Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Nerslagen men inte utslagen!
Skriver om barns rätt till rättvisa i vårt samhälle! Men även om det vardagliga livet, sorg, glädje och ilska i en medelålders kvinnas liv.

Lyssna på barnen........

barn i glaskula.gif

Vill uppmärksamma detta inlägg, samtidigt som jag åter igen vill uppmärksamma vikten av att lyssna på våra ungar!

 

När jag började blogga var det för att uppmärksamma våra barns rätt till rättvisa! Jag var/är starkt engagerad i mitt lilla bonusbarnbarns öde, hans kamp för att bli hörd, lyssnad på!

En kamp som idag står still, vi bara ”väntar” nu ! Väntar på att han ska bli tillräckligt gammal för att bli tagen på allvar!

 

Vi har kört fast, fullständigt! Råkat ut för nästan exakt det som tas upp i K-Å s inlägg! En mamma som ihärdigt kämpat för att hennes son skulle höras, synas!

En liten kille vars bön till mig ”snälla farmor, gör så farbröderna som bestämmer lyssnar på mig” för alltid kommer att finnas etsad i min själ!

En bön jag inte kunnat hörsamma! Han är idag sju år gammal, än har ingen myndighetsperson lyssnat på honom, kommer inte att göra heller, då det nu gått prestige i fallet!

 

Vi gjorde nämligen det fatala misstaget att ifrågasätta ett par socialsekreterare, deras utredning och därmed är du ”dömd”! Eller rättare sagt är pojken DÖMD, ohörd, utan chans att kunna försvara sig, göra sig hörd!

 

Som vuxna värnar vi starkt om våra ”rättigheter” som medborgare! Vi hävdar vår RÄTT att bli hörda, tagna på allvar! Att lagen ska vara lika för alla!

 

Men detta gäller inte våra barn! Dom kan vi skyffla undan med orden ”dom är för små”, ”dom vet inte vad dom vill”!

Då dyker dessa bokstavskombinationer upp överallt, allt för att ”förenkla” det faktum att vi inte ”behöver”, inte ”ska”, lyssna på våra barn! När någon av en eller annan anledning inte VILL att vi ska lyssna på ungarna!

 

Barn är och förblir rättslösa! Hur kan vi som medborgare i ett sk demokratiskt land låta detta fortgå? Varför är det inte lika självklart att dom, liksom oss övriga medborgare har ett rättsskydd som är värd namnet?

Varför får inte våra ungar EGNA ombud när dom hamnar i dessa situationer? Dom har INGEN som värnar om deras bästa, deras rättigheter! Dom är fullständigt RÄTTSLÖSA!

 

Barnen är vår framtid, hur kan vi negligera deras rätt till en egen röst?

 

Kram/ Gumman  bestemor littleladytopani.gif

 

 

32 kommentarer
Codliver
2 februari 2010, kl 10:35
Jaså det står och stampar! Jag har ofta undrat hur det gick. Jag minns din kamp för att hjälpa till och för att få någon att lyssna.
Jag förmodar att ni har pratat med skolsköterskan och alla tänkbara människor.
Och jag förstår att det känns som ett svek, när du inte kunnat komma längre.
Det är vidrigt hur vi behandlar våra barn. Vad händer i deras själar när ingen lyssnar. Och HUR ska de bli som vuxna - om de kommer dit.
Jag hållre fullständigt med om att de ska ha EGNA ombud - som lyssnar.
Och dessa ombud ska lyssnas till!

Kram/COdliver.
gumman-my
2 februari 2010, kl 13:03
Vi har nog kört det hela till vägs ände som det ser ut idag! Finns nog inget som inte provats! Just nu slår allt tillbaka på mamman! HON är den som är den jobbiga, som saboterar! Men vad gör man när pojken hela tiden ber om hjälp för att komma ur sin situation?
Är så bedrövligt så det känns overkligt! Dom vuxna klarar sig nog, den som betalar priset är ju grabben!

En sorglig historia!

