Isters meningslösa

Bild från dagens löprunda i solskenet.

Nu ska jag ut i solskenet och jogga. Alla svarta tankar kommer att bli kvar i mörkret, jag kommer att vara i ljuset.

Igår sa jag

- Varde ljus!

och ljust vart det!

(Ordet vart är imperfektform av det ålderdomliga verbet varda - varda, vart, vorden - ska inte blandas ihop med adverbet vart.  Hic et Nunc, rätta mig om jag har fel)

Idag togs agrafferna bort från min Älskades operationssår. Såret har läkt fint, och han tycks ha läkt bra på insidan också eftersom han kan äta lite igen. Små mängder, men dock äta.

Men jag har ramlat i ett djupt svart hål. Svarta håls dragningskraft är stor, inget slipper ut, inte ens ljus.

Men å andra sidan har jag allting omkring mig, här i det svarta hålet.

I morgon ska jag springa ut från hålet.

Gjorde Coopers test idag på jobbet; springa så långt man hinner på 12 minuter. Jag kom inte längre än 2160 m, ändå försökte jag spurta sista biten ... jag var i princip kräkfärdig när jag kom i mål.

Men det räckte till att mitt värde ska räknas som "bra", på gränsen till "mycket bra".

Till våren ska värdet vara mycket bra, dessutom ska jag inte ha träningsvärk i benen den dagen jag gör testet.

Vad ni än gör, klicka inte på nedanstående länk. Snälla. Gör inte det. Jag hittade den på den här bloggen.

DÄR SKA NI INTE KLICKA -----> Klicka inte här! <----- DÄR SKA NI INTE KLICKA

Jag lovar, ni kommer inte att gilla det.

Kontraktet skrevs på igår, nu ska vi ut ur vår lägenhet senast 31/1 2010. Tyvärr slank lägenheten som vi hade tänkt köpa, oss ur händerna i fredags - den har varit ute till försäljning sedan tidigt i höstas, vi var de enda intressenterna och helt plötsligt kom det en galning och la sig 100 000 över oss. Alltså hinner vi knappt hitta någon ny lägenhet tills dess att det är dags att flytta härifrån. Ooops.

Så nu tittar vi på hyreslägenheter och funderar på att bo i den stadsdelen som jag jobbar i. Det är den mest färggranna stadsdelen i staden - där finns alla sorters människor från världens alla hörn. Där finns ett tiotal fula, stora hyreshus där det alltid finns lediga lägenheter till ett skapligt pris - vad sägs om en fyrarummare för 5700 kr/månad?

Dottern kommer naturligtvis att protestera högljutt, men hon får allt finna sig i det, tills vi hittar något som vi verkligen vill ha!

Argbigga skriver om hur otursförföljd hon är - och jag måste hålla med, hon tycks dra olyckor över sig.

Mitt liv däremot tycks gå bra - visserligen inte som på räls alltid, men hur illa än livet tycks vara så vänder eländet och blir till något positivt.

Det blir bra tillslut, trots allt! - det är den känslan jag bär inom mig, för det mesta.

Jag tror att Livet och jag gillar varandra.

Idag hade min Älskade bara en slang kvar - både slangarna i näsan och från de ädlare delarna var borta. Han ser ut som en människa igen. I morgon eftermiddag ska han till och med få käka en smörgås! På lördag blir det frukost, lunch och middag - fungerar det bra får han komma hem på lördagkväll.

Sen blir hemmet ohemskt igen.

Jodå, det skulle vara kontraktsskrivning idag. Då och där, med alla papper som bara väntade på underskrifter, börjar köparna tala om att de vill besikta lägenheten och att de måste kontakta banken och lite hantverkare för att ta reda på hur mycket det kostar att renovera badrummet mm. Hon sa att badrummet var för hemskt! (Förstod hon inte att hon talade om vårt hem?)

Jag blev så himla förbannad, jag kände hur kinderna hettade till men jag behöll lugnet - nåt har man väl lärt sig under alla år man har tränat karate - och sa att de visst fick göra det, men att jag skulle även erbjuda de som hade näst högsta budet att få köpa lägenheten och om de hinner före, så blir det så.

Efter att jag, per telefon, konfererat lite snabbt med min Älskade, som ju ligger på sjukhus, så bad jag mäklaren ringa och kolla med de som hade näst-högst-bud och de blev jättetända! Så nu får jag se om det blir kontraktskrivning på fredag.

Det är dålig stil att börja strula vid kontraktsskrivningen. Mycket dålig stil.

De vet inte att man inte strular med en Ninja.

Idag var det budgivning på lägenheten. Sms droppade in mellan 17-19 ... det var oerhört spännande.

Kontraktsskrivning har bestämts till onsdagkväll. Går allt i lås nu så har vi gjort en rätt bra affär - vi talar inte om miljoner utan håller oss till bra mycket mindre summor. Men dock en vinst som vi kan sätta in i nytt boende.

Nu ska jag bara få en fullmakt av min Älskade. Han kan ju inte följa med på kontraktsskrivningen, med alla slangar och apparater som de har hängt på honom.

Men jag tror jag kan fixa allt själv... efter samråd, förståss.

Surfar runt på Youtube igen - visst är det här en härlig och innerlig version av Love Me Tender?

