En ung kvinnas tankar

Vad ska man skriva idag då?....har inte reflekterat så mycke faktiskt....bävar inför julen....ibland önskar jag att jag hade något kul att skriva....något posetivt eller spännande....det enda posetiva jag kan meddela är svaret på mitt drogtest som just visade posetivt på benzodiazepiner...alltså sobril...men det visste dom...jag står ju på dom som medecin oxå så det är ju inte som man små pundar i smyg liksom haha.....

Varför gjordes detta drogtest?...jo man vet ju inte riktigt vad jag lider av i mitt förvirrade masterbrain ännu...bara att det är mycket och ännu mer...man misstänker ADHD, bipolär, någon anpassningsstörning och kroniskt panikångestsyndrome......det är nästan ett under att jag reder ut att starta datorn helt själv.....men som tur är så glömmer jag inte att stänga av den...mina härliga tvångstankar om brand, elfel och explosioner, att bli innebränd och dö en förfärlig död brukar se till att jag stänger av allt jag har satt på eller använt...typ 40 gånger...*ASG*..orka liksom....*ler*....

Jo drogtestet.....nu ska jag utredas på något neuvrologiskt utredningscentrum i stan.....för att just få ett svar på alla dessa frågor....detta test kommer ta ett par dagar och dom vill försäkra sig om innan testet startar att jag inte har trassel i boet på grund av typ knark och riktiga droger typ heroin och skit....vilket jag för övrigt aldrig varit intreserad av...jag har alltid varit helt jävla urflippad helt alla naturelle...har inte behövt sånt för att vara kokkobello med andra ord....

Jag fasar lite för detta test...jag ser bara folk i vita rockar och en stor jävla spruta med en nål likt en 12 tums spik.....och en berömd kramvänlig tröja......kan höra hur dom talar lugnt till mig - Så så ta det bara fint nu..allt kommer bli så bra...och vipps så har man fått ett stick i skinkan och sitter fast i ett mysigt plagg som knäpps bakom ryggen oh så in i dimman bara...hahaha....kanske inte så dåligt ändå när jag tänker efter...hur många pundare drömmer inte om en gratis tripp liksom...hahha....*Fniss*.....

Nä skämt och sido..det blir säkert bra....ska bli skönt att få veta vad som är fel på mig.....

Ps....grannens hund ska få smaka råttgift snart om dom inte får den att sluta skälla....HUNDJÄÄÄÄVVVELLLLL!!!!!!!..........slita ut den genom brevinkastet och sim salla bim så har man gjort sig en färdig garvad rysk fårfitta som mössa och en varm axelvärmare alla schablador...*ASG*..moahahahah

Pussen och kramen

Jp

Äntligen har jag haft råd att prioritera interneträkningen framför alla medeciner och onyttig mat som jag gärna stoppar i pajhålet hehe ;).....fan vad trött man blir rent allmänt...snart är det jul....städa, julmat julgodis...pynta...härja...släkten..fy fan....vår familj är verkligen som filmen tomten är far till alla barnen oxå..helt bizart....ett par alkisar...några buksvågrar, några pykfall däribland mig själv..*Fniss*...några freaks som måste ha allt exakt på pricken som planerat annars blir det psykakuten nästa...ja ni fattar själva.....nä tack som fan för sobril och rusdrycker....utan det vore man dödens av bara tanken på dessa storhelger som nalkas med stormsteg.....

Har fått en jävligt jobbig dator oxå....en bärbar...jättefin och smidig....men det finns ju ingen rörlig mus till dessa bärbara datorer....bara någon jävla platta man ska rulla runt fingret på som om man har fått en förbaskad onanimani.....jag är ganska openminded gällande sexualitet...bi eller homo eller straight.....jag anser mig som straight men för första gången i mitt liv sliter jag mitt hår och skriker.....GE MIG EN RIKTIG MUS FÖR HELVETE!!!!!!!!!!!!! ...hahaha....en stor fet med hår på som ligger gott i handen som en välfylld vaniljbulle...*ASG*...   ;)

Natti natti på er.....puss

Jp

Den är faktiskt förbannat rolig...jo man smyger ut mitt i natten i sitt bostandsområde eller längst med landsvägen beroende på vart man bor....sen sätter man ett kryss i sitt block för varje hus/lägenhet där det alltid är tänt ....spelar ingen roll hur många lampor eller hur många rum som är tända...en lampa räcker men den ska vara tänd hela tiden tills det blir ljust...

Genom att göra detta nga nätter i rad kan man snabbt solla  mentalt friska personer från mentalt sjuka personer....för att faktum är faktiskt så att VI med psykiska problem har alltid tänt någonstans....och det är för att VI aldrig sover..hahaha....VI sover på dagarna och är uppe på natten så då kan man lätt se att om hela kvarteret är nersläckt kl 5 på morgonen utom hos 3 personer.....och det är så varje natt....då vet man....

Jag tycker själv som psyksjuk att det är ganska kuligt att kunna ha koll på mina med mental personer i min omgivning...mysigt att veta vart dom finns liksom...hahaha.....

ALLA LAMPOR PÅ.....GGGGGHHHAAAAA......hihi

                                                               Dog in one MIMMI             

                                          Född - 1993-09-11         DÖD - 2010-10-12

Tisdagen den 12e oktober kl 15.00,  fick min trofasta vän Mimmi sina vingar, i 17 år har hon gått bredvid mig på livets krokiga väg. I 17 år har hon älskat mig villkorslöst, dom hasselbruna ögonen och den stora svarta nosen har gett mig mer trygghet än någon kan förstå. Du har funnits där när andra och världen har svikit mig, du, bara du min vän.

