Väninnan vann 10.000 kronor på omdebatterade Postkodlotteriet, vann på sitt postnummer. Hon visste inte ens att hon vunnit. En bekant berättade att alla i hennes postnummers område fått en slant.
Väninnan blev givetvis stormande lycklig. Hon har nämligen beställt en vårtripp till Italien. Md ett gäng damer som ska resa runt i hyrbil, dricka vin, umgås och bara ha det skönt i solen.
Avundsjuk? Ja en aning, det lyser grönt eller rött i mitt ansikte.
Vissa vinner, andra aldrig en sekin...
Men vad fasen! Varför missunna? Skäms jag inte ? Jo lite grann? Javisst!
Pengar, ja se pengar. Roligt att ha, men det som finns i min börs räcker antagligen till livets lilla måste.
Därför intalar jag mig, pengar är inte allt. Fortfarande tror jag mig vara frisk i knoppen, benen bär, kroppen signalerar visserligen lite ont här och där. Men i stort sett.
Livet pågår här och nu.
Det "friska livet" är värt mer än alla pengar i världen. En sjuk och orkeslös kropp orkar knappt mer än att tänka: Kan jag ta mig utanför dörren? Alla hav, horisonter, solbestänkta stränder, människor i främmande miljöer blir något som den sjuka bara kan läsa om eller se på i tv.
Vi andra kan vid olika tillfällen ta för oss av ALLT.
Men hur det nu än är med "tankar och sunda vätskor" så handlar jag nog en liten Trisslott...för att, ja evenntuellt för ATT...ja ni vet!
annagitta