Den svåra vägen...

Det känns som att den aldrig tar slut. Den svåra vägen.

Jag ser att det fortfarande är människor som läser min blogg trots att jag inget skriver. Ni kanske undrar hur det går, eller så är det bara människor som gått vilse och hamnat på min sida. Vad vet jag...

Just nu går det inte så bra. Jag tycker inte om julen. Jag blir alltid låg när det börjar närma sig. I år var inget undantag trots goda förutsättningar. Med lite alkohol på det kan det inte bli annat än katastrof.

På juldagskvällen blev det bråk mellan mig och Loverboy. Ett riktigt bråk där vi skrek åt varandra och sa saker som vi eller i varje fall jag inte menade.
Nu vill han ha en paus från mig i några dagar. Jag förstår honom. Jag skulle också vilja ha en paus från mig själv i några dagar.
Jag har varit hemsk. Jag har ställt massa krav och pressat honom utan att märka vad detta gjort mot honom. Nu ska jag förstört allt. Vi ska höras på torsdag igen, om jag överlever tills dess. Den här dagen har känts som den längsta i mitt liv och fortfarande är den inte över. Hur ska jag klara mig ända fram till torsdag? Ovissheten äter upp mig.
Men det är samtidigt nyttigt. Jag har fått tänka, tänka om och tänka igen.

Jag hoppas att ni som läser haft en bra jul och att ni som inte läser har bättre saker att göra än att läsa mina tragiska noteringar.

God fortsättning