Saknaden efter dig är enorm, jag ser dig i ögonvrån och hör dina små tassar skutta fram. Men när jag tittar efter dig är du borta. I 17 långa år gav du ditt liv till mig och jag hoppas att jag som tack gav dig allt jag kunde. Jag såg i dina ögon den där  tisdagsmorgonen att du var annorlunda, något hade slocknat i dina annars så pigga ögon.

Du ville inte kämpa mer efter en lång och jobbig kamp med leversjukdom och annat.... du hade gett upp... Och den 12e okt 15.00 fick du somna in...du låg i din favoritbädd uppe på deras brits inne på djursjukhuset....där hade du det varmt gott och skönt....älskade lilla vän...jag hade mina armar runt dig när dom försiktigt satte avlivningskanylen in i ditt gamla skrangliga ben som en gång i tiden har sprungit hejdlöst över fur och marker...ja nästan svävat fram över åkrar och ängar....sprungit mil efter mil efter mil...detta en gång så starka ben,,,ska nu bli inkörsportnen åt det dödliga giftet som ska föra min älskade mimmi till dom sälla jaktmarkernas land....

När första sprutan kom...höll jag henne lite hårdare och viskade minnen i hennes öron..pussade hennes öron och hade henne så nära hos mig som jag kunde.....när sprutan nummer 2 kom höll jag henne hårt fast mot mig....kysste hennes ansikte...smekte min hand över henne...viskade i hennes öra  (Mimmi,vi ses i nangiala)

Då tog hon sitt sista andetag i mina armar och sjönk ihop.....hennes hjärta hade slagit sitt sista slag....Men jag säger inte hejdå, jag säger på återseende min älskade lilla Mimmi. En epok har gått ur tiden och nu är du fri............!!!!!!!!!

 Så många minnen, så många skratt, så många tårar som har fallit i din päls .....du har följt mig sedan jag var ett flickebarn på 11 år, och  ända tram tills idag då jag är en 28 årig vuxen kvinna....

Du har räddat livet på mig en gång när jag var 20 år och satt många mil hemifrån...ensam och med en dödslängtan...bara du och jag mimmsan....min pappa hade 3 månader innan avlidit i lungsjukdom.....och bara en månad senare gick min dåvarande (mitt livs kärlek )och var otrogen mot mig....för att sedan lämna mig för henne.....jag gav upp där och då i min lilla lägenhet där jag satt på golvet med min hund...

Tabbletter hade jag sedan innan som jag fick då min far gick bort....och jag visste att dom skulle räcka för att fly denna världen....hade gjort ett självmordsförsök ett antal år innan detta så jag visste vad jag skulle göra för att inte vakna upp denna gången.....och när jag sitter där på min fula secondhand matta och tårarna rinner ner för mina kinder när jag tar dom första tabletterna.....jag sväljer ner pillrerna och kniper hårt igen ögonen...känner hur tabletterna sakta glider ner.....och med tårfyllda ögon lyfter jag upp huvudet och mina ögon fastnar i dina trygga mörkbruna ögon....du såg så oroligt på mig....kanske hon kände min ångest....kanske kände hon frustration i att matte inte kunde se hennes kärlek som hon gav till mig.....Mimmi kom och lade sig bredvid mig på golvet...stilla..så stilla.....

Då började fasansfulla tankar rusa i mitt huvud...vad kommer hända min älskade Mimmi om jag skulle ligga här och dö?...gud..vilken plågsam död hon skulle gå till mötes om ingen skulle hitta oss fort nog....och ensam som jag var på främmande ort så var ju chansen ganska stor att lilla Mimmi skulle antingen svälta ihjäl eller tvingas äta av mig vilket jag känner skulle vara en förnedring mot henne....

Tanken nummer 2 gick ut på att jag skulle ta Mimmi med mig in i dödens dal...på så vis lider inte hon och inte jag heller....vi får vara tillsammans för alltid....om inte??....mimmi dör och jag vaknar upp ...den ångesten ville jag absolut inte leva med...likadant tvärt om...jag dör men mimmi vaknar till liv och då får hon ändå lida något oerhört innan vättskebristen tar henne.....

Och hela tiden som jag härjade runt med detta dilemma inom mig, halv hög på första delen av tabletterna som jag skulle ta livet av mig med....men där fanns hon med mig.....hon vek inte en cm från mig.....när jag låg naken i fosterställning...slängde mig hysteriskt fram och tillbaka på min äckliga ryamatta....Satt hon bara där, som en betryggande moder...jag skymtade imellanåt hennes åldersvisa mörka ögon som följde mig vaksamt.

Det var då...naken på golvet mitt i vardagsrum, på en sunkig ryamatta som det stod klart för mig....Jag har inte hjärta att avsluta Mimmis liv...hon betyder mer än både liv och död för mig.....kärleken jag kände till mimmi var så otroligt stark att den tillslut räddade mitt eget liv.....och hennes.......det blev inga fler självmordsförsök efter det.....

Men nu står mimmi i en fin urna i mitt vardagsrum.....mimmi och jag väntar på den perfekta dagen...vårsommare 2011....för då ska jag föra mimmi hem till sina egna nejder och släppa henne fri där hon har sina rötter....och där kan hon återigen få springa fri som vinden genom skog och mark.......

