Samhällsbärare mot samhällstärare

De små allianspartierna inlämnar optimistiskt fram sina långa önskelistor till Fredrik Reinfeldt och lovar väljarna både guld och gröna skogar och ”the big boss” som i sin tur tar fram ”rödpennan” och stryker det ena förslaget efter det andra som hotar hans egen politiska målsättning och agenda.

Han bevakar i första hand att ingen pillar på projekt ”skattelättnader” för de rika. Här lovar högeralliansen mer pengar till löntagarna i plånboken och som finansieras av högre skattesatser på pensionärerna, pengar som rätteligen tillhör dem. Deras högre skattesatser hamnar direkt i löntagarnas plånböcker som extra bonus.

Aldrig tidigare har jag hört att Fredrik Reinfeldt vurmat och omhuldat sjuksköterskorna som nu. Var höll han hus under sjuksköterskestrejken för högre löner och bemanningsförstärkning? Då hette det samhällsfarligt agerande. Då var Wanja och Fredrik överens.

Det snackas om ”samhällsbärande contra samhällstärande”? De människor som har byggt upp vårt samhälle från grunden och som nu kommit upp i åren och som har slitit och burit de tynga bördorna med både blod, svett och tårar är nog de riktiga samhällsbärarna. De betraktas idag som ”snyltare och bidragstagare” och skall straffas som tärande medborgare.

OFÖRSKÄMT! Jag skriver det en gång till: OFÖRSKÄMT!

Många av den äldre generationen började jobba redan vid 15 års ålder och som kämpat oförtrutet under 50 års tid fram till sin 65 års dag för att skapa förutsättningar för ett samhällsklimat där social rättvisa och trygghet skulle råda oberoende om man är sjuk, arbetslös eller pensionär.

Ofta dyker orden ”40-talister, 50-talister och 60-talister” i negativ bemärkelse upp i dagens debatter och anses vara en belastning för den del av befolkningen som endast har vinstintressen för ögonen. Om de skulle få sin vilja igenom så skulle de förpassas till en ”sop-container”. Ett nytt ord i dagen efter ”stupstock”. Ung billig subventionerat arbetskraft prioriteras i första hand.

Under tidigare s-regeringar var utvecklingen på väg mot att en allt mindre andel av befolkningen jobbade och skattade till det offentliga medan en allt större andel av befolkningen skulle bidragsförsörjas...Sunt förnuft säger att det är ohållbart i längden, men de rödgröna vill nu vända tillbaka utvecklingen i den riktningen igen...med Lars Ohly som främsta motor.
Se hur det gick för Storbrittannien, som nu står på konkursens brant, av just den beskrivna anledningen.
Valet handlar i grunden om bidragslinjen mot arbetslinjen.