Därför namnger vi inte artisten

Omständigheterna: 

En mycket känd artist anmäldes för misshandel av sin flickvän natten till tisdagen denna vecka. Flickvännen tog senare tillbaka uppgifterna om att hon skulle blivit slagen. Så långt följer händelsen ett mycket typiskt mönster för kvinnomisshandel. Det faktum att kvinnan tar tillbaka uppgifterna leder inte med nödvändighet till att det inte blir någon förundersökning eller rättegång. Så var till exempel fallet med artisten Papa Dee. Också hans flickvän tog tillbaka uppgifterna om att hon blivit misshandlad. Fallet gick ändå till rättegång och dom mot Papa Dee för ringa misshandel.

Detta fall fick igår kväll en annan utveckling:

• Åklagaren beslutade att inte inleda någon förundersökning. Ingen misstanke om brott finns således.

• Artisten skrev ett öppet brev till media där han gav sin version av vad som hänt. Det brevet innehåller ett antal detaljer som kränker flickvännens integritet och hävdar med bestämdhet att han inte brukat något våld. Efter det gjorde sig artisten oanträffbar för en kommentar. Vi kontaktar artistens manager för att få klart för oss om brevet är avsett för publicering med hans namn under. Han säger att det absolut inte varit artistens avsikt. Brevet är ställt till media för att hans version ska kunna återges.

• Flickvännen säger i intervju med Aftonbladet:

– Han rörde mig inte, det där måste polisen ha missuppfattat. Vad vi bråkade om är mellan oss och allt det här har blivit så uppförstorat.

Detta sammantaget gör att det saknas ett allmänintresse av artistens identitet, enligt mig. Att det förekommer en störflod av rykten kring artisten förändrar inte det så länge ingen lett dem i bevis och så länge ingen person öppet står för uppgifterna. Grunderna för varför det kan finnas allmänintresse kring artister och brott kvinnomisshandel är enligt mig följande:

Våld mot kvinnor är ett mycket allvarligt brott. Artister söker publicitet för sitt konstutövande och ger genom det en bild av sig själva. Om uppgifter om brott framkommer som ger en annan bild än den av allmänheten kända, är artistens identitet av allmänintresse.

Samtidigt kokar bloggvärlden av diskussioner och spekulationer kring artisten, med hans namn och flickvännens givetvis nämnda. Hans namn finns alltså redan i en offentlighet. Enkelt sökbar för alla med en dator. Du hittar artistens namn ett par knapptryck härifrån. Det är en märklig känsla att som publicist undanhålla den enda uppgiften som läsarna undrar: Vem gäller saken?

Men om vi menar allvar med pressetiken finns enligt mig ingen annan möjlig hållning i detta fall. Pressetiken säger:

”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”

”Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.”

Här har vi ett fall där kvinnan inte påstår att hon blivit utsatt för våld. Ett fall som inte längre är ett fall eftersom åklagaren redan lagt ner det. En artist som förvisso skriver ett öppet brev för att förklara sig, men som inte vill träda fram med sitt namn. Därför avstår jag att publicera artistens namn och bild i detta sammanhang i detta läge.