HBOT/autism: Syrgasbehandling i tryckkammare för barn med autism

Familjen får 90 000 pund för sonens skador orsakade av vaccinet. 

Läs artikeln!

 VIKTOR 9 ÅR

Viktors utveckling går framåt och bakåt och framåt. Det hänger på hur mycket vi föräldrar orkar. Det är sorgligt för jag vet att vi tillsammans kan nå oerhört långt i att hjälpa Viktor till frihet och självständighet. Många berättar om Viktor som ett "recoverychild" och det är inte sant. Men vi är bara vanliga människor med heltidsjobb, syskon och aktiviteter. Vi gör så gott vi kan och vi ger aldrig upp - det är viktigt.

Viktor mår bra av syrgasbehandling, diet och vitaminer. Jag behöver hjälp som så många föräldrar att gå vidare i den biomedicinska behandlingen.

Viktor skulle behöva hjälp med keleringen och att finna hans pusselbitar. Dr Neubrander gav mig iallafall en tankeställare:

Don´t drop out!  (han syftade på att för att ta examen måste du gå igenom skolan, symboliskt)

Han menade att det vi föräldrar ofta gör är att vi provar lite grann i taget och sen slutar vi efter ett par månader när vi inte ser resultat. Det tar åratal att hitta varje barns nyckel till tillfrisknande och alla barn blir heller inte av med sin autismdiagnos. Däremot sa Dr Neubrander att alla kan bli hjälpta mer eller mindre. Det är också viktigt!!!!

Vi behöver inte vänta på en svensk DAN! läkare. Vi kan sköta allt igenom data och telefon. Det är svårt, det är komplicerat och det kostar mycket pengar. Men det går.

Vi kommer inte att ge upp. Det jag kommer att bidra med är att starta ett HBOT Center i Stockholm. Vi räknar med att öppna i sommar.

Viktor kommer att bli en stor pojke och nästa utmaning blir att hitta en bra skola till honom. Jag kommer att fortsätta att lära mig mer om biomedicinsk behandling och vi tar det stegvis. Det här fixar vi.

Bloggen kommer inte att stänga, jag kommer att svara på frågor då och då och kanske att det publiceras något spännande någon gång i framtiden.

Jag kommer att ägna mig åt HBOT och inte bara vända mig till autismgruppen. Det är så oerhört många som kan få en ökad livskvalitet av HBOT. Ni kan läsa mer om mitt nästa stora projekt på hemsidan.

Tack för allt!

Inger

I oktober 2007 gjorde vi vår första "terapiresa" utomlands med vår lilla Viktor. Vi åkte till Istanbul för syrgasterapi i tryckkammare. Standardprotokollet vi fick för vår son med autismspektrumstörning var 50 ggr/2ggr per dag, uppehåll 6 månader. Vi gjorde 60 sessioner när vi ändå var där. De protokoll som ges kan se lite olika ut. Dr Neubrander till exempel, ger individuella protokoll medans andra ger standardrekommendationer.

Råd 1: Välj det protokoll som du känner passar dig/ditt barn bäst. Det är viktigt ni känner er trygga. Har du inte tillräckligt med information bör du ta reda på mer. Det finns väldigt mycket att läsa på nätet.

Idag har vi varit utomlands flera gånger om det kan ni läsa i bloggen. Den sista i november 2009 till England. Totalt har Viktor gjort 60+50+30+25 sessioner.

Jämförelse Turkiet/England:

Resan till Turkiet är lite dyrare men bekvämare. Till England kan du åka för några kronor men då måste du också åka tåg och flyga från exempelvis Skavsta. Det är i och för sig väldigt enkelt och går smidigt om man är van att flyga med Ryanair.

Kommunikationer i Istanbul respektive London skiljer sig åt genom att Istanbul är mycket billigare. Däremot är det väldigt enkelt att åka med tåg, tunnelbana och buss. Istanbuls tunnelbana vinner medans Londons bussar vinner.

Folkvimlet är livligt i båda städerna och det är supertrist i båda städerna under höst och vinter.

Grått, blött och kyligt.

Vår familj älskar dock Istanbul så för oss är det ingen konst att utse en vinnare. Men flera familjer jag pratat med tycker det är på gränsen till traumatiskt att vara i Istanbul. Mycket hög ljudnivå, trängsel, böneutrop, hemsk trafik och en helt annan mentalitet hos folket. Jag tycker det är härligt och exotisk.

