I år vill jag behandla julen som om den vore en skör julgranskula. Minsta lilla stöt så brister den. Det gäller att inte pressa sig till att göra allt tokigt som köpmännen vill att vi ska göra. Köpa för mycket och bli helt hysteriska över att vi inte hinner. Att vi skaffar hem så många grejer att dörren till kylskåpet knappt går igen när vi stänger det. Granen står så grön och grann. I sin gamla spann. Där står den på balkongen och känner sig bortglömd.

Vi måste ju få hem allt så julen kan börja på allvar! Om vi inte ser oss för hinner risgrynsgröten att kallna. Skinkan torka och rödbetssalladen missfärgas. Den stod där på bordet i sex timmar. Grönkålen har vissnat på köksbänken. I sovrummet ligger alla klappar och väntar. De längtar efter lite fint papper, de vill också klä upp sig till jul. På skrivbordet ligger telefonräkning och elräkning och trängs med någon annan räkning. Och vad är det där för en hög som ligger i bokhyllan? Herregud! Julkorten! Medan allt detta händer dansar dammråttorna långdans under soffor och bord. I köket hittar vi lite jord, men adventskrukan blev finfin. Och kökstrasan luktar gammal saffran Inte illa, saffran är ju dyrt.

Ljusen vi släckte har pyrt och vardagsrummet ser ut som dimman i Lützen. Allt är släckt utom ljuset i stora pytsen. När vi sitter i bussen mot annat mål slits vi i ångest över allt därhemma. Lade vi in skinkan i kylen. Var det någon som ställde ut gröten på balkongen. Och vem drack upp all whiskyn? Ljuset brinner fortfarande. Men lillan var smart i sitt bus när hon hällde vatten i pytsen och blandade med diskmedel och vetemjöl. Så räddade hon Stressomanernas jul.

Och blomkrukorna känner sig utanför. De är riktigt torra. Tur att tanten som bor mittemot kommer på lördag och vattnar dem, spionerar i posten och låtsas vara den goda samariten. Hon håller givetvis koll på spriten. Synd på så rara droppar.

Barnen hoppar, de kan ju inte sitta still och äta sin sill. Fy, vad äckligt vrålar de vid matbordet på den fina restaurangen där alla ska äta julbord och vara så trevliga så. Det som skiljer otrevlighet mot trevlighet är en snaps till sillen. Akta dej för dillen, viskar mormor och ler med hela ansiktet. Fyraårige Johan glor oförstående på henne. Sammantaget, det blir jul i år också! Granen kommer stå så fint i vardagsrummet med all sin prakt och vi äter grönt så slipper Julle gå till slakt. Jag önskar mig lugn och ro. Gå på julotta och tro. Kaffe med dopp och fyllas med hopp.

God jul!     Onsdag den 8 december 2004

Förutom att vi får en spark därbak av hela etablissemanget. Nu har utsortering och utfrysnings-politiken slagit ut i full blom och de arbetslösa och sjuka har fått betala det högsta priset för en politik som med hela handen visar att just arbetslösa och sjuka är den delen av befolkningen som man vill eliminera. Det höjs röster inom rödgröna blocket som protesterar mot sjukförsäkringspolitiken och den förda arbetsmarknadspolitiken. Men dessa röster är för få!

Den 18 september däremot, på Mynttorget i Stockholm kommer de arbetslösa och sjuka höja sina röster i en gemensam manifestation. Äntligen kan de få komma till tals!

Vi är fullt på det klara att om denna negativa spiral får fortsätta så är den påbörjade katastrofen ett faktum. Vi behöver inte gå längre än till kvarteret intill för att vi ska stöta på dem - de utklassade människorna som står där med sina tiggarstavar.Då måste vi komma ihåg att dessa människor  varit och är sjuka, arbetslösa eller blivit utsorterade av andra orsaker. Det kanske inte behövs att gå längre än till vår egen familj, släkt för att hitta dessa individer som hamnat denna katastrof, någon i släkten blev sjuk, arbetslös eller hamnade på obestånd för att inkomsten inte längre täckte utgifterna.

Vad kommer vi få för att vi röstar på er? Vi kommer ju inte se röken av några skattesänkningar, än mindre se röken av att våra usla ersättningar skulle justeras uppåt så att de kommer i fas med resten av samhällets utveckling. För oss finns det inga RUT-avdrag för vi är så fattiga att vi inte ens skulle våga tänka tanken för då kanske arbetsförmedlingen och försäkringskassan skulle gå in och sänka de redan låga ersättningar vi har. De arbetslösa och sjuka, fattigpensionärer får betala det högsta priset i samhällskroppen. Det kan inte hämta ut sina mediciner längre, vågar inte avböja olämpliga placeringar från Arbetsförmedlingen, vågar helt enkelt inte neka något av rädsla för att bli av med sin ersättning.

