E har ju alltid varit väldigt kavat och driftig. Klädde på sig själv vid 1,5 års ålder, fixar fram frukost på morgnarna medans storasyrran halvsover över bordet...osv. Vi uppmuntrar den här sidan hos henne, och säger ofta att hon ju KAN så mycket. Vilket hon är glad och nöjd över givetvis.
Ikväll vid tandborstningen. E håller på att tvätta ur handfatet eftersom tandkräm fastnade. Utan att jag säger något, så säger hon själv:
- Jag KAN ju väldigt mycket faktiskt.
- Ja, precis. (Jag håller med)
- Jag KAN mycket. Men inte vissla. Och inte säga "äj" ("säga R" alltså..)
Lillstumpan.