Som sagt, inget farväl. På återseende min vän

Jp

Jahap...idag har varit en stressad dag för lilla mig.....var först hos frissan för att få en bedömning på mitt hår om vi kan färga det eller inte....det skulle enligt henne kunna gå att förvandla svintotoffsen mitt på huvudet till något mer lent och lockigt...hahaha..det var kanon...så då fick jag en tid för detta projekt nästa torsdag......

Vidare sedan till ica för att handla....stor handla....pust och stånk och stön.....gubben gick förvisso till apoteket så jag skulle slippa det och det var ju snällt.....kommer hem och möts av en instängd dov syrefattig luft....får panik över att mitt hem inte doftar ajax...kaffe...mat eller kakor så jag börjar slita ut alla mattor till att piskas på mattställningen ute.....det var gott som fan att avreagera sig genom detta..haha...infört i min nya önskelista till min man är en prickig mattpiska.....har nämnligen ett prickigt sop och skyffel sett oxå...fniss......

In damsugar av i alla vrår....plockade ner soffan i molekyler för att kunna komma åt att damsuga alla grisiga smulor..usch!....satte genast igång med att skura av dasset...tvätta golvet.....på med ny piskade mattor.....lagade mat.....under tiden körde min man tvätten...oerhört tacksam att jag slapp den stressen oxå...tack älskling!......

Så nu är jag lite trött...och ska strax nana kudden väl när min gubbe bäddat klart sängen medan jag sitter här och skriver blogg...nice...*ler*

Imorgon är det åter igen en dag av fart och fläckt.....ska till frivårdsinspektören.....åhlens...måste köpa spackel till fejsen..haha.....claes ohlsson...sushi bar för lite smarrig sushi att mysa med när det är fredag och allt.....härligt härligt.....

Inte så härligt är att jag inte fått svar på mina blodprover om ADHD medicinen ännu =(...men det kommer väl...

Kram kram

Jp

Denna händelsen skedde under en tid i mitt liv då en av mina bröder led av ett fruktansvärt missbruk...jag och min sambo bodde då i ett 2 familjshus tillsammans med min bror och hans 3 årige son....då skrev jag detta....jag var och förblev svarta fåret i familjen ändå.....

Fri vers håll till godo

Hatet växer, jag skulle låtit dig dö. Jag skulle inte ha legat vaken och lyssnat vad som försegick i lägenheten ovanpå. Jag skulle inte ha lyssnat på mina föraningar om att du hade tagit för mycket tabletter igen och att förr eller senare skulle din andning ge upp.

Men jag låg vaken, hörde en konstig hosta från din lägenhet. Som en blixt for jag upp, väckte min man och skrek till honom samtidigt som jag sprang upp att han var tvungen att ta hand om min brors son så han skulle slippa se sin far död om jag skulle misslyckas.

I min brors sovrum ser jag en nerspydd unge. Ett barn som sover i sin medvetslöse fars spyor. Min bror ligger på rygg, försöker desperat andas men ur hans mun bubblar bara spyor ut. Jag drar och sliter i honom, försöker vända honom i framåtstupa sidoläge så kräket kan rinna ut.

Jag ser i ögonvrån hur min brors son vaknar och börja skrika i panik av att jag står och slår på hans livlöse far. I nästan samma sekund kommer min man in i rummet och tar med sig det hysteriskt skrikande nerspydda barnet ut ur sovrummet.

Jag larmar ambulansen, nu andas min bror bara då jag slår på honom, och det är med rejält kraft. Varje gång jag ger honom en örfil drar han ett halvdant rossligt andetag.

När ambulansen anländer har min 3 årige brors son somnat i min mans armar han ser inte när ambulansmännen tar med hans far till akuten.

Det lilla barnet sov den natten med lite av sin fars spyor kvar på benet. Jag hade inte hjärta att väcka honom efter vad han bara 30 minuter tidigare hade bevittnat, efter det traumat så lät jag honom bara sova utan att släpa in ungen i duschen. Jag var bara glad att han sov.

Detta var barnets födelsedags present från sin far, pojken hade nämligen fyllt 3 år dagen till den natten då hans far tog tabletter och nästan dog.

Men det är glömt, min bror har glömt, min familj har glömt. Men jag har inte glömt, och min man har inte glömt. Och min brors son kommer tragiskt nog heller aldrig glömma......


Jp

Jaha...då ska jag se om jag kommer med i Gemlabladet igen då...ska bli kul..hihi....jag har haft sådan skrivtorka så jag har aldrig varit med på maken.....Gemlabladet är ett litet blad från den byn jag kommer ifrån....så det är kul att dela mina alster med mina rötter.......

Annars händer det inte mycket...väntar på svar från min läkare angående några blodprover som ska ligga till grund för om jag får ADHD medicin eller inte....lite nervig är jag eftersom dom sista proverna såg lite kassa ut.....men jag håller tummarna......

Jp

Jag satt just och såg ett program på tv 4 plus om ett engelskt film team som följde ett barnhem för övergivna barn i bulgarien.....det var barn som kom dit i alla åldrar på grund av mentala handikapp såväl som fysiska.....

Detta var något av det mest groteska jag har sett på mycket länge.....dessa barn dog av näringsbrist, brist på kärlek....försummelse....dom nekades vård av läkare då personalen ansåg att barnen ändå skulle dö tidigt så därför fanns ingen anledning till ge dom vården som dom så desperat behövde......

