Ge mig styrka!

Åh, jag lider med dig! Vi har en liknande situation här... Bonussonens mamma drog till England dagen efter lucia, ingen vet om eller när hon kommer tillbaka. En ledsen liten 9-åring... Sen har jag mina döttrar vars far bor 4 mil härifrån, han träffade dem senast i november - i 45 min...
Hur kan man göra så mot sina barn?!

Stackars barn ! Stackars er, man känner sig så grymt maktlös när det är så här.

När jag skilde mig -94, ungarna var 11 och 13 år och deras pappa sa innan han flyttade ner till Småland att han hade inget som höll honom kvar där, därför flyttade han nästan 60 mil från dom. Yngsta dottern som alltid varit/är kvick i skallen och repliken sa till honom : " Men pappa, är vi ingenting för dig menar du ?" Då hade han på ett vis talat om hur mycket dom var värda för honom, kontakten har aldrig varit god dem emellan och det grundade han själv för. Säga så till sina barn, idiot !

Mycket konstigt kan det bli vid en skilsmässa, min ex.man vägrade prata med mig. När jag svarade i telefon sa han den ungens namn han ville prata med, men att bete sig som folk, det gick inte. Från -94 och framledes har han inte sagt ett ord direkt till mig, med undantag för då yngsta dottern gifte sig och jag var fram och tog i hand och hälsade på honom för jag kände inte alls igen fanskapet, hahahaha. Då sa han: " Ja, hej du ! " Vad vi skrattade, tårarna sprutade. Det blir nåt att berätta för barnbarnen, hur det var när mormor inte kände igen morfar. Min man och inte rätta morfarn är barnbarnens morfar, för han finns ju där för oss alla alltid.

Vår lillkille har bott hos oss i 4 år nu, från början hade hans pappa, som var heltokig, kontakt med honom och ringde på alla dygnets timmar tills vi var tvungna att skaffa hemligt nummer, medan mamman ringde aldrig. När pappan dog för drygt 1 år sedan har mamman börjat ringa ( hon ringde bara lillkillens syster) men han har ingen vidare lust att prata med henne, inte med mormor heller för hon är lika knäpp hon. Hans mamma har också en psykdiagnos och nu har han upptäckt att hon är konstig och inte har plogat ända fram. Det värsta med hans mamma är att hon försöker köra i honom en massa dumheter, speciellt riktade mot mig. Jag vet direkt när det är nåt tok på gång med hälsning från henne. Han längtar aldrig efter henne, men så var han bara 3 ½ år när de tog barnen från henne. Vi gör vad vi kan för att han ska få träffa syrran, mamma, mormor & morfar,det ingår ju i "jobbet". Då träffas de hemma hos mormor& morfar men han vill inte vara där längre än 3 dagar, där går gränsen.

Hur ska man förklara för ett barn att mamma inte är intresserad ? Det är svårt för barn att berätta hur det känns, det kan vara svårt för en själv med i olika situationer. Ju äldre han blir desto medvetnare blir han ju om henne och kommer säkerligen att ställa henne mot väggen, då får hon det inte lätt.

Lycka till ! Hoppas det ordnar sig för den lille vännen !

Ha en bra helg !

Kramar

Go...Snurrmamman Go
Kanon att du nu tar steget för att ruska om mamman....................

kram från mig som tror att du faktiskt kan få till en lösning

Kikar in och lämnar en

KRAAAAAAM !