Ni vill gärna ha våra röster - men vad får vi i gengäld? Mer än en fet spark arslet så vi hamnar i samhällets ytterkant! Och detta ska kallas ett civiliserat samhälle? Jag tycker att det påminner mer om djungelns lag. Oerhört primitivt!

 Foto: Johan Johansson.

De som inte är på rätt sida staketet i Alliansens Sverige.

De arbetslösa har fått nog nu! De tolererar inte att bli behandlade som boskap på landets arbetsförmedlingar. Den arbetsmarknadspolitik som sett dagens ljus är en ytterst inhuman politik som är beskaffad på det sättet att - jobbar du inte så är du inget värd.

Det råder en skrämmande okunskap om hur arbetslösa har det i dagens Sverige. De enda i dagens Sverige som verkligen får stifta bekantskap med arbetslösas tillvaro efter alla omstruktureringar är de arbetslösas anhöriga. Och vi talar här om väldigt många anhöriga. De som lite mer s.k. professionellt bemöter de arbetslösa på arbetsförmedlingen och landets alla socialkontor kan vittna om en tillvaro som ingen kunde drömma om att det skulle bli en realitet.

Ibland de arbetsmarknadspolitiska åtgärdspaketen har vi Jobb och Utvecklingsgarantin. Som är en slags förnyelseprocess av Alliansen när det gäller aktivitetsgarantin. För det råder en allmän uppfattning om hos makthavare och myndigheter att arbetslösa ständigt ska aktiveras. Jag skulle vilja påstå att där råder det en inbyggd avundsjuka, missriktad sådan, mot att de arbetslösa skulle leve en form av lyxliv på sin hårt anstränga ersättning.

Denna uppfattning vill jag dementera. Om gemene man verkligen hade satt sig in i hur mycket en arbetslös kan erhålla i ersättning när han eller hon är inskriven i jobb och utvecklingsgarantin så skulle snart kaffet fastna i vrångstrupen på den som tog del av hur små dessa ersättningar är. Jag skulle verkligen vilja se Christina Husmark-Pehrson eller Fredrik Reinfeldt överleva på lägsta nivån i ersättningskolumnen, 223 kr per dag för de arbetslösa och det är innan skatt.

Och regeringen via Husmark-Pehrson har bara mage att påstå att de arbetslösa ska gå till sin respektive kommun och ansöka om socialbidrag? Detta bidrag är idag mycket svårt att få och där ser framtiden verkligen dyster ut.

Littorin avgick kanske i god tid innan valet, men han och alla hans kollegor i regeringen vill idag inte se en lösning på arbetslöshetsproblematiken då de vill ha en permanent arbetslöshet. 

Vilka är det då som får betala priset för ett land i förfall? Inte de rika och välbesuttna, de har egna räddningsplankor och ventiler för att undvika att beblanda sig med den stora massan, där de långtidsarbetslösa och sjuka befinner sig. Långt ut på ytterkanten i samhället.

 Tumme Upp!

Politikerna har blivit det nya frälset. Hur du än beter dig som politiker så kommer det inte att gå någon nöd på dig, du har dina förmåner som är vida överstående de s.k. förmåner som du utarbetat för din väljarkår. Du kan ange vid din avgång att du lämnar av personliga skäl men ändå kan du få dina förmåner som du anser dig ha rätt till.

Jag skulle vilja se den arbetsgivare som låter den anställde behålla merparten av lönen m.m när den anställde avgår på grund av familjeskäl.Nej, där handlar det nog om en vanlig uppsägningstid. Hade jag på mitt gamla städjobb på HSB i Malmö själv lämnat mitt jobb på grund av familjeskäl så hade jag haft en karens på minst 45 dagar innan jag skulle få a-kassa. Sedan hade jag fått finna mig i att handläggningstiden är lång och utdragen. Och under tiden finge jag klara mig på min lön under uppsägningstiden. När den är slut har jag ännu inte fått besked på min a-kassa, så ser det ut för många arbetslösa idag.