I London är det inte så olikt i fråga om ljud, trängsel, trafik och många upplevde jag som sådär stockholmssmåsura och stressade. Missförstå mig nu inte, jag reflekterar bara över stadslivet i dessa båda städer där London är mer likt Stockholm.

De människor vi lärt känna i båda städerna är oerhört vänliga, generösa och tillmötesgående och de var mycket förtjusta i vår lilla Viktor.

Ingen av städerna är speciellt handikappvänliga, speciellt inte Istanbul.

Råd 2: Om du ska åka utomlands med ditt barn bör du tänka på vilka funktionshinder som finns. Klarar barnet nya miljöer, ljud och storstadsstress? Det finns center i Storbritannien som ligger ute på landsbygden och jag kan tänka mig att det är fantastiskt på sommaren. Tänk på att det är vänstertrafik. Tyvärr är det så att det är omöjligt för en del barn att klara av detta och därför väljer många bort HBOT på grund av att det helt enkelt blir för svårt för familjen och barnet. Många väljer att köpa en mjuk kammare och har den hemma. Idag finns det mjuka kammare som trycker på motsvarande 5 meter (1,5 ATA).

Maten: TURKIET

Fantastisk mat och bra priser i Turkiet. Maten i England är OK och priserna med. Jag blev faktiskt förvånad över att det var billigt att köpa mat där. Men Turkiet är vinnare då deras kök räknas som en av de bästa i världen (3:a tror jag). Dieten ska man vara noga med och försöka hitta boende med självhushåll.

Boendet är dyrt i båda länderna och man får räkna med runt 500-1000 kronor per natt MINST. Det bästa är att ha kontakter.

Råd 3: Sök boende på nätet, prata med andra, förhandla om priserna och försök att hitta ett boende med kök. Det är jobbigt att äta ute hela tiden och barnet kanske inte klarar det. Ring till HBO Centret, de brukar veta bra boenden. I London fanns det ett boende där de mot en mindre summa skjutsade de som skulle till centret.

Tryckkammaren:

I Istanbul var den oerhört sliten och jag tror att många tycker att det är jobbigt. Det kunde sitta upp till 12 personer i kammaren och på sommaren gick temperaturen upp och alla svettades och fy vad det luktade. Konstigt ändå att barnen klarar detta. Det är faktiskt en farhåga många har, hur ska jag få in mitt barn i kammaren?

Det är fint med barnen. Det är vi vuxna som har det jobbigt, ungarna njuter av syrgasen - de har det bra .

I England var det en annan typ av kammare och lite lugnare.

Råd 4: Kolla upp centret innan. Det finns jättefina kammare i Turkiet och i andra länder. Fråga andra föräldrar om säkerheten och om deras upplevelser. Effekten är ingen skillnad.

Priset på varje session skiljer sig åt i hela världen. I Istanbul betalade vi runt 260 kronor per session och i London 120 kr per session. Det är nog bland det billigaste alternativen.

Priserna varierar och ser ut så här på ett ungefär:

• USA, från 850 kronor och uppåt (finns säkert billigare också)
• Turkiet, från 260 kronor och uppåt.
• England från 120 kronor och uppåt. Många center i Storbritannien drivs av donationer.
• Colombia, 220 kronor och uppåt
• Norge, ca 450 kronor. Det finns en tryckkammare i Norge som just nu är stängd.

OK, summa summarum:

Om man åker utomlands, även om du tar det absolut billigaste alternativet, blir det runt en tusenlapp per session i alla fall. Du kan komma undan med 120 kr per session om du har en person du kan bo och äta gratis hos. Däremot kanske hela semestern går åt och det sliter att vara borta från övriga familjen.

Det är många överväganden.

För oss har Istanbul ändå varit det bästa alternativet, vi älskar den staden, Viktor med. Viktor älskar att resa, äta ute och träffa folk. För oss blir det som en liten semester. Men vi har fått nog av att åka utomlands för HBOT. Det sliter ändå och i London kändes det allt för väl. Det var synd om Viktor och de hade tråkigt. Det enda nöjet var just när de (pappa och Viktor) var på centret. Där fanns det fika och trevligt folk.