Dessa barn blev behandlade sämre än djur.....slagna, våldtagna, förnedrade...ren missär....vårdarna tog i dessa små sköra varelser som om dom vore icke levande.....ingen kärlek....drog och slet i dessa stackars barn som var både rädda och helt vilsna.....många både blinda och döva....drog och slet i dom som om dom inte var mer värda än en säck potatis...

Jag kände sådan lidelse för dessa barn....levde under skräck och terror.....dom var bara skinn och ben...så rädda för vad dom skulle möta eller inte möta om dom sträckte ut en hand att dom låg hopkurade i fosterställning i sina järngaller sängar......tvingade att sitta på pottor i timmtal vaggandes fram och tillbaka.....

De barn som kom dit med någon sånär psykisk hälsa blev galna av den kärlekslösa behandling dom mötte av personalen....mitt hjärta skrek!

Jag ville bara ta vart och ett av dessa barn i min famn.....hur skitiga och ner infesterade av urin och avföring dom än var...och trycka dom intill mig....låta dom känna min moderliga kärlek och värme....att i deras ständiga mörker få sträcka ut en hand som mötte deras och som tog dom till sig...gav dom värdigheten...värmen...låta deras hjärtan få tina upp och känna trygghetens stora varma famn.....att få ge dom livet åter...även om vissa var dödsdömda....bara få bli älskade.......

Dessa barn kommer jag aldrig glömma....maktlösheten sliter hål i min själ.....vi får aldrig glömma....vi måste alltid kämpa för dom som inte kan eller orkar själva......

Jp

"Vanliga" människor, utan panikångest..... dom dör 1 enda gång i livet.....1 enda gång tvingas dom uppleva dödsångestens kalla hand längst med ryggraden.....vissa hinner inte ens uppleva det 1 gång...dom lyckligt lottade får dö i en snabb olycka så dom inte ens vet att dom gått över till andra sidan.....

Men jag dör inte som du, 1 enda gång i livet..... jag dör flera gånger i veckan....och för mig är min död lika verklig som den död du kommer möta 1 endaste gång i livet.....samma ångest...samma panik....samma rädsla...samma maktlöshet....

" Jag dör inte 1 gång, jag dör 10 gånger om dagen "

Jp

Jahapp....som ni har märkt har jag lidit av skrivkramp i en månad....den vill inte ge med sig riktigt ännu men jag ska försöka.....är sjuk som en gammal gnu...hostar och snorar.....känns som huvudet ska sprängas......vill bara säga att jag överlevde julen.....hoppas alla hade en fin och minnesvärd jul 2009.....

Nu är jag den enda som har julstakar i fönstrerna kvar i min lilla hembygd....julgranen lyser och tomtarna är glada att få stå framme lite till.......men "julen varar än till påsk" eller hur var det man sjöng...hahahaha...och hos mig är det typ så.....folk som går förbi tror väl att det bor en tokstålle i den lägenheten med allt julpyntet kvar....om dom bara visste hur rätt dom har för det är just vad det gör det..hahaha

Man brukar säga att där det är tänt dygnet runt där bor människor med psykiska problem....och faktiskt är det lite så...psykiska eller missbruksproblem eller någon form av kriminalitet.....här är det alltid tänt....*fniss*.....bara en liten reflektion.....men tänk på det i ert område vilka som alltid har tänt till typ 04.00 på natten...och se sen vad det är för folk....jag har fan gjort en upptäckt alltså....men klart....ingen känner galningen bättre än galningen själv... ;) hahaha

Nu ska jag vila....får se om jag lyckas hålla lungorna i bröstkorgen av allt hostande eller om dom klöks upp som två jumma braxar på täcket vid nästa hostattack.....fatta vad förvånad man skulle bli...hehe...undra om man skulle försöka trycka ner dom igen i panik och desperation eller bara acceptera dödens faktum?....hahahaha...jag har svårt att acceptera saker så för mig hade det blivit alternativ nummer ett....ner i halsen med dom bara..haha....

Nä nu har mitt morbida jag skrämt upp mig själv så pass att nu kommer jag få mardrömmar om detta scenariot.....jag som lider av andnings neuros, alltså tvångstankar om att jag kommer på ett eller flera sätt kvävas till döds.....jag måste sluta skrämma upp mig på detta sättet...min fantasi är alldeles för bra för en rädd liten ilsken människa som jag..haha....

Ska försöka vila lite ändå.....vi får se hur det går....

Hej på er

Jp

Ja så är det....jag är urled på ALLT...vill bara supa skallen i bitar och inte vakna fören i februari....om jag ens vill vakna då vet jag ärligt talat inte....julen är en jobbig tid gör mig rent allmänt sedan min pappa gick bort 2002.....innan dess har jularna varit helt magiska för mig.....men efter pappas död gick allt utför....

Och varje jul vill jag bara vara så full som möjligt så jag inte orkar vara ledsen mer......det är den psykiska delen......nu till resten av varför allt är piss.....fogden ska dra in en gammal skuld på 1000kr av min sambo den 18e december så där blir vi lite fattigare...jävla as dom kunde väl fan ha väntat till efter jul åtmindstånde?!!!......sen har jag legat en månad efter med elen som nu hamnat på inkasso och ska vara inne senast 23e december!...jaha...då var det 900 till som ryker...1900 + det fogden drar från mig i utmätning av lön varje månad som är 1300kr/månad......jävla kräk säger jag bara...det är ju för fan JUL!!!!.....där gick julmaten bye bye.....

