frukt. Jag förstår.

Jag förstår att värdet på en lägenhet ökar om man lägger en citron på parketten.

Jag förstår att lime på köksbänken ger hundratusen.

Jag förstår.

När Joachim och jag började titta på hus för tio år sedan visste ingen i Kalmar vad homestyling var.

Vi kunde kliva in i hus som inte var städade, där katten var hemma(och sur), där katt- och hundskålar stod framme med mat på golvet, där kattlådor stod otömda i badrummet, där smutstvätt med gamla trosor låg i ett hörn på sovrumsgolvet.

Det var tio år sedan, det var hundra år sedan. Citronerna kom till Kalmar också. 

OCH DET ÄR SÅ JÄVLA FÅNIGT.

Om vi skulle byta bostad nu skulle jag upproriskt vägra att ens titta på en bostad med lime på golvet eller rosenblad utspridda i sängen.

Vad sägs om detta:

När man gör i ordning sin bostad inför en visning städar man noga. Jättenoga. Man plockar bort allt som är privat. Man plockar bort alla pryttlar som stör. Man gör jättefint. Man kanske tänder ett doftljus i badrummet och blåser sedan ut det. Man kanske köper en bukett tulpaner och ställer på soffbordet. Man kanske till och med bakar bullar två timmar innan. Inget av det här kommer naturligtvis kännas som en slump för den som ska titta på bostaden. Den visningssugne förstår att det har städats och fjäskats men han förstår också varför.

Och på golvet ligger INGA citroner. Och på köksbänken ligger INGA limefrukter. Och i sängen ligger inget POTPURRI.

Kan vi inte bara komma överens om detta? Kan vi inte sluta med lime och citroner?

Och kan vi inte enas om att vi till och med föredrar ett gitarrmongo framför exotiska frukter på parketten?