Kram/ gumman
sarahmara
2 februari 2010, kl 12:23
jag kan bara hålla med dig! jag tror oxå att bokstavskombinationer är för enkelt att sätta nu för tiden!. Jag menar, jag har en son, min minsta, jag kan se att han passar in på en speciell kombination, men han fungerar bra utan att få den diagnosen!. Så länge det fungerar vill jag inte göra nåt, min syster har diagnoser på tre av sina ...... och vi ska låta barnen höras!!! kramizar/sarah
gumman-my
2 februari 2010, kl 16:26
Ja, vi måste låta barnen höras!

Kram/ gumman
Maj-san
2 februari 2010, kl 13:32
Egentligen är det så självklart att ett barn ska få höras, har också kämpat hårt för det, kommer ihåg själv hur man fick en klapp på huvudet "det där förstår du inte, lilla vän", och vad jag avskydde det, jag hade också en önskan, såsom alla barn har.
Barn ska ha respekt, vi ska lyssna på dem, de är vår framtid, och utan dem är vi ingenting.

Kram vännen
gumman-my
2 februari 2010, kl 16:27
Du har så rätt, utan dom är vi ingenting!

Kram/ gumman
Pellefantia
2 februari 2010, kl 14:55
kära Gumman det du skriver är så otroligt tänkvärt. Jag har ett barn med diagnos Aspergers, kan säga att jag fram till han fick problem i 2:an tyckte att det inte spelade någon roll vad han var, han var ju den han var och det fungerade relativt.... förtränger en del. Efter diagnos, öppnades dörrar, en förståelse, även om jag menar att den skall alla barn ha i all fall, tror att det är det du menar gumman
För oss, hans familj var det dock skönt, även för att förstå att han aldrig kan förväntas vara som alla andra barn.För oss var det en lättnad att förstå att det inte var oss föräldrar det var fel på... Så visst skall barn få var som de vill med all respekt men ibland krävs ändå en förklaring varför man inte är som de andra....
gumman-my
2 februari 2010, kl 16:35
En väldigt jobbig situation förstår jag! Men kunskap ger ju också makt, eller hur? Nu vet du ju vad som är din lilla killes problem o kan därför också bemöta dom rätt!

I mitt fall handlar det om en bitter, lång vårdnadstvist, där denna lilla kille far väldigt illa! Ingen bryr sig om att lyssna till vad han vill, vad han varit med om! Allt bestäms ovanför hans huvud! Han lever i ett kaos och han tar oerhört mycket stryk, både fysiskt o psykiskt! Men ingen bryr sig, ingen lyssnar, sorgligt nog!

Kram/ gumman
Codliver
2 februari 2010, kl 17:00
Hej igen!
Vi är några stycken som har startat en grupp och en Tankesmedja för att stötta dem som är/riskerar att bli utförsäkrade och för att försöka verka för att regelverket ändras. Du har skrivit bra inlägg i frågan. Får jag lov att kopiera dem och föra dina tankar vidare?

Kram/Codliver
gumman-my
2 februari 2010, kl 22:51
Ta vad du vill! Är bara glad att hjälpa till!
Jag ligger själv utslagen av nåt eländesvirus, så jag är inte vidare aktiv här just nu!

Kram/ gumman
Pellefantia
2 februari 2010, kl 20:03
Åhå på det viset, jag beklagar om sådant har jag också en hel del att berätta. Med min äldsta son gick jag igenom tingsrätten, hovrätten, socialen som inte var kloka... för att få vårdnaden. när jag sedan fått vårdnaden stämde han mig igen och så en ny sväng i maskineriet., mentalt var man ganska trött. Mitt i allt detta skulle man klara av att vara mamma. fast det låter som om denna lilla kille har dig, och det kommer han vara dig för evigt tacksam för.
Min grabb är stor nu och han har alltid kunnat prata för sig, jag är så stolt över honom och så är han helt upp över öronen förälskad... Kram
gumman-my
2 februari 2010, kl 22:57
Skönt att det ordnade sig för både dig o din grabb! Vi har några år kvar av både det ena o det andra innan vi vet hur detta ska sluta! Men vi ger aldrig upp, det törs jag lova!

