Senast Skrivet
- Blixtar och dunder på Manhattan, del 2
- 2012-02-10 01:51
- Blixtar och dunder på Manhattan
- 2012-02-10 00:52
- Kalaset som maktfaktor
- 2012-02-09 23:37
- Boy n da Hood
- 2012-02-09 23:25
- Fryser
- 2012-02-09 23:12
- Webbläsaren Chrome till Androidmobiler
- 2012-02-09 23:03
- De har koreograferat Lundstedt
- 2012-02-09 22:56
- Husdansarna!
- 2012-02-09 22:52
- Fint folk kommer sent
- 2012-02-09 22:47
- David Lindgren med sina låtskrivare
- 2012-02-09 22:43
- Di Leva i festkaftanen
- 2012-02-09 22:41
- Fina på festen i Göteborg
- 2012-02-09 22:38
- Mimi Oh i sällskap med "det onödigt långa efternamnet"
- 2012-02-09 22:26
- Det här är vad du missar, Andreas!
- 2012-02-09 22:21
- Mera om kortlekens knektar
- 2012-02-09 21:24
Senast skrivet
Populära nyckelord
ud israel pressfrihet utrikesminister utrikesministernArkiv
februari 2012
januari 2012
december 2011
oktober 2011
september 2011
augusti 2011
juli 2011
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
februari 2010
januari 2010
december 2009
november 2009
oktober 2009
september 2009
augusti 2009
januari 2009
oktober 2008
Kan vi stödja soldater och debattera krig samtidigt?
Så hände det som alla visste var priset för svensk militär insats i Afghanistan. Unga svenska liv förloras.
Kapten Johan Palmlöv, 28 från Sundbyberg och löjtnant Gunnar Andersson, 31, från Frösön utanför Östersund är döda.
Oavsett vad du anser om kriget och Sveriges insats i Afghanistan: Minnet över Johan Palmlöv och Gunnar Andersson ska hedras. Deras anhöriga visas respekt.
De har lagt sina egna liv som insats för något de trott på – att militär närvaro krävs för att skapa fred i Afghanistan. Det gäller alla svenska soldater på plats. Efter den svenska förlusten i helgen lär debatten komma igång igen. Är det rätt eller fel att Sverige är i Afghanistan?
Det är en viktig debatt som bör föras utan skygglappar och utan omskrivningar. Sverige deltar i krig under Natobefäl. Rimligheten i det bör debatteras. När Aftonbladet i höstas skildrade Afghanistankonflikten lät vi olika röster komma till tals om för eller emot. Mycket av retoriken från politiskt och militärt håll då handlade om Sverige faktiskt är i krig, eller om det är frågan om FN-sanktionerad militär närvaro på inbjudan av regeringen i Kabul.
Är det en viktig distinktion, eller bara omskrivningar beroende på vilken uppfattning man har? I stundens allvar i går märktes ett skifte i ordval mot större klarhet om vad Sverige egentligen gör i Afghanistan.
– Vi är ute i ett krig och vet att det kommer bakslag, sade ÖB Sverker Göranson till Dagens Nyheter.
– Vi är inget neutralt land längre. Vi har tagit ställning, sade försvarsminister Sten Tolgfors till Aftonbladet.
Debatten om vad Sverige faktiskt gör i Afghanistan lär fortsätta. Men låt oss rikta den debatten åt rätt håll. Det vill säga mot de politiska beslutsfattarna. De svenska soldaterna i Afghanistan bör visas vårt oreserverade stöd.
Det finns ibland i debatten undermeningar av typen att de svenska soldaterna är äventyrare som naivt söker äventyr och spänning i Afghanistan. Jag tycker inte om den underströmmen. Den som bemödar sig med att läsa intervjuer med de svenska soldaterna hittar något mycket tydligare. En genuin tro på en insats som inte handlar om egennytta. Det är ett engagemang jag känner stor respekt för.
Hur ser den svenska segern i Afghanistan ut? När är målet för det svenska engagemanget i kriget uppnått? Av resepkt för de som riskerar sina liv i Afghanistan bör den frågan ges ett glasklart svar.
12 (+1) kommentarer
zigmah
jobett
ecwho
enur
enur
Shella
wonderman
zigmah
9 februari 2010, kl 02:51
Vad menar du med att "stödja" våra trupper ? Ekonomiskt ? det är ju staten som ska stödja trupperna ekonomisk, riksdagen har beslutat om att vi ska delta i Afghanistan, då har dom också ansvaret att stödja våra soldater ekonomiskt.