Allt det där slipper Sven-Otto Littorin. Hoppas bara han kommer ihåg att efterfölja kraven som han själv beslutat, att anmäla sig på arbetsförmedlingen redan första dagen. Annars kan det verkligen gå illa med ersättningen. Men nu tror jag ju att arbetsmarknadsministern har andra förutsättningar än vi vanliga dödliga som bara har vår fesna a-kassa eller sjukpeng från försäkringskassan. Jag tror ju inte heller att han är i avsaknad av nya jobb, han har nog redan ordnat den biten. Annars skulle han aldrig avgått. Så skönt för honom att slippa den förnedrande processen med att ta en praktikplats hos en arbetsgivare som ändå inte kommer att anställa praktikanten. Så praktikanten bränner tid helt och hållet i onödan, så tillvida att praktiken verkligen ger meriter, trots allt.

Det finns en placering som jag verkligen unnar Sven-Otto Littorin och det är i en Fas 3 anordning inom jobb och utvecklingsgarantin. Här kan han få prova på att slava åt någon mindre noggräknad arbetsgivare som tar honom för given och dessutom får 225:- om dagen för den f.d. arbetsmarknadsministern. Och då får han den stora förmånen att jobba för sin lilla ersättning. Så får vi se sedan om han tyckte att jobb och utvecklingsgarantin var en så särskilt bra idé.

Välkommen till Fas 3, Sven-Otto! Välkommen till verkligheten!

Nu måste jag skriva en ilsk dikt
om en katastrof på sikt!

Fått nog.
Måste knöla i soppåsen.
Får handen nedsmetad av gårdagssåsen.
Säregna dofter sprids kring soporna.
Tänk att det ska passa så dåligt.
På formen av förpackningen som
jag ändå viker så tåligt.

Den passar inte, den brer ut sig,
gör ett stort hål i påsen
Drabbas av ilska av all dessa måsten.
Lägger påsen i en annan påse.
bara för att jag fått en förpackning på halsen.
Som också den ska passera hela sophanteringsvalsen

Där vi inte ser dem växer de, sopbergen
bergen av alla dessa omöjliga förpackningar.
Skulle man se dem så där i klump finge man
svåra hickningar.
En vacker dag är vi uppätna
När sopbergen haft oss som tilltugg
på sina osande vickningar.

Vi föder dem nu
De göder sig på oss sedan.
Kretsloppet försöker överleva i stanken.
Miljöriktigt var tanken.

Foto: G. Jonsson

Elden falnar

Valborgselden kan beskådas av både fattig och rik. Alltså är den väldigt demokratisk!
Vad händer sedan när elden falnat?
Människohopen som värmt sig vid elden skingras.
De går hem, var och en till sitt.
Från slott till koja.
Unga hörs stoja.
En går hem till skogen, han bor där under en gren.
Just han hade ett slott innan han fick bygga sig en koja.
I skogen.
Medan han lommar iväg till sitt tar sig rika och välbärgade en titt.
På Valborgselden.
I den kyliga kvällen drar de till andra ställen.
Mer adekvat för en advokat!
Snåla inte på punschen på min ära!

I kyrkan får ingen svära men det lär jag nog göra ändå.
Över hur olika ödets lotter falla, hur det kan gå.
Den ene sippar punsch och den andre tar sig en sup.
Det är så olika vid Tillvarons stup.
Jag fångades av denna tanke vid dagens slut.
Ett livets bokslut.

Varför ska löntagare vara solidariska med sina företag och hålla nere lönekraven? Hålla sina löner på en låg nivå när företagen gör vinster trots att det är finanskris? Ja, för det finns de företag som faktiskt, trots i den mest braskande finanskris gjort stora vinster. Ser vi att dessa vinster kommer löntagarna tillgodo?

Men, säger ledningen på företaget, ni ska ju vara glada som får behålla era jobb! Jamen. skriver jag här, det är inte det som är poängen, företagen skulle inte satsa mer pengar på löntagarna i en högkonjunktur heller. För då handlar det om  att företagen måste "rida på vågen" av framgång och samla i ladorna, till en eventuell kris som kanske skulle komma längre fram. Företagen har alltid en ursäkt för att inte höja arbetarnas löner.

Det finns ingen anledning att visa sig ödmjuk och inställa sig solidarisk till dessa giriga företag som aldrig kommer att visa solidaritet mot löntagarna. Tvärtom. Hettar det till och arbetarna kräver högre löner så kanske det genomförs på företagen. Men innan löneförhöjningen blir en realitet så gör företagen de strukturändringar i företagen som gör att vinsten ändå bibehålls. Man sparkar sonika ett par anställda och ändrar om produktionen till ett högre tempo, mer arbetsuppgifter i själva arbetet och sedan om detta gäller industrin införskaffar man mer maskinell utrustning som kan klara av de jobb som man drar in på.

