Ja... vad ÄR livet?
Jag hade lite bloggtorka och kom inte på något bra ämne att blogga om. Då tyckte Madonnan att jag skulle blogga om livet. Jag log. Jag tänkte... Livet... Jag vet ingenting om livet, hur i hela friden skulle jag kunna blogga om det?
Men Madonnan är en inspiratör! Hon sår frön av små tankar som växer sig starkare. Och nu sitter jag här och har tänk om! Jag kan ju i alla fall försöka sätta lite ord på tankar och känslor...
Det är förvisso fortfarande så att jag inte vet mycket om livet. I alla fall inte i relation till livet självt. Men jag lever... och hur lite jag än vet, så är det väl just livet jag rimligtvis borde ha mest erfarenhet av. Trots att jag inte ens kan definiera vad jag tycker att det är.
Livet är så stort... så komplex... Jag är bara en liten macroprick i ett evigt kretslopp. Du också. Och du, och du, och du. Så obeskrivligt obetydliga i stora universum, att det på något sätt slår över till raka motsatsen. Vi betyder... allt!
När jag skriver vi menar jag egentligen inte bara människor utan ALLT som finns både inuti oss och i omgivningen. Allt som innehåller liv.
Vi människor är sammanlänkade, som små delar i en helhet. Kanske jämför jag lite med molekyler som bildar celler, som bildar organ, som bildar kroppar... Alla är vi individer, så självgående och unika. Men vi hör ihop, med kopplingar som vi är för små för att förstå med våra hjärnor. Vi påverkar varandra konstant, åt alla möjliga håll.
En del kallar livet för gåva... Och ja, kanske är det så. Jag ser det nog mer som mirakel, förmodligen med någon form av logisk grund fast den är för komplex för att kunna greppa. Men vi behöver inte greppa... Vi behöver inte veta allt och förstå allt. Vi behöver bara... våga acceptera och uppleva.
Om det är något vi behöver lära oss, så är det isåfall att inse vilka fantastiska underverk vi är... Lära oss att älska vårt allra innersta jag... För det är nog bara den vägen man kan "gå" om man vill kunna känna kärleken till alla andra. Den kärleken som egentligen redan finns, och är ett lika stort mirakel som livet självt...
Men människan är rädd till sin natur... och hittar på alla möjliga vägar för att skydda sig från både livet och kärleken.