Supermålisen saknas

En sak är säker: det är inte händelselöst i HockeyAllsvenskan.

Idag fick tränare nummer två sparken (efter Sundsvalls Pär Djoos) när Almtunas Bobo Simensen entledigades från sin post. Anleningen? "Bristande förtroende hos spelartruppen".

Nåväl, sågar man spelare offentligt utan att ha förankrat (?) sitt arbetssätt inom gruppen kan det bli så här. Särskilt när frusterationen i truppen ökar med uteblivna resultat. Då är kanske inte sågningar det första man vill höra. Istället borde det vara uppmuntran.

Okej, det är liksom inte läge att vara efterklok, men det var nog fler än jag som höjde på ögonbrynen (och höjde dem ganska mycket) när frispråkige Simensen rekryterades som ersättare för "demontränaren" Jonas Rönnqvist. När det gick knackigt för Uppsalalaget förra hösten kändes det också som att man fick vatten på sin kvarn. Men sedan vände vinden: Magnus Hellberg spikade igen, Almtuna började vinna och det blev såsmåningom playoffspel.

Känslan var väl att scenariot skulle upprepas i år, men då kommer beskedet som en blixt från klar himmel (den hade inte varit lika klar för ett år sedan, då trodde jag nästan att det skulle ske) att Simensen får gå. Bägaren rann tydligen över till slut.

Jag kan inte hela bakgrunden, men Almtuna mår säkerligen bra av en annan profil på sin tränare. Om Johan Silfwerplatz är rätt man att ta över ansvaret låter jag dock vara osagt. Jag vet för lite om hans kunnande.

***

Almtuna är tia i tabellen. Inte superbra, inte superkass.

Det intressanta med Almtuna är att det var ett ganska grått och intetsägande lag som harvade runt på den undre halvan av tabellen innan Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson förvandlade Uppsalalaget till en vinstmaskin. Och det var bara ett par år sedan.

Nu är kraven uppenbarligen helt annorlunda i Uppsala. Nu ska det bara bli playoff.

Men det är rätt att ha höga målsättningar.

Årets lag saknar dock en viktig ingrediens som lyft laget tidigare år: en supermålis (Fredrik Pettersson-Wentzel och Magnus Hellberg var stundtals magiska under sina framträdanden i klubben, och Mark Owuya var inte så tokig han heller).

***

Örebro går som tåget. Efter 2-0 mot Södertälje idag har laget plockat åtta trepoängare på nio matcher. Måhända inte oväntat eftersom laget ska vara i toppen, men ändock imponerande.

Jag talade inför säsongen om att laget fått in en offensiv kedja till, utan att tappa något. Snacka om att det ger bredd.

Frågan är bara hur man ska få igång strålande centern Pär Edblom. Den offensiva konkurrensen är knivskarp. Killen gjorde 19 mål, 41 poäng och var 17:e man i hela poängligan ifjol... i år har han en mindre roll (och har en offensiv produktion därefter) eftersom killar som Jared Aulin och Matt Keith kommit in.

Gillar Edblom starkt: hoppas Peter Andersson hittar en roll till honom där han också kan få utlopp för sin offensiv. Då kommer Örebro bli ännu giftigare.