Orden som inte finns...

Jag skickade mailet precis så som jag skrev det här igår morse. Men inte ett ljud. Jag vet inte ens om han läst det. Men jag lovade honom tid och att vi inte skulle höras förrän på torsdag så det är väl inte mer än rätt. Jag hoppas bara att han inte är arg för att jag skickade det. Jag hade aldrig kunnat formulera de orden öga mot öga.

Nu får jag snällt vänta och hoppas att han hör av sig imorgon men just nu känns det lönlöst. Det känns som att jag redan gett upp. Jag sörjer varje sekund trots att det inte är slut. Kanske för att jag innerst inne vet att det är det bästa. Men jag vill inte. Det gör så jävla ont.

Jag vill inte att det är så här det nya året ska börja. Jag vill att det ska börja lyckligt. Jag vet inte varför men jag har alltid haft föreställningen om att det som händer på nyårsafton speglar det kommande året. Oftast verkar det stämma. Så om jag spenderar nyårsafton med att gråta lär jag gråta resten av året. Men kanske om vi löser det och jag är lycklig får jag fortsätta med det under året.
Oavsett ska jag vara nykter. Det är nog dags att erkänna för mig själv att jag har ett problem. Alkohol och jag går inte ihop. Men det är nog värst att behöva erkänna det för Loverboy som har en alkoholist i familjen. Inte ska han behöva en till....