Så visar företagen sin solidaritet gentemot arbetare, löntagare. Och dessa vinstmaskiner  till företag kräver att andra som löntagare ska visa solidaritet med företagen?

Enda gången jag själv skulle kunna tänka mig att visa just den solidariteten med mitt företag är om det var ett fåmansföretag som har uppenbara svårigheter med svensk lagstiftning när det gäller att anställa och nyanställa samt dels sköta arbetsgivaravgifter och att utbetala löner enligt kollektivavtalet.

Då skulle jag fundera på solidaritet.

Detta skrivs apropå den debatt om utanförskapet som finns i media och som dessutom ökat i omfång.

De borgerliga gick till segern i valet med ett löfte om att minska utansförskapet, vi ser alla idag hur detta löfte infriades. Socialkontoren i varje kommun har fått ett ökat antal sökanden till socialbidrag, eller försörjningsstöd som det så vackert har omskrivits till. det är ju ungefär som att alla städerskor, städare bliv omdöpta till lokalvårdare. Men statusen på yrket har int ökat i den omfattningen som man hade kunnat önska, men löneutvecklingen för lokalvårdare har kanske i någon mån förbättrats. Kanske, skriver jag.

Men vi ser alla att Alliansens löften inte infriats. Det kan vi vara överens om. Ytterligare misär har skapats. Tack för det Alliansen.

Sverige omfattas inte längre av anständiga politiker som faktiskt skulle medge att de gör fel. För i deras värld gör de aldrig fel. Sedan har det ingen betydelse vad det är för färg på den politiska skjortan. Dessa politiker får gå i medieskolor där de får lära sig att hantera media, d.v.s. lära sig ljuga uppenbart med politisk retorik. Vår socialförsäkringsminister är ett lysande exempel på detta. med sitt sätt att svara på kritik så har hon visat att det är fullt gångbart att ljuga medborgarna rakt upp i ansiktet, bara lögnen är välformulerad.

Att öka Utanförskapet är en medveten linje från Alliansen. Det har aldrig varit tal om att Alliansen skulle vara tagna på sängen av rådande kris. Denna linjen hade de fullt klar från början, innan finanskrisen var ett faktum. Försämringarna ingick i deras politiska agenda. Utstuderat omänsklig och finslipad in i minsta detalj under alla år i opposition. Att Alliansen på grund av de starka protesterna mot den förda politiken såg sig nödda och tvungna att göra vissa eftergifter är enbart en chimär, när det börjar gå bättre för Sverige så kommer de tveklöst att återgå till den utstakade politiken.
Då hamnar tillslut de sjuka och arbetslösa som inte har någon chans på arbetsmarknaden i de reservat som Alliansen håller på att förbereda tillsammans med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Man gömmer denna aktion bakom fraser som Fas 3 och Inskrivningsperioder på Arbetsförmedlingen.
Den slutliga lösningen

Uppblåsta EU?

EU har sagt ifrån. Grekland måste städa upp i sina finanser då de ingår i den europeiska monetära unionen. Att få sin egen inhemska valuta utbytt till euron förpliktigar. Alla länder som numera har den nya valutan har måst genomgå en inspektion av stora mått. Varje land har fått göra eftergifter. Nu har Grekland hamnat i blåsväder eftersom de givit besked på en sorts ekonomisk politik men handlat efter en annan.
I programmet Lyxfällan på tv 3 får svenska folket lära sig om hur det kan gå när man som enskild drar på sig för stora skulder, lever över sina tillgångar och skaffar sig en livstil som blir en ond spiral. Det tar sedan i värsta fall flera år att ändra sättet att leva, mot en sundare inställning till pengars värde. Om man som deltagare i programmet ställs öga mot öga mot sin egen livstil och genomgår en publik dissekering är ju visserligen i sig en ganska jobbig erfarenhet, men ställ detta mot alla de som skulle behöva den uppryckning som Lyxfällan ändå representerar.
Det finns länder i EU som också skulle behöva få möta Charlie och Mathias i Lyxfällan. Det råder inga tvivel om att länderna Spanien, Portugal samt Grekland alltså haft en snabbt nedåtgående spiral i samhällsekonomiskt hänseende när länderna lånat pengar för att kunna vidmakthålla en livstil som igentligen är förkastlig. Har ländernas regeringar "dragit på sig för många sms-lån?"

