Om "reclaim the streets" och brunskjortor

Nu har dom varit där också. I västra hamnen i Malmö. De kallar sig "reclaim the streets". En flock våldsromantiska flåbusar som tydligen skolkade på historialektionerna om kommunismens mörka förflutna. En pytteliten klick patetiska "världsförbättrare" som inbillar sig att de företräder majoriteten av oss och att med tillräcklig publicitet så kommer vi alla så småningom inse vårt eget bästa och storma ut på gatorna för att krossa etablisemanget.

Nå, varför låta sig uppröras av denna lilla skock av politiska flummare? Sett ur det lilla perspektivet handlar det ju bara om några enstaka utbrott av vandalism som väcker förargelse och knappast övertygar någon vettig människa om att de står för en god sak. Det som är mer skrämmande, på sikt, är att denna sorts människor historiskt sett har haft en avgörande roll för att störta instabila samhällen. Trots den rådande världsomfattande ekonomiska krisen är vi inte på långa vägar där ännu, men någon gång, om hundra, femtio eller kanske tio år är kanske läget mer kritiskt. Då träder de antidemokratiska krafterna fram. Fascister, nazister och kommunister. Ideologiska skillnader till trots så har de gemensamma rötter. Det är inte en tillfällighet att det heter nationalsocialism. Vad dessa politiska missfoster vill uppnå är i sammanhanget av mindre betydelse. Det är metoderna som spelar roll: våld, krig, förföljelser och folkmord. Detta har kommunismen gemensamt med nazismen och därför placerar jag dem i samma fack.

Självfallet tror jag inte att särskilt många av "reclaim the streets" anhängare drömmer om folkmord etc. Jag talar om en framtidsvision där den världspolitiska situationen kanske påminner om 1920-30 talet. Kanske har Ryssland ställt till det. Eller så har Nordkorea fingrat på sina atombomber. Vad vet jag? Det är då dessa gatuparlamentariker träder fram, och med helt andra tillhyggen än nu. Då har en karismatisk och kompromisslös ledare trätt fram på scenen och en personkult börjat växa. Hans trogna och förblindade undersåtar skyr inga medel för att röja oliktänkande ur vägen. Precis som på brunskjortornas tid.