Är journalisters datorer viktigare än andras?

Det senaste dygnets nyheter om hackerattackerna mot 57 svenska sajter är omtumlande. 180 000 lösenord är på drift. Politiker och journalister på i stort sett samtliga Sveriges dagstidningar och TV-kanaler är drabbade.

På Aftonbladet har vi kunnat konstatera att två medarbetares lösenord legat offentligt. Det har dock visat sig vara ett par år gamla lösenord som inte längre används och vi har inte kunnat spåra något intrång i Aftonbladets system.

Ändå inger hela historien en djup olustkänsla. Omfattningen är så stor att vi ännu inte kan vara säkra på att personer med hjälp av dessa lösenord kommit in i datorer på någon svensk redaktion där känslig, eller till och med källskyddad information ligger.

Det är ännu för tidigt att se var denna historia tar vägen. De grundläggande frågorna vem och varför som ligger bakom detta är till exempel obesvarad.

Varför är det sådant liv när journalister drabbas? Det är väl ingen skillnad mot om jag drabbas som privatperson?

Jo, det är det faktiskt. Källskyddet är inte bara en helig princip för journalister. Det är en demokratisk grundfunktion. Den som har något viktigt att avslöja om samhället eller enskilda makthavare måste kunna göra detta utan att få sin identitet röjd.

Det har att göra med de konsekvenser vissa källor riskerar om det blir känt att just hon eller han lämnat uppgifterna. Därför är källskyddet reglerat i svensk grundlag. Inte för att journalister ska vara ”märkvärdiga” eller ha specialbehandling vilket ibland en okunnig mediekritik tycks vilja påstå.

Just nu jobbar vi stenhårt på redaktionen för att ändra rutiner och stärka säkerheten tekniskt. Det ska vara säkert att höra av sig till Aftonbladet också via mail och vi kan alltså inte se att denna hackerattack riktats mot Aftonbladet. Men inga system i världen kan någonsin utge sig för att vara 100 procentigt säkra. Hackare har klarat att ta sig in i Pentagons och CIA:s system som rimligen omgärdas av de tekniskt mest avancerade lösningar som finns i världen.

Ha inte samma lösenord när du registrerar dig på offentliga sajter och tjänster som du har till din privata mail. Ju säkrare du vill vara, desto krångligare lösenord behöver du. Blanda stora bokstäver med små bokstäver och siffror.

Och kom ihåg: Möjligheten att ringa upp en reporter och träffa honom eller henne finns alltid om du till 100 procent vill försäkra dig om att inte lämna några som helst digitala spår.

Den självklarheten tål att påpekas i en värld där vi sköter allt mer och allt fler av våra behov på nätet. Den ”sköna nya världen” har liksom den ”gamla goda” både uppenbara styrkor och svagheter.