Grädden på moset var ändå när jag gick ut innan idag och såg att någon hade snott dom två fina skyddsänglarna i min julkrans som jag fick av min mamma förra veckan.....då slog det fan över.....

Hade det inte varit för att jag har skyddstillsyn och inte vill fira jul i fängelse detta året så hade jag fan gått upp och satt en stor fet yxa rätt i dörren till den granne som jag vet till 98% är den skylldige!........jävla allkiskärring.....jävla missfoster.....jävla satkärringar som hon borde fan någon ta sig rätten att avliva!!.....

Fuck you!!!

Jp

Hat och ångest. Jag sluter mig, blir elak och djävulsk. Sorgen river i mitt redan sargade bröst och jag vänder mig då innåt mot det enda jag igentligen känner till, hat och hämnd. Den sidan av mig som är morbid sjuk och vriden.

Jag är sårad, ärrad för livet. Hämnden är ljuv och skräcken i dina ögon ger mig en söt smak i munnen. Jag älskar att se dig darra av blickarna jag ger dig. Jag älskar att veta att jag finns i dina tankar hela tiden.

För första gången i ditt patetiska lilla liv har du mött din överkvinna och det kommer stå dig dyrt, du spelar på en bakåtlutad attityd. Sneglar surt på alla i ögonvrån. Låter ditt gråstrimmiga feta otvättade hår ligga som en tung ryggsäck på dina axlar. Du ger falska leenden mellan dina gul bruna glesa tänder.

Du vill bli som jag, du vill ha makt och ära. Du vill känna skräcken i andras ögon. Men tyvärr kan du bara spela att du är jag. Du försöker med alla medel, men du saknar den riktiga styrkan och modet i din själ för att bli lika kall och beräknande som jag. Jag är dig och alla andra övermäktig och det vet du.

Dina fula trix och knep för att få mig på fall kommer inte funka, jag viker inte för någon eller något. Jag har förmågan att resa mig över alla andra. Mina gula ögon följer din minsta rörelse. Dom ser alltförväl in i din patetiska själ.

Jag kryper in i min mörka kalla håla och förvandlas till den lilla äckliga mordiska varelse jag är inners inne. Min galla fräter på din hud, ditt kött och ditt inre. Du ska känna samma smärta och hat som jag känner. Jag vill ha en kamp till döden med dig. Och jag vet att jag kommer segra storartat, jag kommer trampa runt bland dina lemrester. Känna ångan och stanken från en ny uppsprättad kropp. Sen kan jag förnöjt sluta mina kattgula ögon och känna kraften fylla mig till bristningsgränsen.

Den ultimata varelsen är skapad! Likt djävulen själv kan jag både älska hata och njuta. Men du har bara hatet och girigheten. Så lek du vidare medan jag lever i en helt annan dimension.

Jag är den som kommer se till att du får dansa med döden......

Jp

Ja....som en hysterisk 3 åring blev jag innanför dörren idag då jag låste efter min mamma....slog händerna för ansiktet och hulkade fram - Nu börjar det!!

Och så kom tårarna....ohejdat...våldsamt och brutalt.....

Min mamma kom på besök hos mig igår och sov över tills idag.....hon hade med sig en kanonfin julkrans med två skydds änglar på som hon hade gjort själv åt mig.....lite mat...några gardinstänger som jag hade bett henne om....vi hade det så trevligt....hon var på bra humör...jag var på bra humör.....

Hemligheten för att jag ska komma överens med min mamma är att aldrig nämna vissa ämnen.....att umgås med min mamma är lite som att gå på lina....känner man av att man börjar komma in på ett ämne man tycker olika om så är det bäst att dra sig ur redan innan hon har snappat upp vart det är på väg....lika viktigt är det att inte nappa själv på dom gigantiska beten hon själv slänger ut om olika saker.....

Jag har kommit på med åren att vi delar inte samma verklighet.....och kommer aldrig att göra.....men vi är skrämmande lika på många sätt.....lika explosiva....lika envisa....lika beräknande.....och båda vill ha rätt om så livet skulle hänga på det......

Därför har min mamma och jag ett väldigt komplext förhållande.....om sanningen ska fram tål vi knappt varandra.....men samtidigt kan vi inte fungera normalt utan varandra heller....hat kärlek på hög nivå med andra ord......

Detta är inte heller första gången detta senario har inträffat....det sista året har jag varit extremt känslig när min mamma ska åka ifrån mig när hon varit och hälsat på.....

Bästa sättet att beskriva det är om ni kommer ihåg hur det var när ni var ungefär 8-10 år och skulle åka iväg och sova borta på tex ett höst lov eller liknande.....man såg fram emot det som tusan och man längtade och räknade ner dagarna tills dess man skulle få åka iväg på detta äventyr......men i precis samma stund du säger hej då till din mamma/pappa/familj så inser du just exakt då att du inte kommer se dom mer på si och så länge.....just då inser du att vad som hellst kan ju hända medans du är iväg....dom kan ju tom dö för guds skull...!!

Just i det ögonblicket ångrar man sig djupt att man ville åka på den där resan....eller kollot eller sova över hos den där fastern eller vem det nu kan vara......så känner jag varje gång jag säger hej då till min mamma...stänger lägenhets dörren och låser bakom henne......