När jag började skriva bloggen var det just för att helt öppet berätta vår biomedicinska historia. Det var helt nytt för vår familj och jag ställde mig frågan:

Kan autism botas?

Vilken känslig fråga men den var bra eftersom läsarna nappade =). För och emot var ett faktum. Jag kunde aldrig tro att det var så känsligt att skriva och prata om att autism är behandlingsbart. Jävlar vad trångsynta människor jag diskuterat med och jävlar vilka spännande människor jag mött på "resan".

Detta är min slutsats:

Det finns barn som blivit av med sin autism. Alltså kan autism botas.

Definitionen på autism är kanske nyckeln.

Autismdiagnosen ställs genom beteendet. Beteendet styrs av hjärnan. Hjärnan styrs av hur kroppen mår (enkelt beskrivet, OK). Är kroppen utsatt för droger påverkas hjärna, är kroppen utsatt för dålig kost påverkas hjärnan, är kroppen förgiftad påverkas hjärnan, råkar vi ut för en olycka kan hjärnan skadas och föds vi med en hjärnskada syns det på beteendet.

Beteendet leder till diagnosen. Om beteendet förändras vad händer då? Om man behandlar de underliggande sjukdomarna, vad händer då?

Det här resonemanget betyder ju att en del barn faktiskt kan behandlas med goda resultat, eller hur? Om inte hjärnan är skadad (syns på MRI) borde det alltså gå att göra något. Är hjärnan påverkad av något kan man göra något, ingen tvekan.

Jag har inte träffat ett barn som blivit av med sin diagnos. Jag har däremot pratat med föräldrar vars barn blivit näst intill av med sina symptom. Jag har träffat DAN! läkare som botat barn och ingen av dem jag träffat har heller hävdat att alla barn kan botas. Däremot är synen på autism öppen. Man kan inte säga exakt vad autism beror på och man kan behandla symptomen med varierande resultat. Varje barn har sitt pussel och det är inte en lätt match.

Den synen gillar jag.

SVAR: JA

 Hej Inger, Viktor, hans pappa, familj o alla andra som läser det här

 Jag gjorde ett likadant test som din son, efter att jag läst inlägget, tack. Jag

är vuxen nu, men jag fick en diagnos inom autismspektrat som barn och jag tycker

att personer som Inger är ett föredöme ( direkt ifrån hjärtat, utan att ställa mig

in det minsta ). Så, om det hade funnits en mer "öppensinnad" vård när jag var

ung, så hade det nog underlättat, både för mig och för andra. Testet för mig

visade också en stark färg, mer eller mindre som Viktors test, så om det är bevis

för att tungmetallerna hos autister hänger med upp i åldrarna vet jag inte. Jag är

inte ute efter att bevisa någonting heller, utan jag tycker att dom borde

samarbeta mer inom natur/biomedicin och skolmedicin, alla är vi ju människor. Jag

kan säga som så här, efter att ha mött människor både inom autismspektrat och

"normala" genom åren, att många gånger behöver det inte vara nån skillnad alls! Alla

har vi olika behov oavsett förutsättningar, och många inom autismspektrat är nog

så "sociala" som neurotypiska personer. Så att se det strikt som ett socialt

funktionshinder är kanske trångsynt? Själv har jag alltid delat på min

personlighet och min sjukdom ( för mig har det tyvärr varit det.. ), det är två 

helt olika saker för mig. Och som Inger också har nämnt, så vill jag varna för

förhastade beslut ( som tex. kelatering ), även fast det kan vara frestande,

speciellt om man känner att vården har en stereotyp bild av ditt barn och man inte

får den hjälp man tycker sig behöva. Min egen filosofi är att först kolla upp vad

det är i kroppen/ hjärnan som orsakar sjukdomen ( sjukdom som jag ser det för

min egen del, andra kan ju tex. bli jättedukiga inom nåt område, få ett fint

intressant arbete och må jättebra! ). Så, om man vänder på så många stenar som man

på nåt vis kan, och först o främst börjar med "breda" undersökningar, och sedan

specificerar sig mer o mer, medan man håller sig a jour med andra människors

erfarenheter och forskning, så kan man om man har tur få reda på vad/ om och på

vilket sätt man kan hjälpa sitt barn. Sedan måste jag som avslutning få säga,

att alla människor oavsett diagnoser hit och dit har sin egna alldeles unika personlighet.

