

När mamman kommer hem ligger det en vällingflaska i soffan som har lämnat en vit liten fläck på tyget. En kissblöja ligger i tvättstugan och hall-lampan är fortfarande tänd. Inga sängar är bäddade men barnen has left the building!

Ja, så har alla det. Och då genar vi ändå med att låta barnen äta mackor framför bolibompa, och det har jag inte ens dåligt samvete för, inte så mycket i alla fall. Mitt mål med morgonen är inte att inte tjata eller skrika, utan att försöka göra det utan att blir arg. Jag är ju själv kass på att gå upp och komma i ordning i tid, så hur ska mina barn kunna?

Tack Isa och Erika, för att ni visar att man INTE behöver ha det som många beskrivit på morgonen. Blir lite illa berörd faktiskt, om alla verkligen startar dagarna med stress och vrålanden. Vad gör sådana morgnar med barnen resten av dagen? Har fem barn och har alltid gått upp TIDIGT för att slippa stressa. Ätit frukost i lugn och ro och låtit alla ta ansvar efter sin förmåga. Det funkar faktiskt!!!

Min man och jag tar ut hundarna och matar dom innan vi åker vid 5.30-6.00. Ungarna ( 11 åring och 9 åring) ställer klockan på 7.00, väcker lillebror ( 6 år) går upp klär på sig kläder vi la fram kvällen innan, äter smörgås vi gjorde iordning kvällen innan borstar tänderna (de stora hjälper lillen)och tar sin väska som vi packade kvällen innan med diverse gymnastikklader mm för att sedan åka iväg till skolan med taxi. Helt själva varje morgon. Någon gång ringer en av de stora för att någon tjafsar men då tar vi en diskussion på kvällen när vi kommer hem och sedan brukar det vara löst. Tror det är bra att de får klara sig själva, lär sig passa klockan själva, gå upp med väckarklocka och planera redan kvällen innan osv. Har iofs fem barn och de mindre har fått ta ansvar tidigare men vi har inget tjafs i hallen iaf!! Och de har inte missat taxin en ända morgon hittills trots att diverse oförutsedda saker dykt upp på morgonen som hundar som kräkts, lillebror har kissat i sängen, hittar inte dörrnyckeln......det löser vi på telefon! Dom är så duktiga och det gör att både min man och jag kan hämta tidigt på kvällen alltså vinner alla på detta!!! Till saken hör att de stora som är tjejer slåss som hund och katt nästan varje kväll men då vi inte är hemma och de måste ta ansvar så hjälps de åt och bråkar aldrig på morgonen, så jag tror det är bra för dom oxå!!! Kram och lycka till! Tror du kan styra upp dina mornar genom att inte tjata, kan dom klockan är det bara att gå ett visst klockslag och ta med sig ungarna hur långt de än kommit, utan att ätit, borstat/plattat håret, fixat med kläderna osv. Borsta tänderna är ju ett måste, men inget av det andra egentligen. Tror inte det dröjer många dagar för att dom skall lära sig att det gäller att ta eget ansvar med tiden och sätta lite fart för att hinna, vad tror du?? Man ( alltså tillsammans med barnen) måste nog styra upp en del kvällen innan men tror man tjänar på det på morgonen. Åsa

Mannen far på jobbet före sju (stackaren) barnen stiger upp sju och gör sig i ordning, vid åtta går de till skolan och då stiger jag upp, om jag orkar... ;)

I morse klädde min fyraåring på sig snabbare än ett depåstopp i F1 innan hon ställde sig och hojtade till lillebrorsan "Skynda, skynda, vi har BRÅTTOM!" medan hon viftade agiterat med armarna i en perfekt imitation av mig. Synd bara att det är sportlov och att vi inte hade den minsta brådska, men det är bara att hoppas att hon är lika driven nästa vecka!