Mobbing, något som dom allra flesta av oss tar ”avstånd” ifrån, ett ord, som väcker många tankar, känslor, men även minnen hos oss!
Vi har nog alla, på något vis, sett, hört, upplevt eller deltagit i detta under vår uppväxt eller till och med som vuxna! När vi uppmärksammar och talar om det, är det oftast om barn, mer sällan om vuxna!
Var går skillnaden, gränsen, mellan misshandel och mobbing? Kan det vara så att ordet ”mobbing” är mindre ”laddat” än ordet misshandel? Att det blir lite mindre allvarligt om vi använder oss av ”mobbing” i stället för att kalla det för vad det faktiskt är, nämligen MISSHANDEL?
Om du som vuxen blir knuffad, slagen då rubricerar vi det klart som fysisk misshandel ! Om du blir verbalt utsatt kallar vi det för psykisk misshandel ! När våra barn blir utsatta för något dylikt av någon vuxen, ja, då handlar det om barnmisshandel! Men när våra barn råkar ut för detta i skolans värld, då kallas det mobbing! Vad är det för skillnad ?
Misshandel regleras av lagstiftning, du FÅR alltså inte slå någon annan individ, är olagligt!
Barn står på ett vis utanför detta regelverk, dom är inte straffmyndiga förrän dom uppnått viss ålder! Men om dom gör sig skyldiga till något som är lagvidrigt kopplas socialtjänsten in, dom utreds och där bestäms också vilka åtgärder som ska sättas in för att ”stävja” beteendet!
Men när det handlar om ”mobbing”, då lämnas helt plötsligt ansvaret över på skolan, då ska lärare, rektorer alltså avgöra hur det ska bemötas! Skolorna ska ha en ” handlingsplan”, en speciell ”policy” för att handskas med detta! Varför då?
Om en lärare blir slagen av en elev, då blir det genast misshandel och anmälan! Vari ligger skillnaden, när ett barn slår ett annat barn? Tål barnet det bättre eller vadå??
Varför vägrar vi vuxna att se det hela för vad det egentligen handlar om?
I vuxenvärlden, när vi talar om ”mobbing” handlar det om verbala övergrepp, utfrysning! Fysisk mobbing existerar inte här eftersom det är olagligt att ”klappa” till någon, då är det genast misshandel! Men den psykiska misshandeln är tydligen ”legal” för många, så även vårt regelverk!
Hur många av oss står passiva när samtalet plötsligt tystnar när en speciell person kommer in i rummet? Dom allra flesta, tyvärr! Hur många av oss ber vänligen vår kollega, vän, att”knipa” käft, sluta prata skit om någon annan person när denna inte är närvarande och kan försvara sig?
Mobbing i den vuxna världen kan vara ruskig, subtil, näst intill osynlig utåt, men gör desto mer skada på den som råkat i onåd av någon anledning! Där just det där dagliga, lilla hackandet, utfrysningen, skitpratet blir ”legalt”, ”hon är ju en konstig människa, märklig” ? Vi ingriper sällan, vi håller oss ”utanför”, tror vi! Men gör vi det? Är inte sanningen den att vi är precis lika delaktiga som den som ”öppet” utför handlingen i och med att vi är passiva?
Mobbing är och förblir ett ” maktövergrepp”, en FYSISK såväl som PSYKISK MISSHANDEL!
Så länge vi vuxna inte kallar saker för vad det är, inte uppträder själva som vi borde, så länge kommer inte heller våra barn att lära sig vad man får eller inte får göra, eller hur man uppträder i ett civiliserat samhälle!
BARN GÖR INTE SOM DU SÄGER, DOM GÖR SOM DU GÖR!
Var rädda om er o om varandra!
Kram/ Gumman
gumman-my
gumman-my
gumman-my
gumman-my
sarahmara
gumman-my
Superdupermorsan
gumman-my
gumman-my
gumman-my
gumman-my
gumman-my
sarahmara
gumman-my
Hanna hmm
gumman-my
gumman-my
gumman-my
gumman-my
Superdupermorsan
gumman-my
gumman-my
Superdupermorsan
gumman-my