Så därför är min egen filosofi den att olika beteendeterapier i för stor omfattning kan göra mer skada än nytta,

min egen gräns går vid att man inte ska skada en annan människa.

Bortsett ifrån det, så tycker jag att man har rätt att vara den man är född till. tack

/ anonym vuxen man   ..jag vill vara anonym, speciellt när det gäller psykiska

funktionshinder, eftersom jag känt mig sviken många gånger p.g.a. min diagnos.

Tack för ditt inlägg och att du hjälper mig att göra bloggen så oerhört intressant och viktig.

Jag var på konferens i helgen och det är ingen tvekan längre att de underliggande sjukdomstillstånd vid autism kan behandlas. När tarmar läker och gifter rensas ut blir väldigt många barn lugnare, mer kontaktbara, smärtfria, slutar stimma, gladare och sover på nätterna. Dock är varje liten unge (och vuxen) unik och därför krävs det att hitta den pusselbit som hjälper.

En mamma kom fram till mig och sa att hennes pojke blivit så mycket friskare bara genom att ta bort gluten, kasein och soja. Hon var jätteglad. Många av hans autistiska beteenden typ handviftningar och orolig gång hade så gott som försvunnit med den lilla enkla insats.

Ni förstår väl att om man sett förbättringar hos sitt barn genom exempelvis kost, HBOT etc. (biomedicinsk behandling) så finns det ingen återvändo.

VAD ÄR AUTISM? KAN AUTISM BEHANDLAS?

BEHANDLA AUTISM ELLER, SOM NORSKA VÅR VEI UTRYCKER DET, BEHANDLA DE UNDERLIGGANDE SJUKDOMARNA OCH DITT BARN KAN BLI FRISKT!

INTE ALLA BARN, MEN MÅNGA!

VÄRT ETT FÖRSÖK, ELLER HUR

INGER

I oktober förra året köpte jag hem ett testkit där man kunde testa tungmetaller själv genom ett urinprov. (gå tillbaka lite i bloggen)

Jag tillförde ett keleringsämne CH77 och blev mäkta förvånad över att Viktors urin visade att tungmetallerna försvunnit efter några veckor. Kunde det vara så enkelt? Från rosa till grönt - fantastiskt, på några veckor.

Efter ytterligare några veckor gjorde jag ett nytt test och utav samma urin skickade jag även in ett porfyrintest till ett lab i Paris.

 091221 fick jag provsvaren direkt från laboratoriet:

Diskussion och slutsats:

1. Det kelerande medlet CH 77 fungerar inte överhuvudtaget eftersom Porfyrintestet (som räknas som ett av de säkraste testen för att visa tungmetaller lagrade i kroppen) visar att Viktor har mycket höga halter av bl.a. bly och kvicksilver.

2. Allt är bara bluff från laboratoriets sida och CH 77 fungerar utmärkt.

3. Det enda säkra jag har fått fram med dessa två tester är att Viktors kropp har höga halter av tungmetaller i kroppen. Båda testen har visat det från början oberoende av varandra med eller utan CH 77.

Merry Christmas!

I två år har jag bloggat om Viktor och biomedicinsk behandling. Men främst kanske bloggen ändå handlar om mig själv, min resa när den biomedicinska behandlingen kom igång och jag insåg att det faktiskt går att behandla autistiska symptom.

Jag planerar några enstaka inlägg till där jag bland annat kommer att sammanfatta, jämföra och berätta lite om framtiden. Jag glömmer heller inte bort de tungmetalltester vi senast gjort. Jag har ännu inte fått svaren från lab. Jag har spännande inlägg som ännu inte publicerats från läsare, de kommer nog med de också =)

Bloggen kommer absolut inte att försvinna eller stänga. Den ligger fortfarande öppen för kommentarer och jag tittar in då och då.

Viktor börjar bli en stor pojke och han kommer att kunna läsa om en period i livet där vårt fokus låg på autism och biomedicinsk behandling. Det ska bli intressant att höra hans åsikter om några år.

Inger

Enkäten är igång: 

 HBOT

Hyperbaric oxygen therapy