Guillou, Aftonbladet, KGB - och journalistiken

Som sagt, är inte en spion någon som regeringar och militärer nära, en anställd tjänsteman eller politiker. Guillou hade inget att ge sovjet, men han kan ha blivit tipsad om IB. Drevet mot Guillou är ihåligt och tråkigt. Minns när Expressen avslöjade en konspiration med massor av vapen iblandade i Tornedalen. Nu gör de ännu en "Tornedalen". Med vill jag inte säga att Guillou är helt oskyldig och öppen, naturligtvis mörkar han vad han kan. Det finns säkert riktiga spioner såväl inom försvaret som i regeringskanslier som aldrig blivit avslöjade. Uno

Intressant.
Både KGB och Jan Helins höga moral.

http://blogg.evaemma.se/#post1012

bra att du vet att du är korrupt, kanske lättar din hybris då.

Jag gör samma bedömning, lite pinsamt att Guillou "glömde" historien i sina memoarer men i grunden påverkar det inte vad han åstadkommit tidigare. En intressant fråga borde vara varför vi aldrig får läsa om alla USA-agenter i etablissemanget. Minns hur Carl Bildt for direkt till CIA efter att ha anklagat Sovjet för att ligga bakom ubåtskränkningar i början av 80-talet! Eller alla höga militärers kontakter med storebror i väst! Eller Säpos uppgiftslämnande! Eller är spioneri för USA otänkbart eftersom vi ser oss som en integrerad del av supermakten?

Det är fantastiskt att vara när dina bästa du kan göra något
med god vilja att se sanningen DJÄRVT.

Hej Jan, Du föddes när jag började på Aftonbladet och var 13 år när jag slutade. 67-80 var de åren när FNL-rörelsen fanns och den politiska medvetenheten vaknade på många tidningar. Vi var många som bjöds in till Sovjets ambassad eller konsulat(som i Göteborg) och vi var alla lika unga som Jan G. Men jag inte hört någon som lät sig luras att lämna rapporter och få betalt.Han var 22 år när han började samarbetet och 27 när han avslutade det. Var han lika naiv hela tiden?
Jag dömer inte Jan G, utan fortsätter att läsa hans böcker, men jag dömer Aftonbladets hållning. Du agerar nu precis som de flesta tidningar med rätta anklagar poliser, läkare, advokater för - de utreder varandra och frikänner varandra. Vilket Aftonbladet i fortsättningen inte kan klandra någon för.
Du skadar Aftonbladets förtroende allvarligt när du inte på ett journalistiskt sätt bekskriver Jan G: kontakter med KGB.

Hej,
"22-åring"? Varför omnämns Jan G ågång 1967 som 22-åring? Han är född 17 jan 1944, och bör således när KGB-kontakten inleddes ha fyllt 23, såvida det inte skedde årets 16 första dag, men då var han å andra sidan väldigt nära att vara 23 år. När KGB-kontakten avslutades var Jan G 28 år, kan han då fortfarande betecknas som ung och naiv?
Detta kan tyckas vara en ptetisee, men gldningen är intressant, året efter att den "unge och naive Jan G" avbröt KGB-kontakten avslöjade han IB-affären.
mvh
Bertil Bergqvist

Visst, om det han säger är sant. Men han har också ett egetintresse att få det framstå så farligt som möjligt. Med tanke på att han gjorde "räder" in i Palestina som ung och att han faktiskt höll kontakten i hela fem år visar på att han nog gjorde mer än att stjäla telefonkataloger. Men jag förstår att du måste visa lojalitet utåt.

Hans Franson
Betraktande och insikt.
När åldersspannet 22- 27 gällde för Jan Guillous ”journalist- ageranden” fram mot 1973
nu tas upp som en ursäkt för hans ”omognad” och grund för en förklening av hans handlingar som journalist, då, kan milt sagt undras över hur Tidningen Aftonbladet och Journalistförbundet egentligen ser på en journalists ”mognadsålder” för att trovärdigt och säkerhetsmässigt kunna utöva yrket? Hemsk är väl verkligheten då, med den nuvarande myndighetsåldern, 18år!
Se dig lite runt omkring på tidningen och gör din bedömning av medarbetarnas ålder, Jan Helin, vad som skrivs och publiceras, vad som ges och tas och hur det uppträds. Om åldersresonemanget du har när det gäller Jan Guillou gäller, så bör du väl ha samma åldersresonemang nu, när det gäller journalistarbetsplatsen, Aftonbladet och den övriga journalistvärlden: trovärdigheten där och säkerheten? Vilket jobb den kritiska granskningen och bedömningen måste ha det(innan publicering och sändning) på tidningen Aftonbladet och övrig media, om moral- och etik- begreppen så ändå tycks vara insikten för dig och andra journalistledningar?
Jan Guillou hade inte fallit av stolen vare sig när han var 22 år eller när han var 27 år. Man kan heller inte beslå honom med att ”vara utom rättslig handlingsförmåga”. Jan Guillou var mycket väl medveten om vad som var ”rätt att göra” och ”vad som inte var rätt att göra”!