Vill man som privatperson förhindra att svenskar dödas i strid så bör man ju i sådanafall stödja en truppreträtt. Läget förändras ju inte om svenskarna börjar skicka jul och påskkort till soldaterna i Afghanistan om det är det du åsyftar med att "stödja" trupperna.
Alla stridande parter i Afghanistan har ett engagemang, talibanerna kanske i högre grad än alla andra. Dom strider ju för vad dom anser som rätt och riktigt, likväl som våra soldater.
Om endast stort engagemang för en "god" sak är det som ska bestämma om man är värt ett stöd, så varför inte stödja när talibanerna ?
I övrigt så är ju vår krigsföring en dåligt planerat företag. Eliten hade bråttom att vinna politiska poäng från 2002 och fram till idag. För en symbolisk insats är detta, vår truppnivå är insignifikant för att påverka krigets utgång. Men den kostar oss massor med pengar och nu också människoliv. Jag är trött på att politik idag endast handlar om symboliska eller politisktkorrekta beslut som i sig är ologiska och/eller irrationella. Man som blidgar antingen en supermakt , etablissemanget eller media.
Ta beslut som är logiska, kloka, långsiktiga.
Om nu dessa fina ord om återuppbyggnad gäller, har västvärlden någonsin gått in i nått fattigt land och byggt upp det ?
Haiti ? , ett land i total misär FÖRE jordbävningen. Ingenting hände där trots sin närhet till USA.
Allt snack om att bygga upp Afghanistan är bara lögner för att hjälpa USAs krigsföring och smyga med Sverige i NATO.
Vill man som privatperson förhindra att svenskar dödas i strid så bör man ju i sådanafall stödja en truppreträtt. Läget förändras ju inte om svenskarna börjar skicka jul och påskkort till soldaterna i Afghanistan om det är det du åsyftar med att "stödja" trupperna.
Alla stridande parter i Afghanistan har ett engagemang, talibanerna kanske i högre grad än alla andra. Dom strider ju för vad dom anser som rätt och riktigt, likväl som våra soldater.
Om endast stort engagemang för en "god" sak är det som ska bestämma om man är värt ett stöd, så varför inte stödja när talibanerna ?
I övrigt så är ju vår krigsföring en dåligt planerat företag. Eliten hade bråttom att vinna politiska poäng från 2002 och fram till idag. För en symbolisk insats är detta, vår truppnivå är insignifikant för att påverka krigets utgång. Men den kostar oss massor med pengar och nu också människoliv. Jag är trött på att politik idag endast handlar om symboliska eller politisktkorrekta beslut som i sig är ologiska och/eller irrationella. Man som blidgar antingen en supermakt , etablissemanget eller media.
Ta beslut som är logiska, kloka, långsiktiga.
Om nu dessa fina ord om återuppbyggnad gäller, har västvärlden någonsin gått in i nått fattigt land och byggt upp det ?
Haiti ? , ett land i total misär FÖRE jordbävningen. Ingenting hände där trots sin närhet till USA.
Allt snack om att bygga upp Afghanistan är bara lögner för att hjälpa USAs krigsföring och smyga med Sverige i NATO.
jobett
9 februari 2010, kl 07:02
Så här skrev Jan Myrdal i Folket i Bild Kulturfront 2009-08:
"Jo, visst är det nödvändigt att förnuftigt argumentera mot den Tolgforskt nya svenska krigspolitik som brutit hundrasjuttio år försiktig så kallade Bernadottepolitik (märk att den starkt konservative Gustaf V med en drottning som var tysk hedersöverste faktiskt inte lät sig övertalas av de tyska och österrikiska sändebuden till modig uppslutning år 1914). Och lika nödvändigt att trotsa det härskande opinionsläget genom att påpeka att i nuvarande politiska situation endast ISAF-soldater däribland svenska hemtransporterade i liksäckar och sedan begravda under militära hedersbetygelser (med inspirerande ministertal!) kan ge afghanerna fred. Den fredsparoll som gavs 1943 under det tyska kriget i öster och 1985 under det sovjetiska kriget i Afghanistan - Död åt ockupanterna! - gäller också i dag. Som det hade gjort 1842 och 1880!
