Till Loverboy....

Jag vet att du vill ha några dagar för dig själv så du behöver inte läsa detta. Jag måste bara få skriva hur jag känner innan det är för sent.

Jag har nog aldrig känt mig så dum som jag gör nu. Jag ställer krav och vill att du ska vara en bättre pojkvän. Men egentligen är du den bästa man kan tänka sig. Du gör ditt allra bästa för att jag ska bli nöjd, men det hjälper inte. Jag bara kräver mer...

Om jag vetat hur jobbigt det varit för dig hade det kanske blivit annorlunda. Om jag förstått hur det känts för dig kanske jag kunnat förstå. Men jag kan inte läsa dina tankar. Jag kan inte känna dina känslor. Hur mycket jag än önskar att jag kunde.

Att se smärtan i dina ögon var något nytt för mig. Det gjorde så ont. Bilden finns kvar hela tiden och jag kan inte sluta tänka på hur hemsk jag varit. 
Jag borde få dig att må bättre och underlätta för dig men jag har bara gjort allt värre. Jag vet det nu, men kanske är det för sent.

Jag klandrar inte dig om du inte vill vara med mig mer. Jag förstår dig. Jag förtjänar inte dig och det har jag vetat sedan första gången jag såg dig. Jag har nog levt i en drömvärld och inbillat mig att allt kan bli som i sagorna. Men du är ingen prins och jag ingen prinsessa.  

De två senaste dygnen har varit de längsta i mitt liv. Men det har nog varit nyttigt. Jag har insett mycket om mig själv och vad som än händer har det varit till stor hjälp för att förstå varför jag ibland reagerar som jag gör. Jag ville aldrig såra dig. Det är bara så att jag är så oerhört rädd att förlora dig. Konstigt nog är det just precis vad jag håller på att göra.

Ordet förlåt kan inte ändra någonting. Förlåt kan inte ta tillbaka allt hemskt jag sagt och gjort. Men just nu är det allt jag har så Förlåt!

Jag älskar dig

(Jag har inte skickat detta och vet inte om jag kommer att göra det heller, men jag behövde få skriva ner det)