Problemet med Jan Guillou, bland annat, var att han ”drog in” kamraten Arne Lemberg i sina förehavanden, men ”bara”som en slags ”buffert” för det disiga arbetet. Arne Lemberg fullgjorde sin meddelarskyldighet. Det blev en PM till SÄPO – Jan Guillou ovetandes. Det säger ganska mycket och säger också ganska mycket om Arne Lembergs uppfattning om Jan Guillou.
Arne Lemberg har nu ingen möjlighet att ge svar på tal. Om Jan Guillou åtminstone, nu, hade kunnat nöja sig med det. I stället utnyttjar Jan Guillou detta förhållande och tar sig rätt till påståenden och förklaringar, för att ställa sig själv i bättre dager. Gott kamratskap?

Det kan ju ses som ett problem att inte kunna veta vilka bevekelsegrunderna egentligen varit för Jan Guillous femåriga utbyteskontakt med KGB- draftern. Det kan bara ses som otjänliga försök till att utröna det, eftersom det bara kan vara Jan Guillou själv (och kanske också KGB) som kan veta om det. Det är ju så illfunderligt nog, att inte ens Jan Guillou skulle räcka upp handen, självklart och sanningsenligt och berätta om det och det skulle inte ens då ha något värde – i stället ses som ett problem- eftersom det inte går att verifiera.
Problemet med Jan Guillous fem- åriga utbyteskontakt med KGB – vad som sagts, i Sverige - var bland annat hans avvisande till sin meddelar- och informationsskyldighet till sin arbetsledning på tidningen och till SÄPO, men varför sa han inget? Han var medveten om att hans ”tysthet” inte bara innebar skada för sig själv. Den innebar också skada för Sverige, för arbetsledningen, jobbet och kamraterna. Om Jan Guillou vid den tiden hade gjort militärtjänst, så hade han (kanske) haft en bättre insikt om vad som ”var rätt och fel”, åtminstone när det gällde kontakt med ”främmande makt”. Att sedan, bara det att ta emot betalning av och gå ärenden (oavsett hur mycket och i vilken omfattning) åt organisationen KGB, motsäger allt det Jan Guillou vill hävda som ”naiv 22- åring”. Han visste om att hålla käft och har gjort det under alla dessa år.
Om Jan Guillou bara hade varit ”den där naiva, aningslösa 22– åringen” - som under fem år ”bara” bedrev den ”aningslösa” utbyteskontakten med KGB, observera med KGB, - kan någon då tro att Jan Guillou skulle ha undanhållit omvärlden detta i tal och skrift? Men han höll tyst i fyrtio år och när det flöt upp, så var det inte Jan Guillou som lät det gå i dagen. Varför? Det kan vi sluta älta. Likaså ordet trovärdighet.

Det är J G skyldighet att i detalj redovisa vad han muntligt och skriftligt överlämnade till spionorganisationen KGB vid sina 40-tal möten under de 5 åren.
J G uppvisar en betydande skärpa vad gäller andra detaljer från denna tidsrymd och bordr följdaktligen minnas. Under 1960- och 70-talen betraktades åldern 22-27 som vuxen o erfaren, så sluta att bagatelisera åldern med ung o naiv.
Om inte J G i detalj kan redovisa sina möten o vad som överlämnats förtjänar han ingen trovärdighet. Det är då en journalistisk uppgift och utmaning att klarlägga sådana fakta oaktat om J G är skribent på A B.

Punkt 2 var mycket klargörande. Det är därför Aftonbladet låter som Pravda: man låter den granskade bokstavligen granska sig själv. Dessutom dirigeras det tydligen uppifrån. Tror detta skadar AB på flera sätt.

Mårten

Det skulle underlätta för läsaren om Aftonbladet kunde lista vilka i det svenska samhället man skyddar och vilka man granskar. Att ni skyddar egna medarbetare och chefredaktörens personliga vänner vet vi nu, men vilka fler?