Jorden försvinner under mina fötter....jag får panik.....hulkar...kiknar...tårarna sprutar.....jag skriker...vill slänga mig på golvet och rulla runt och skrika - MAMMA KOM TILLBAKA!!!! JAG KAN INTE LEVA UTAN DIG!! JAG ÄR RÄDD ATT DU KOMMER DÖ OM INTE JAG ÄR VID DIN SIDA!!.....

Och hade det inte varit för att jag har en sambo som ser mig bli sådan här när min mamma åker......så hade jag garanterat rullat runt på golvet och skrikit....nu på grund av lite stolthet i kroppen så håller jag mig borta från golvet iallafall..haha

Men till saken hör ju att jag faktiskt är 27 jävla år!!.....och jag kan inte avgöra om det är en sorts super stark kärlek till min mamma eller om det är ett mer skapat behov till min mamma.....detta är ju faktiskt inte normalt....

Jag älskar min mamma.....jag älskar henne så hårt att jag nästan hatar henne.....vad betyder det?.....varför tror jag att hon ska dö så fort vi säger hej då?......

Hon är lite tokig...lite egen.....lite impulsiv och naiv......hon gillar fantasin lite mer än verkligheten...fast jag älskar henne.....önskar bara jag kunde hantera våra hej då tillfällen bättre.....

Men hon är inte bara min tokiga mamma.....hon är en jävel på att göra julkransar också!!......

Jp

Idag känns det inte som om jag orkar skriva alls.....har inte skrivit på över en vecka nu för det var väldigt jobbigt att vara ensam och kunde inte förmå mig att skriva ett enda dugg.....var som i dvala hela förra veckan......

Denna veckan däremot började bra i lördags.....jag bakade julgodis.....knäck och mintkyssar...förr kallade vi dom negerkyssar men det är väl hetts mot folkgrupp nu för tiden att skriva det här så det får bli minkyssar.....sen var jag faktiskt ganska aktiv tills i måndags då jag bakade lussekatter....men sedan igår har jag bara gått som i dimma igen......

Sover och sover....är på dåligt humör......orkar ingenting......kan inte begripa varför jag inte kan hålla ett jämt tempo i mitt liv...det är antingen allt eller inget!......jag har varit sådan så länge jag kan komma ihåg.....jag kan ge gärnet i 2-3 dagar för att sedan bara sova och bli nästan aningens apatisk....

Önskar jag kunde bli mer stabil.....undrar hur det ska gå att jobba när man är så här.....min aktivitets ersättning går ut i mars 2010 och jag har redan börjat oroa mig för hur fan det ska gå för mig om jag blir utslängd i arbetslivet som jag har det nu??!......

Och ännu mer orolig är jag nu när försäkringskassan skärper sina krav.....hur ska det gå för mig då?....är rädd att jag går in i väggen igen som jag gjorde för 4 år sedan......kraven blev för stora och jag kunde inte hänga med i samma tempo som alla andra.....pang sa det så var nerverna utanför kroppen en dag istället för innuti....

Jaja...suck och pust....den dagen den sorgen.....jag menar vad är det värsta som kan hända om jag bankar pannan blodig i väggen igen?.......kanske blir destruktiv igen.....kanske blir aggressiv igen.....kanske blir ett kolli som sitter och gungar av och an på psyket.....eller i värsta fall bli så trött på allt att jag tar livet av mig.....det är ju det värsta som kan hända.....inte för att jag skulle vara en större förlust för samhället...snarare en vinst då jag kostar landstinget och samhället en jävla massa pengar genom att bara finnas till.....

Ibland tror jag att det är det samhället vill underförstått.....med den vården och den hjälp som erbjuds sjuka människor i sverige så förstår jag att många tar livet av sig.....vem orkar kämpa för sin rätt till vård när man är sjuk?....

Psykiskt sjuka människor nekas vård på psykakuten om inte man sitter med kniven mot strupen på sig själv när man ringer.......vanliga läkare drar in på undersökningar och prover för det kostar pengar....och ju mer dom kan dra in på vårdpengarna ju mer får dom själva ut i lön.....det är lättare att säga att man är inbillningssjuk och skickar hem en med rådet att du ska nog inte titta i någta läkarböcker......

Tandläkaren ska vi inte ens prata om......jag som lever på sjukpension kan glömma att laga tänder.....jag är 27 år och har redan dragit ut 3 tänder för jag har inte råd att få dom lagade....eftersom har man som jag betalningsanmärkning.....inga pengar.....då är det så man får göra i vårt förbannade så kallade I-land....!!!.....

Jag får inte dela upp betalningen...ingen faktura....har inte råd att betala hela summan....och ligger presis på gränsen så att socialen SLIPPER hjälpa mig ekonomiskt med en tandläkarfaktura.....så vad fan gör man?......

Jo man går så länge med tankvärk som man bara orkar...ber till gud att man inte ska drabbas av tandvärk i någon av våra 8 framtänder som det blir sammanlagt uppe och nere.....resten kan dom dra ut...så länge jag har framtänder....4 tänder nere och 4 tänder uppe...så kan dom dra ut vad fan dom vill....för då kan jag ändå le lite grand iallafall......

Tugga är inga problem...jag har sett pensionärer gnuffsa knäckebröd med bara gommarna i munnen så det kan nog fan jag göra med då om det skulle bli så illa.....