En Maskros Ungdoms berättelse. Läs och begrunda och ta en funderare - är du också en mamma/pappa som dricker?

Är du också en som ditt barn hatar och älskar på samma gång, en sådan som trasar sönder ditt barns själ?

Är du också en som varje måndagmorgon bestämmer dig för att aldrig mer dricka för att sedan begrava dig i arbete för att döva suget som du till slut ändå stillar med en fylla?

Eller är du den andre föräldern, som blundar för fakta, för det är enklast?

Fundera en stund på det och bestäm dig för vad som är mest värt i ditt liv - ditt drickande eller ditt barns välmående.

Gjorde en liten coctail av Mirtazapin och Zolpidem igår kväll, kände att jag ville sova ordentligt en natt och jag sov elva timmar utan att vakna en endaste gång.

Jag måste ha legat blickstilla för jag vaknade med en helt lealös högerarm och hela höger sida känns som om någon har kört den i köttkvarnen. För att inte snacka om nacken, jag kan för närvarande endast böja huvudet rakt nedåt och lite till vänster.

Nu blir det till att inta några painkillers och vetevärmaren en stund så att jag kommer igång. Det hade varit gott med några Tramadol, eller varför inte en morfinpump,  men i brist på det får jag väl klara mig med Alvedon+Naproxen.

En himla tur att jag är sjukgymnast, annars hade jag trott att jag hade fått nackskott.

Efter lite pengasparande på stan - jag köpte bara ett par joggingtights, ingen jacka!- åkte jag till sjukhuset och hälsade på min Älskade.

Han låg i sin säng och såg välmående ut, trots alla slangar som gick in och ut i hans kropp; två slangar i näsan, CVK på halsen, drän på magen, epidural på ryggen och kateter från de ädlaste delarna på hans kropp. Men som sagt - han mådde bra och hade bra smärtlindring. Operationen hade gått bra och sannolikt är tumören borta. De slapp gå in via bröstkorgen och såga revben, han har bara ett långt snitt på buken...

Han får komma hem om 10-14 dagar. Hans sjukhusvistelse är i dagens läge astronomiskt lång - idag när man i princip skickar hem patienterna när sista stygnet är sytt.

Nästa besökstid är om 18 timmar.

Började dagen med att jogga sju kilometer - före frukost var jag ute! Regnet som strilade ner väckte mig och tvingade mig att hålla mig i rörelse. Jag ångrade mig ungefär sex gånger i minuten, men har jag gett mig ut, så har jag.

Nu ska jag till stan och göra av med lite pengar innan det är dags att åka till sjukhuset. Kollade lönekontot igår och insåg att jag har konsumerat alldeles för lite pengar den här månaden. Det var ju massor av pengar kvar trots att vi redan är sex dagar in i månaden - fortsätter jag så här så kommer det ju att vara pengar kvar när nästa lön kommer.

Det, om något, vore en katastrof.

Han har ringt. Allt väl men han ligger på uppvaket till imorgon lunchtid. Han mådde bra (väldrogad?!) och enligt opererande läkare så såg resten av inälvorna okej ut - tumören har alltså inte spridit sig, inte synligt i alla fall.

Dottern behövde skjuts ner till stan, hon skulle träna. Jag satte på övningskörningsskylten och hon fick börja med att backa ut från garaget. Sen gick körningen riktigt bra. När hon klev ur så sa hon bara

- Mamma, det där ÖöööH...ÖööööH...ÖÖÖÖH, du måste jobba lite på det.

Hon har inte fattat att det betyder att hon måste bromsa. Det är väl ändå självklart?

Idag hoppar jag över karateträningen; jag är helt slut i både kropp och själ. I morgon bitti opereras min Älskade.

Sen blir det en ny dag.

Jag ska bara kolla hur det blir med "Reblogga". Jag var alltså inne på Zaragons blogg och läste hans inlägg om något guld... och jag klickade på Reblogga där och vips! var jag på min egen bloggs administration i ett nytt inlägg. En slags trackback alltså, jag ska kolla om det hamnar något på hans blogg.

Smidigt.

Min Älskade är kvar på sjukhuset - det gick inte att utvidga matstrupen idag, för mycket ärrvävnad. Ingenting slinker ner i magen utan allt stannar kvar i matstrupen... så han kan inte få i sig vare sig vätska eller näring via munnen. Nu får han näring rakt in i armen, både vätska och lite proteiner o fett, så att han kommer vara i bättre form på torsdag, då han ska opereras.

Men det hade varit gott att se honom äta ett par gånger till innan magsäcken ska väck, vi hade hoppats på några middagar till... nu lär det dröja länge, mycket länge till dess.

Det gör ont att se den man älskar lida.

Idag hatar jag alla som envisas med att skriva veckodags- och månadsnamn med stor begynnelsebokstav.

I det svenska språket skrivs måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag med liten begynnelsebokstav (gemen), förutom när ordet står först i meningen, då skrivs det naturligtvis med stor begynnelsebokstav (versal). Likadant är det för månadsnamn; januari, februari, mars etc.

I det engelska språket däremot skrivs veckodags- och månadsnamn med en versal, även om ordet finns mitt i meningen, precis som jag tror man gör i det tyska skriftspråket.

Men i svenskan är det gemener man använder.