Mårten

Bland andra Aftonbladet, med Jan Helin, kommer Jan Guillou stödjande till hands.
När åldersspannet 22- 27 gällde för Jan Guillous ”journalist- ageranden” fram mot 1973
nu tas upp som en ursäkt för hans ”omognad” och grund för en förklening av hans handlingar som journalist, då, kan milt sagt undras över hur Tidningen Aftonbladet och Journalistförbundet egentligen ser på en journalists ”mognadsålder” för att trovärdigt och säkerhetsmässigt kunna utöva yrket? Hemsk är väl verkligheten då, med den nuvarande myndighetsåldern, 18år!
Se dig lite runt omkring på tidningen och gör din bedömning av medarbetarnas ålder, Jan Helin, vad som skrivs och publiceras, vad som ges och tas och hur det uppträds. Om åldersresonemanget du har när det gäller Jan Guillou gäller, så bör du väl ha samma åldersresonemang nu, när det gäller journalistarbetsplatsen, Aftonbladet och den övriga journalistvärlden: trovärdigheten där och säkerheten? Vilket jobb den kritiska granskningen och bedömningen måste ha det(innan publicering och sändning) på tidningen Aftonbladet och övrig media, om moral- och etik- begreppen så ändå tycks vara insikten för dig och andra journalistledningar?
Jan Guillou hade inte fallit av stolen vare sig när han var 22 år eller när han var 27 år. Man kan heller inte beslå honom med att ”vara utom rättslig handlingsförmåga”. Jan Guillou var mycket väl medveten om vad som var ”rätt att göra” och ”vad som inte var rätt att göra”!
Problemet med Jan Guillou, bland annat, var att han ”drog in” kamraten Arne Lemberg i sina förehavanden, men ”bara”som en slags ”buffert” för det disiga arbetet. Arne Lemberg fullgjorde sin meddelarskyldighet. Det blev en PM till SÄPO – Jan Guillou ovetandes. Det säger ganska mycket och säger också ganska mycket om Arne Lembergs uppfattning om Jan Guillou.
Arne Lemberg har nu ingen möjlighet att ge svar på tal. Om Jan Guillou åtminstone, nu, hade kunnat nöja sig med det. I stället utnyttjar Jan Guillou detta förhållande och tar sig rätt till påståenden och förklaringar, för att ställa sig själv i bättre dager. Gott kamratskap?
Det kan ju ses som ett problem att inte kunna veta vilka bevekelsegrunderna egentligen varit för Jan Guillous femåriga utbyteskontakt med KGB- draftern. Det kan bara ses som otjänliga försök till att utröna det, eftersom det bara kan vara Jan Guillou själv (och kanske också KGB) som kan veta om det. Det är ju så illfunderligt nog, att inte ens Jan Guillou skulle räcka upp handen, självklart och sanningsenligt berätta. Den ”sanningen” har inget kontrollvärde. Alltså: om Jan Guillou nu skulle välja att berätta – vilket han i så fall skulle göra från ett vinstperspektiv, en slags P.S. - bilaga till memoarerna - så skulle det ändå inte ha något sanningsvärde. Istället skulle det ses som ett problem. Vad som än sägs nu från Jan Guillous sida, så går det inte att verifiera.
Problemet med Jan Guillous fem- åriga utbyteskontakt med KGB – vad som sagts, i Sverige - var bland annat hans avvisande till sin meddelar- och informationsskyldighet till sin arbetsledning på tidningen och till SÄPO. Men varför sa han inget? Han var medveten om att hans ”tysthet” inte bara innebar skada för sig själv; den innebar också skada för Sverige, för arbetsledningen, jobbet och kamraterna. Om Jan Guillou vid den tiden åtminstone hade gjort militärtjänsten, så hade han (kanske) haft en bättre insikt om vad som ”var rätt och vad som var fel”. Åtminstone när det gällde kontakt med ”främmande makt”. Att sedan, inte bara tanken, utan faktiskt ta emot betalning (utbytet) och gå ärenden (oavsett hur mycket och i vilken omfattning) åt organisationen KGB; detta motsäger allt det Jan Guillou vill hävda som ”naiv 22- åring”. Han visste om att hålla käft och har gjort det under alla dessa år. Om det varit så, att Jan Guillou bara hade varit ”den där naiva och aningslösa 22- åringen” - som under fem år framåt ”bara” hade bedrivit den ”aningslösa” utbyteskontakten med KGB, observera KGB - kan någon då tro att Jan Guillou skulle ha undanhållit omvärlden detta i tal och skrift? Men han höll tyst i fyrtio år och när det flöt upp, så var det inte Jan Guillou som lät det gå i dagen. Varför då? Det kan vi sluta älta. Likaså trovärdighet och Jan Guillou som en symbios.