Detta måste sägas så högt att också de stormaktsanpassliga hör det. Det är naturligtvis lika olämpligt och skadligt för den egna karriären att nu säga detta högt i Sverige (eller Förenta staterna) som det var i London 1842 eller 1880. Kanske något mindre farligt än att ha sagt i Berlin våren 1943 eller i Moskva 1985.
Dock hur stor sorg offren vid och efter Stalingrad och El Alamein än skapade i tyska hem visste vi på vår sida då i det kriget att den familjernas sorg var oss alla till nytta och glädje!
Till de vilka nu frivilligt beger sig till ISAF-tjänst i Afghanistan bör dock klart sägas att kommande svenska militära dödsoffer inte rör sig om utkommenderade värnpliktiga som de för sextio år sedan i Öster och Nordafrika stupade tyska soldaterna utan om vuxna medborgare vilka medvetet och frivilligt om än mot betalning valt att ha gått ut i ett krig för EU:s, NATO:s och Förenta staternas imperiepolitik." Slut citat.
"Jo, visst är det nödvändigt att förnuftigt argumentera mot den Tolgforskt nya svenska krigspolitik som brutit hundrasjuttio år försiktig så kallade Bernadottepolitik (märk att den starkt konservative Gustaf V med en drottning som var tysk hedersöverste faktiskt inte lät sig övertalas av de tyska och österrikiska sändebuden till modig uppslutning år 1914). Och lika nödvändigt att trotsa det härskande opinionsläget genom att påpeka att i nuvarande politiska situation endast ISAF-soldater däribland svenska hemtransporterade i liksäckar och sedan begravda under militära hedersbetygelser (med inspirerande ministertal!) kan ge afghanerna fred. Den fredsparoll som gavs 1943 under det tyska kriget i öster och 1985 under det sovjetiska kriget i Afghanistan - Död åt ockupanterna! - gäller också i dag. Som det hade gjort 1842 och 1880!
Detta måste sägas så högt att också de stormaktsanpassliga hör det. Det är naturligtvis lika olämpligt och skadligt för den egna karriären att nu säga detta högt i Sverige (eller Förenta staterna) som det var i London 1842 eller 1880. Kanske något mindre farligt än att ha sagt i Berlin våren 1943 eller i Moskva 1985.
Dock hur stor sorg offren vid och efter Stalingrad och El Alamein än skapade i tyska hem visste vi på vår sida då i det kriget att den familjernas sorg var oss alla till nytta och glädje!
Till de vilka nu frivilligt beger sig till ISAF-tjänst i Afghanistan bör dock klart sägas att kommande svenska militära dödsoffer inte rör sig om utkommenderade värnpliktiga som de för sextio år sedan i Öster och Nordafrika stupade tyska soldaterna utan om vuxna medborgare vilka medvetet och frivilligt om än mot betalning valt att ha gått ut i ett krig för EU:s, NATO:s och Förenta staternas imperiepolitik." Slut citat.
Mike
9 februari 2010, kl 08:22
Visst ska döda hedras. Men soldaternas inställning, eventuella mod och motivation ska naturligtvis hållas utanför debatten. Kriget blir inte mer eller mindre legitimt eller viktigt beroende på vad enskilda soldater tycker. Det är inte för deras skull vi är eller inte är i Afghanistan. Ditt inlägg andas den där amerikanska " support our troops" mentaliteten som ju inte har något annat syfte än att flytta debattens fokus från sakfrågan till en diffus individuell sentimental moralisk nivå.
Christian
9 februari 2010, kl 09:36
Två soldater och en lokalanställd tolk dödas och snart sticker insatsens kritiker fram sina huvuden. Bland Aftonbladets nätläsare vill 55 % att de svenska trupperna ska packa ihop och åka hem. Inte mer med det.
Bland de etablerade partierna ser det lyckligtvis annorlunda ut. Bara tokvänstern delar nätröstarnas uppfattning. Miljöpartiet är lite svävande.
Frågan är varför en så stor del av allmänheten ändå känner att vi bör lämna Afghanistan? Visst är det fortfarande fler svenskar som anser att vi ska vara kvar än som anser att vi ska dra oss tillbaka (Sifo), men en oroväckande stor andel verkar gå köpa vänsterns verklighetsfrånvända linje. Det är inte utan att man undrar om insatsens belackare någonsin ställer sig frågan: vad händer om vi drar? Vem ska verka för den lilla stabilitet som ändå finns om vi upprepar 1992 års misstag och lämnar Afghanistan åt sitt (men så småningom också vårt) öde? Ska danska pojkar och flickor vakta våra biståndsarbetare, ska pakistansk trupp skydda våra fältsjukhus?