Men man undrar ju vart sverige är på väg när det första man säger när man ringer tandläkaren är att den ska ut....tandjävlen ska ut!!......jag har inte råd att laga....sen blir dom sura på en dessutom att man vill dra ut den...för dom vill ju laga den.....tjäna mer pengar.....så inte nog med att man får skämmas och se ut som en kvinna från någon folkstam i regnskogen efter att man har varit och dragit ut tanden...man ska dessutom bli hackad på att dom inte får göra en fin i munnen.....att man inte har råd.....

Nä jag tycker sverige börjar likna mer och mer ett U-land......hade jag varit svart och haft tunnare armar men bara sett min stora mage och min glesa garnityr skulle man lätt kunna tro att jag var ett biafrabarn som stigit av bananbåten vid fel strand......

Sammanfattningsvis.....är du missbrukare och mår psykiskt dåligt hamnar du mellan stolarna...ingen vill ta i dig...missbruksenheten säger att du är psyksjuk...psyket säger att du är missbrukare.....

Är du fysiskt sjuk med en släng av psyksjukdom så hamnar du mellan stolarna för då säger allmänläkaren att du är hypokondrisk och skickar dig till psyket och psyket säger att du mår dåligt av din fysiska hälsa....men inget händer.....

Har du pengar kan du köpa dig vård hos privatläkare...är du fattig får du irra runt i sjukvården som en förbannad sprätthöna som till slut sätter kniven i dig själv eller anna lind.....ni fattar vad jag menar......

Tragiskt....mycket tragiskt......nä tack som fan för vita små piller....dom botar allt....den psykiska rädslan som bor innombords.....och även fysiska krämpor får den en att förtränga....det är fan KANON!!....hahahahaha

Jp

Oälskad, oönskad. Avundsjukan förpestar allt. Som ett moln av gröna sumpgaser lägger det sig över mig och kväver mig.

Varför? Vad har jag gjort för fel? Vad har jag gjort för att bli frånstött och avvisad som om jag vore smittad med böldpest?!

Varför har jag fått leva i motvind hela mitt liv? Varför har dom aldrig mött mig med acceptans och respekt för bara den jag är?

Ska jag behöva ta livet av mig för att någon gång få slippa känslan av att tvingas hävda mig, tävla, aldrig få räcka till?

Och varför är det bara vissa som räknas? Bara vissa som kan göra och säga vad fan som helst. Dom får mig att hata dom, äcklas av dom och deras beteende.

Om jag så skulle ha blivit helgonförklarad hade jag ändå inte varit mer värd än en bajskorv som blivit smärtsamt utklämd mellan deras håriga svettiga skinkor.

Vad jag än gör, räddar liv. Så duger det inte, inget duger. Men jag får inte låta mitt egenvärde bero på sjuka narcissistiska hjärnors åsikter. Utan på min vetskap om vem jag verkligen är, och vad jag har gjort för gott i livet.

Att jag vet att jag ÄR god, att jag ÄR pålitlig. Att jag ÄR älskvärd för den jag ÄR......

Jp

Vem är jag? Varför finns jag?

Varför finns du? Varför finns den gammla zigenar tanten som brukar gå fram och tillbaka genom mitt bostadsområde? Med stor kjol, gul jacka och huckle.

Vad är hennes mening, hennes uppgift? Kanske att få mig att reflektera över min egen existens, tillvaro?

Eller kanske är det bara så simpelt som att hon är här för att ge mig trygghet när jag ser henne? Allt är som vanligt , här är jag ute och går som alltid.

Ställ dig den frågan, varför finns jag? Och du kommer snart upptäcka att allt är så mycket mer än du tror. Större än din vardag på kontoret eller i soffan framför en gammal kass tv såpa som visas i repris för 11e gången.

Allt hör samman, allt har en mening. Även om vi inte förstår det fören efteråt, då det kanske kan vara för sent.

Jp

Jaha...då har gubben dragit till jönköping igen då.....detta i pedagogiskt syfte för min självständighet.....det känns för jävligt rent ut sagt!!....men fången som jag är i mina egna tankar och mellan väggarna i min lägenhet så är detta vad jag behöver....eget ansvar....tvingad till att lita på mina egna sinnen och kunskaper......

Vart tog det vägen?....tilliten till mig själv...förnuftet.....det rationella tänkandet......den bakåtlutade attityden som jag en gång har haft?!....konstigt.....jag har nog alltid varit lite liten och rädd i mitt sinnelag men jag har lyckats att övervinna det....jag har klarat av att hålla kvar en tråd till verkligheten....men inte längre...

Det var som att jag vaknade upp en dag 2005 och hade tappat fotfästet.....jag hade blivit rädd för allting....jag var så rädd att jag till och med var rädd för att vara rädd....värst av allt var rädslan för att dö....inte för att ta livet av mig...eller dö för egen hand som det så fint kan heta...utan för att dö helt okontrollerat och smärtsamt.....jag hade fått nojor som att jag inte tålde vissa saker tex nötter och fisk....skaldjur och jordgubbar.....saker som jag har ätit helt obehindrat fram tills dess......

Jag fick för mig att mina husdjur skulle brinna inne....att det skulle bli ett el fel någonstans i min lägenhet och att det skulle börja brinna......detta gjorde att jag inte vågade lämna lägenheten....jag blev mer och mer avskärmad och mer och mer rädd för allting......jag kunde inte sova...var uppe dagar isträck för jag var övertygad om att jag skulle dö om jag somnade.....ibland grät jag hejdlöst utan stopp.....rulle efter rulle med toapapper gick åt och tårarna bara rann....