:)) visst är dom härliga att se när dom har den där nyförälskelsens skimmer över sig? Underbart!

Varma kramar/ gumman
Filosophia
2 februari 2010, kl 23:05
Det kan vi inte! Vi måste lyssna på vad barnen har att säga. Och värna om deras liv!!
Kram gumman! Krya på dig!!
gumman-my
2 februari 2010, kl 23:31
:)) tack vännen!

Kram/ gumman
Fäbostintan
2 februari 2010, kl 23:38
Fick så sorgliga besked av min assistent idag. Hennes vänninnas kamp för sina barn gick helt åt helsefyr i rättegången idag. Hennes som skulle tex IDAG lämna allt, skola, vänner och mamman och följa med pappan till Finland för att bo där. Dottern (som han förgripit sig på) fick stanna hos mamman för att som dom sa i tingsrätten - allt som varit har varit och i dag räknas som första dagen- ???????? Inte ens vittnesmål från arbetsgivaren åt pappan om att han sett hur han behandlat barnen och även anmält detta fick tas upp!!!
Jag lämnade K-Å:s namn och sa att hon kunde försöka ta kontakt med honom genom FB och se vad och vilka som kan hjälpa henne nu, för överklaga måste hon ju bara göra.
Tack för dina kramar vännen...dom har hjälpt den här sista tiden. Om tre veckor så hoppas jag att allt är klart så det blir ett avslut på tretton månaders helvete...jag vill ha ett LIV nu, ett lugnt, roligt, och en lycklig framtid måååste helt enkelt vänta runt hörnet.
Bamsekramar
gumman-my
3 februari 2010, kl 13:57
Usch,så sorgligt! Är inte klokt hur det får gå till egentligen! Herrgud så fruktansvärt, och så långt bort, hur ska hon kunna ha kontakt med honom? Nej, finns ingen rättvisa för våra barn den saken är fullständigt klar! Känns fruktansvärt maktlöst att bara läsa, hur ska det då inte kännas för denna pojke, hans mamma?? Usch!

Hoppas så innerligt att det kommer att fungera för dig nu sedan! Förstår att det måste ha varit en lång tröstlös tid!
Men nu vänder det!! Visst??

Varma kramar/ gumman
Superdupermorsan
3 februari 2010, kl 00:51
Tumme ! När du skriver går du från klarhet till klarhet. Otroligt bra !
Jag eller folk jag känner har varit förskonade från sådana hemskheter, men jag känner ju ändå för dem som inte haft den turen. Har varit med om annat jobbigt och tråkigt eller livpåverkande istället.
Många kramar och tack för att du finns, är så klok, varm och härlig
gumman-my
3 februari 2010, kl 14:00
Tack för fina ord, dom värmer!

Varm kram/ gumman
Arrami
3 februari 2010, kl 04:52
Bra inlägg, att barn får egna ombud vid behov skulle egentligen vara en grundprincip i varje civiliserat land...barn är inga ägodelar, de är växande människor med rättigheter, rätten att bli hörda, rätten till respekt...barn är kloka individer som bara saknar erfarenhet, språkvana m.m...
...hög tid att vi lyssnar på dem och ger dem egna ombud!

Kram! ;-)
gumman-my
3 februari 2010, kl 14:04
Där satte du nog fingret på nåt viktigt, vi har en tendens att behandla våra ungar som just "ägodelar", rättssystemet gör det ju definitivt när dom inte bryr sig om att ens lyssna på dom!

Varm kram/ gumman
Storm-orkanen
3 februari 2010, kl 06:03
Som vanligt lyser du med din skicklighet och har kommit ett bra inlägg. Frågan om barnen tas inte på allvar. Inte av någon, någonstans och därför är det bra att du bloggar om det här. Finns några andra eldsjälar som skriver och som "ger barenen rätt att höras". Det är bedrövligt när man bor i ett samhälle där våra svagaste, dvs barnen behöver ha en vuxen som lyfter dom så dom får ett människovärde som är värt mer än vatten. Som sagt ett bra inlägg.