Det måste ju vara så de menar, belackarna. För ingen är väl beredd att stå och dela ut skolböcker utan skydd i ett så instabilt land? Ingen är väl sugen på att köra förnödenheter i konvoj utan en vaksam skytt i närheten?
Nej, de som är skeptiska till vår insats måste helt enkelt anse att vi snövita, rättrådiga svenskar är för fina för att hålla vapen i hand, men inte skalpell. De måste planera att överlåta åt andra att göra skitgörat medan vi i camp Sverige tvättar andras blod från britsarna.
Det måste ju vara så? Eller så tycker de att alla ska packa ihop och dra. Att vi helt enkelt ska låta klaner och extremister have their way tills någon dukar under och det blir tyst. Den inställningen är om möjligt än mer skrämmande.
Ingen påstår att det är enkelt att lappa ihop ett land. Särskilt inte ett som härjats av krig av både invärtes och utvärtes sort så länge att det hederliga gamla trettioåriga börjar kännas som en rask historia. Men det vore oerhört intressant att någon gång få höra en av insatsens belackare komma med ett realistiskt förslag istället för det populistiska antivåldsmässande som nu hörs.
Bland de etablerade partierna ser det lyckligtvis annorlunda ut. Bara tokvänstern delar nätröstarnas uppfattning. Miljöpartiet är lite svävande.
Frågan är varför en så stor del av allmänheten ändå känner att vi bör lämna Afghanistan? Visst är det fortfarande fler svenskar som anser att vi ska vara kvar än som anser att vi ska dra oss tillbaka (Sifo), men en oroväckande stor andel verkar gå köpa vänsterns verklighetsfrånvända linje. Det är inte utan att man undrar om insatsens belackare någonsin ställer sig frågan: vad händer om vi drar? Vem ska verka för den lilla stabilitet som ändå finns om vi upprepar 1992 års misstag och lämnar Afghanistan åt sitt (men så småningom också vårt) öde? Ska danska pojkar och flickor vakta våra biståndsarbetare, ska pakistansk trupp skydda våra fältsjukhus?
Det måste ju vara så de menar, belackarna. För ingen är väl beredd att stå och dela ut skolböcker utan skydd i ett så instabilt land? Ingen är väl sugen på att köra förnödenheter i konvoj utan en vaksam skytt i närheten?
Nej, de som är skeptiska till vår insats måste helt enkelt anse att vi snövita, rättrådiga svenskar är för fina för att hålla vapen i hand, men inte skalpell. De måste planera att överlåta åt andra att göra skitgörat medan vi i camp Sverige tvättar andras blod från britsarna.
Det måste ju vara så? Eller så tycker de att alla ska packa ihop och dra. Att vi helt enkelt ska låta klaner och extremister have their way tills någon dukar under och det blir tyst. Den inställningen är om möjligt än mer skrämmande.
Ingen påstår att det är enkelt att lappa ihop ett land. Särskilt inte ett som härjats av krig av både invärtes och utvärtes sort så länge att det hederliga gamla trettioåriga börjar kännas som en rask historia. Men det vore oerhört intressant att någon gång få höra en av insatsens belackare komma med ett realistiskt förslag istället för det populistiska antivåldsmässande som nu hörs.
ecwho
9 februari 2010, kl 09:50
Det går aldrig att vinna något förtroende från en befolkning som ena dagen blir beskjuten av fredsbevarande styrkor och av misstag dödar 9 obeväpnade vedhämtare och som nästa dag räcker fram en försoningshand medan den andra håller fast grepp om beväpningen. En tungt beväpnad patrull väcker skräck, det syns på de bilder som visas.
Roland Johansson
9 februari 2010, kl 20:01
Att föra krig på andra sidan jorden är fullkomligt vansinnigt. Det är skattebetalarna som får stå för notan och våra svenska pojkar som får offra sina liv för ett krig som ändå inte går att vinna. Vi har inget där att göra.
Broman
9 februari 2010, kl 21:28
Kan Tolgfors verkligen slå fast att vi inte är neutrala längre? Borde väl vara något för en folkomröstning och inte en enskild politikers ståndpunkt att basunera ut att "vi" tagit ställning, vilka vi? Att skicka stridande förband till oroshärdar under tveksamma omständigheter känns för mig som ett grundlagsbrott.
Det mest tragiska är att då en värnpliktig omkommer under sin tjänstgjöring är det knappt en notis, då en soldat i Afganistan mister livet = kalkylerad risk står den Svenska militära ledningen på rad och media gör stora nyheter.
Insatserna är likvärdiga och skall behandlas med samma vördnad och respekt för den enskilde individen.
Det mest tragiska är att då en värnpliktig omkommer under sin tjänstgjöring är det knappt en notis, då en soldat i Afganistan mister livet = kalkylerad risk står den Svenska militära ledningen på rad och media gör stora nyheter.
Insatserna är likvärdiga och skall behandlas med samma vördnad och respekt för den enskilde individen.
enur
10 februari 2010, kl 14:09
I grund och botten är det ju ett religionskrig vi för i Afghanistan. Kristna trupper från västvärlden som försöker införa någon form av light-islam. Jag tycker också att talibanernas åtsikter inom många områden är fruktansvärda, men en majoritet av den övriga befolkningen har också en stark tro vad gäller lydnad till koranens regler. Att vi då genom krig ska få dem att anamma vår syn på demokrati är ju utsiktslöst. Ta hem trupperna och avsluta ett krig som vi aldrig kan vinna!
enur
10 februari 2010, kl 14:34
Var det något fel på min kommentar?
Shella
11 februari 2010, kl 10:41
Själv önskar jag inte död över någon - men det är svårt att stödja svenskar som frivilligt och mot bra betalning drar till främmande land för att delta i ett orättfärdigt krig. Varför stödde vi inte de sovjetiska soldaterna i Afghanistan under 1980-talet? De åkte definitivt inte frivilligt och hade inte heller möjlighet att diskutera kriget offentligt. Det är lättare att förstå fattiga amerikanska ungdomar som tar värvning för att kunna få utbildning.
Mats 45 år - officer
15 februari 2010, kl 14:08
Det som ofta missas i denna diskussion är realiteten att det är regering och riksdag som vill att Sveriges Försvarsmakt skall (i detta fallet) vara i Afghanistan.
På många kommentarer synes en sorts diskussion att det är äventyrslystna militärer som åker dit för sin egen höga nöjes skull.
Försvarsmakten är inte där för egen räkning, våra politiska ledare har skickat dem dit.
Glöm inte heller att det nu "lagstiftats" om att alla nyanställda officerare sedan en längre tid är tvingade att åka utomlands på dessa insatser.
Att sedan många ändå frivilligt söker sig dit skall sålunda alla beslutsfattare, OCH de som röstar fram våra politiker, vara glada för!
På många kommentarer synes en sorts diskussion att det är äventyrslystna militärer som åker dit för sin egen höga nöjes skull.
Försvarsmakten är inte där för egen räkning, våra politiska ledare har skickat dem dit.
Glöm inte heller att det nu "lagstiftats" om att alla nyanställda officerare sedan en längre tid är tvingade att åka utomlands på dessa insatser.
Att sedan många ändå frivilligt söker sig dit skall sålunda alla beslutsfattare, OCH de som röstar fram våra politiker, vara glada för!
wonderman
21 februari 2010, kl 10:55
Enligt historien har alltid krig ledd till något gott. Det sker alltså saker efteråt som kommer folk till godo. Detta kan kanske höras lite korkat men är välmenat. Smärtan finns där och för många varar den livet ut med mardrömar och allt. Krig är en ålderdomlig politisk handlingskraft och tydligt är den fortfarande livskraftig tack vare att det finns människor som drar nytta av den. Och det oavsett raser, även om den vite mannen är alldeles för bevandrad och har tillämpad sig lite för mycket av den handlingskraften så är vi faktiskt där vi är idag.
Men det är förnuftigt att debattera om att föra ett sorts krig samtidigt som man stödjer sodater i syfte att föra fred. Det kan allså komma något bra ut av det.
Men det är förnuftigt att debattera om att föra ett sorts krig samtidigt som man stödjer sodater i syfte att föra fred. Det kan allså komma något bra ut av det.