Fröken N ser tillbaka 365 dagar

Idag är det precis ett år sedan jag avslöjade min man med att ha varit otrogen. En gnagande känsla den dagen gjorde att jag för första gången tittade i hans telefon när jag var uppe och ammade K vid tvåtiden på natten. Smsen gick inte att missförstå. Jag minns att jag gick runt en kort stund i huset, det var nog inte ens en minut, och funderade över mina val. Låtsas som ingenting eller riva upp himmel och jord. Och alla snabba bilder av vad det skulle innebära. 

Vilken natt det var. Jag sov inte en blund till efter det. Vad vi pratade. Jag tröstade honom mest. Vilken ångest han hade. Klockan 8 hängde jag på växeln till familjerådgivningen. Vi skulle fixa det. Vad gör man inte med en fem veckors bebis. Minns att vi de dagarna sa att vi i alla fall skulle ge det ett år innan vi fattade något avgörande beslut. Men tre veckor senare var han ute. 

Trodde aldrig då att jag skulle vara där jag är nu. Att det mesta känns okej. Att de där allra värsta brännande känslorna är borta.