Och sen då?

Jag har pratat med kollegor på bemanningsföretaget och även folk som tidigare jobbat där. Trenden är tydlig. Man får jobba provanställningstiden och när det närmar sig sitt slut blir man uppsagd. Detta gäller särskilt dem som anställts inför sommarsäsongen då det behövs många semestervikarier. Dvs mig. Situationen är oviss och  osäker. Det vore skönt även med negativa besked hellre än denna undran vad framtiden har att erbjuda.

Egentligen trivs jag inte för bra, vilket jag skrivit förut. Det vore en befrielse att bli uppsagd. Skriva in sig på arbetsförmedlingen och söka annat. Men när nu provanställningen närmar sig sitt slut och jag ännu inte blivit uppsagd blir jag nästan lite orolig att de vill ha mig kvar. Jag är inte road att kastas runt på olika arbetsplatser där folk betraktar mig med skepsis, öser sina problem på mig och skäller och gnäller. Säg för f-n tack åtminstone när jag tar hand om besvärliga uppdrag som ordinarie personal inte vill ta i.

Jag har fått ett halvt löfte om ett jobb på ett företag som står i begrepp att köpa en ny vagn. De behöver en bra förare till den. Halva löften betalar inte hyran. Törs f-n säga opp sig och gå miste om ev A-kassa om de skulle ge jobbet till någon annan? Så jag går här och väntar besked. Se vad det blir av alltihop?

Att försöka planera in en semester i det här läget är ju omöjligt.