Klart är i alla fall att länderna dras med stora budgetunderskott, en skenande monetär politik samt hög arbetslöshet, i Spaniens fall en väldigt hög sådan. Är inte detta ett utslag av den sjuka finansmarknaden där finansfolket beter sig som dopade idrottare och där dopingen har blivit allmänt accepterad även i politiken? Alla följer med i beteendet utan att i realiteten ifrågasätta det som händer, förutom några få som vågar säga ifrån men blir bryskt nedtystade av den dopade majoriteten. Inom idrotten är doping förbjudet men ändå missbrukas det hej vilt med EPO och annat smått och gott som lämpligen intas på hög höjd i bergen vid träning. Jag undrar vad finansfolket dopar sig med? Eurosedlar som pålägg på mackan istället för ost?

Men nu är min fundering: Ska verkligen finansminister Borg uttala sig i så hårda ordalag om Greklands statsfinanser, som han gjorde för internationell press i Bryssel? Har han verkligen rätt till det? Jag vill ju upplysa här att Alliansens skattesänkarpolitik knappast hade blivit möjlig om inte staten (regeringen) lånat pengar till detta. Kanske borde Anders Borg och Sverige sopa rent framför egen dörr innan man slår sig för bröstet och påpekar sin förträfflighet. Sedan vill dessutom högvördige finansminister Borg att Sverige eventuellt skulle ställa upp med hjälp för Grekland. "Greklands sak är vår!" Jag kan faktiskt inte se att Sverige har råd med detta när vi själva har en hög arbetslöshet och en nationell finansmarknad om beter sig som busar på skattebetalarnas bekostnad, industrier som går i kvav och en stark demonterad offentlig sektor - ett resultat av att Sverige följt OECD:s långfingrade pekpinnar. För att inte tala om bankernas arroganta inställning till sina kunder och Sverige som helhet!

Dessa länder kommer tvingas gå igenom det stålbad som väntar, skattehöjningar och en krympande offentlig sektor samt en mer permanentad arbetslöshet som ska tjäna som underlag för ytterligare besparingar. Likväl som det gjorts här i Sverige. Att arbetslösa och sjuka ständigt ska få höra om hur dyra de är i drift och hur staten måste spara för att budgeten inte ska övertrasseras. Skattebetalarna ska alltså återigen bekosta en sjuk finansmarknads vilda festande på tillgångar. Ett beteende som i mångt och mycket baseras på ett kallt beräknande att skattebetalarna ska ställa upp oavsett om de vill eller inte.
Denna sortens politik är lika befängd som det regelverk inom EU som krävde att svenska jordgubbar skulle ha en viss form och storlek för att passera EU:s standardmallar.
Det som händer nu bevisar en gång för alla att EU måste göras om från grunden för att ha en berättigad fortsatt existens.

Och skattebetalarna, det är du och jag, befolkningen i varje land. Vi betalar denna finanscirkus, varje dag.

Vi har knappt ens hunnit in i 2010 på allvar då Alliansen startar upp med sin valkampanj, det gör visserligen de rödgröna också men jag kan ana en desperation i Alliansens kampanjteknik. Moderaterna vänder sig till grupper i samhället som de aldrig skulle få för sig att vända sig till om de var i majoritet eller hade bra siffror i opinionsmätningar. Nu vänder de sig till kvinnor som inte har det så fett, som om moderaterna någonsin gjort något för kvinnor med låga inkomster innan! Nej, det ligger naturligt vis en baktanke i detta, som med allt annat som sker i den politiska världen. Man vill lägga rabarber på dessa kvinnor innan de sugs upp av de rödgröna.

Men Alliansen har begått grova misstag sedan de tillträdde 2006, jobbskatteavdragen och skattesänkningarna för en kategori människor som inte har det illa ställt på något vis, var ett slag i ansiktet mot de som av förklarliga orsaker fått det sämre! Arbetslösa och sjuka.

Centerpartiet är inte så dåliga de heller men det visste vi sedan innan att både de och de mindre partierna i Alliansen hänger på en skör tråd, har man varit medlöpare i en galen politik får man stå sitt kast. Kan det vara så att deras väljare anser att Maud Olofsson satt sig i knät på Fredrik Reinfeldt och Anders Borg? Jag kan inte direkt påstå att jag tycker att deras allians partierna emellan har varit sund. Snarare är det så att de har ingått ett s.k skenäktenskap för att på så sätt hålla sig vid makten. Jag skriver också här att jag tror att det dessutom är en mesallians. För nu kommer deras rätta partitillhörigheter fram. Var och en står sig själv närmast och kristdemokraterna är verkligen på fallrepet.

Så för säkerhets skull så får man huka sig för nu laddar de om och kommer ösa valfläsket över Sveriges befolkning med hinkar, inga skopor!
Bäst att se upp!