Nu måste jag skriva en ilsk dikt
om en katastrof på sikt!
Fått nog.
Måste knöla i soppåsen.
Får handen nedsmetad av gårdagssåsen.
Säregna dofter sprids kring soporna.
Tänk att det ska passa så dåligt.
På formen av förpackningen som
jag ändå viker så tåligt.
Den passar inte, den brer ut sig,
gör ett stort hål i påsen
Drabbas av ilska av all dessa måsten.
Lägger påsen i en annan påse.
bara för att jag fått en förpackning på halsen.
Som också den ska passera hela sophanteringsvalsen
Där vi inte ser dem växer de, sopbergen
bergen av alla dessa omöjliga förpackningar.
Skulle man se dem så där i klump finge man
svåra hickningar.
En vacker dag är vi uppätna
När sopbergen haft oss som tilltugg
på sina osande vickningar.
Vi föder dem nu
De göder sig på oss sedan.
Kretsloppet försöker överleva i stanken.
Miljöriktigt var tanken.