Stor Varm Kram/Storm
gumman-my
3 februari 2010, kl 14:10
Tack min vän! VIsst är det en viktig fråga, för mig är den absolut den viktigaste! Kommer aldrig ge upp kampen för "vår" kille, men det finns ju så oändligt många fler, sorgligt nog! Pekar upp på "stintans" kommentar! Ofattbart, obegripligt!
Hur kan vi tillåta att något så basalt, så grundläggande som att se till att våra ungar har en röst, bevakar deras rättigheter, negligeras så totalt?
Var finns "demokratin" för våra barn??

Varma kramar/ gumman
Pellefantia
3 februari 2010, kl 08:38
Nä fy vad ledsen jag blev av att läsa Birgittas inlägg.. Varför delar man på barnen, en modern nyck i dagens samhälle med att försöka göra alla nöjda, föräldrarna alltså. Lever barnen i ett kaos skall man fan inte beröva dem varandra, för de behöver varandra.....Må alla skadade och utsätta barn få kraften att orka se något gott i deras liv....
gumman-my
3 februari 2010, kl 14:12
Ja, det skär i hjärtat! Är så fullständigt obegripligt, ändå är det så här vardagen ser ut för massor med ungar i vårt samhälle idag!
Ruskigt!

Varm kram/ gumman
Nollställd
3 februari 2010, kl 14:02
Det är fruktansvärt när vuxna yrkesmänniskor som lägger fallet åt sidan kvällstid låter sitt anseende gå före barns behov.
Varje dag som går är en förlust i ditt barnbarns förtroende för vuxenvärlden och myndigheterna. Det är så sorgligt!
Kram kram
gumman-my
3 februari 2010, kl 14:15
Ja, visst är det så! Den killen har inte längre något som helst förtroende för oss vuxna, han har skrikigt så länge nu utan att bli hörd! Han har gett upp, idag börjar vi ana vilka enorma problem han får/ fått!
Bävar inför framtiden, men ge upp? Nej, finns inte på världskartan ens!

Varm kram/ gumman
Karin
3 februari 2010, kl 15:32
ja, ska det vara så svårt att lyssna på barnen. De är ju helt rättslösa ibland, precis som du skriver. Ett eget ombud som för barnens talan,skulle inte vara så dumt. Och dessa socialsekreterare,som ofta låter det gå ut över barnen,. De vet ju inte alltid vad som är bäst. Du för ju barnens talan till stor del genom dina inlägg. Kram till dig
gumman-my
3 februari 2010, kl 17:12
Tack, jag försöker få FOKUS på det faktum att detta är många barns öde, sorgligt nog! Vi talar så lätt o ofta om våra rättigheter i vårt samhälle, något vi, vuxna, tar som en självklarhet att vi har! "Likhet" inför lagen gäller uppenbarligen inte våra barn!

Kram/ gumman
sarahmara
3 februari 2010, kl 22:51
jag bara tittar in o ser hur du har det!, det är en sååå vacker bild du satt in. kramiz/sarah
gumman-my
4 februari 2010, kl 01:16
Tack Sarah! Är utslagen av en bitsk halsfluss just nu, ser ut som en hamster:) usch, så jag ligger lågt nån dag till! Men "käringa" kommer igen!

Kram/ gumman
HEMIMAMMA
4 februari 2010, kl 02:26
Hej kom till mej..Vi verkar resonera lika...Dig skulle jag vilja lära känna. Kram
gumman-my
4 februari 2010, kl 18:58
Har varit inne o hälsat på!

Kram/ gumman
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
Fyra ting kommer inte tillbaka En avskjuten pil Ett uttalat ord Ett försummat tillfälle Ett tillryggalagt liv.
KGV-Mot utförsäkringslagen!
Follow Nerslagen men inte utslagen!

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna