Jag skäms när jag läser Jutterström

Jag hade tänkt strunta i påhoppet från Christina Jutterström. Men jag fick en stund över och hann tänka att, nej, ett så dumt inlägg i debatten från en så välrenommerad publicist borde ändå bemötas.

Bakgrund: I ett tidigare blogginlägg skrev jag om hur en etisk gräns flyttats i rapporteringen av prinsessan Madeleine och Jonas Bergström. Jag ställde frågan om det var bra eller dåligt. Därpå dristade jag mig till att konstatera att ditt, alltså läsarens svar, på den frågan är mycket viktigt.

Detta fick Christina Jutterström att i en DN-intervju först göra vad vi kallar en fulvinkling och därefter brista ut i rena stolligheter. Fulvinkeln: Jutterström påstår att jag skrivit att läsarna ska bestämma om det var rätt eller fel att publicera otrohetshistorien. Det menar hon är ett så korkat påstående att hon skäms när hon läste det. Jovisst, det vore ett korkat påstående. Men nu var det ju inte det jag sa. Jag sa att läsarnas uppfattning är viktig.

Det tycker inte Jutterström. Hon tycker att läsarnas uppfattning om pressetiska frågor saknar betydelse. Pressetik är något som utövas och utvecklas i den ansvarige utgivarens inre. Jag skäms när jag läser sådant. Efter att ha varit ansvarit utgivare för såväl Dagens Nyheter, Expressen och Sveriges Radio känner Jutterström rimligen till följande:

Yttrandefrihetsfrågor anses så speciella i Sverige att de särbehandlas i svenska domstolar. Det är de enda mål som avgörs av en jury. Orsaken är att tolkningen av lagen ska stå i så nära samklang med den för tillfället rådande rättsuppfattningen som möjligt.

När vi kommer till pressetiken blir det ännu tydligare. Här har vi i Sverige till och med ansett de etiska frågorna som så rörliga att man instiftat en särskild pressopinionsnämnd. Att lagreglera pressetik anses vara för trögt och enligt vissa inskränka yttrandefriheten. Opinionsnämnden ska tolka de etiska reglerna för pressen. Hela konstruktionen är gjord för att ligga ännu närmre rådande uppfattning om vad som är etiskt gångbart.

Det var hela den långa undertexten till mitt konstaterande att läsarnas uppfattning om var gränsen går är viktig. Beslut om publicering eller inte och därefter ansvarig för dem är naturligtvis jag. Inte mycket att tjafsa om. Egentligen.