Dom rann när jag lagade mat....när jag rastade hundarna.....när jag såg på tv.....när jag stirrade ut genom fönstret.....som en störtflod....och ingenting kunde få stopp på det...det var som att tårkanalerna var så överfulla med tårar som jag genom åren har tryckt undan som nu bara välde fram.....

2007 fick jag börja gå i KBT....jag fick en fantastisk psykolog som har lett mig och leder mig fortfarande igenom detta......jag har än idag problem med det sociala.....lite tvångstankar och nojor...men det har blivit avsevärt bättre......att bli lämnad ensam i en lägenhet för 2 år sedan hade inte gått.....inte i mer än 8 timmar....medans nu kan jag till och med inse att även om det är kanon jobbigt och skräckfyllt att vara ensam en hel vecka.....så är det något som inte kommer ta kål på mig utan kommer att stärka mig......

Men just nu är jag rädd....min sambo åkte för 1 timme sedan och jag känner paniken i luften...så länge jag gör något mår jag hyffsat.....men skulle jag vila en stund nu så skulle ångesten och paniken skölja över mig som atom bomben över Hiroshima.......

Jag längtar till den dagen jag inte längre behöver komma på mig själv med att ha axlarna uppe vid öronen.....eller att jag måste sucka för att få luft......eller tills dess jag kan åter igen lägga mig i sängen..sluta ögonen och bara vara tom i hjärnan.....kunna njuta av känslan av mjuka lakan mot min hud utan att genast tycka att oj vad min tunga känns stor...."undrar om man kan av misstag svälja sin tunga och kvävas till döds när man sover?!!" ...och så får jag ligga med tungan utanför munnen resten av natten.....det vore skönt att slippa allt detta.....

Det vore skönt att slippa ha Betapred redo i varje låda och på varje bord i hela lägenheten OM det skulle vara så att jag äter något jag inte tål och får en anafylaktiskt chock......

Jag är så glad att jag har min sambo som stöttar mig igenom detta dagligen...nu vågar jag faktiskt äta både nötter, fisk och skaldjur och jordgubbar när han är med...dock inte kombinerat med varandra eller när jag är ensam..hahaha....men tack vare honom åt jag jordgubbar denna midsommaren och det var första gången jag vågade mig på det på hela 4 år......

Då har jag inte ens vågat dricka jordgubbssaft eller äta jordgubbs sylt sedan jag fick dåliga nerver 2005...eller ska jag kanske säga kom i kontakt med mitt innersta jag som gjorde mig så sketa skraj att jag fortfarande har efterdyningar av upptäckten över vem jag igentligen är...hahahaha....

Nä nu ska jag gå och ta mig en cigg och ett glas julmust....och hålla mig så långt borta från nötterna i skafferiet som jag bara någonsin kan....tänk att vissa kan dö av bara enzymer ur en jordnötspåse om man är riktigt allergisk...hehe

Hej från en förvirrad

Jp

Och jag mår som en narkoman med svår abstinens.....jag tog sprutan igår och det sticker och kliar överallt...värk i armen som blev stucken.....huvudvärk.....lite feber....och i natt har jag bara legat och gnytt och svettats.....nej det är allt en märklig känsla i kroppen.....massiv trötthet men ändå aningen spidad.....detta var absolut sista gången jag missbrukar influensa vaccin..hahaha

Men jag känner ändå en viss oro för jag hann ju inte mer än hem igår fören man störtas av diverse nyheter som VARNAR för vaccinet.....och givetvis vetgalen som jag är så började jag ju söka information på nätet om detta....och det verkar som att det kvittar vad man gör....tar man inte vaccinet kan man dö....tar man det kan man dö......så jag tänkte att skit samma dö ska vi alla ändå så varför inte försöka skydda sig så gott det går.....

Men då jag lätt får demoner i hjärnan som talar om för mig att jag kommer dö ungefär 1000 gånger om dagen...utan att behöva tillföra kemiska substanser i kroppen....så har jag varit extra sjuk idag.....fatta att jag skulle kunna sitta rakt upp och ner och dö en säker död men ändå vara fast besluten om att det bara är panikångest!!!....

Panikångest är mitt svar på allting.....andningsbesvär.....kramper...yrsel......och då ska ni veta att jag har astma och diverse andra sjukdommar......men ändå hänger jag ut genom fönstret och andas in med näsan och saaaakta saaaakta ut gemon munnen...men motstånd...det är viktigt annars är det meningslöst......det roliga i kråksången är att jag tror att jag har panikångest men det kan lika gärna vara min astma och tvärt om.....

Men eftersom jag är så fruktansvärt rädd för att få biverkningar av min astma medecin tex kramp i luftrören...så vågar jag inte ta mitt spray.....då är det lättare och tro att jag hyperventilerar..och att det är därför jag inte får luft...bröstkorgen växer och växer....och svimnings känslan man får av att ytandas är nära....då börjar jag med min förlossningsandning .....hahahahaha

Ännu sjukare är att jag har haft mitt förbannade astma spray sedan jag var liten och har ALDRIG fått kramp i luftrören av den innan...har ni hört så jäkla bisart..hehe

Ja så är det att vara jag......var glad att du är du......

Jp

Jag kan inte smälta hur många människor det finns som lever med öronproppar i öronen och skygglappar för ögonen....människor som lever sitt liv på ren rutin.....människor som går i en dimma.....människor som inte bryr sig om att trampa andra på tårna och som inte bryr sig om en annan människa fäller tårar på grund av ens eget beteende.....



Jag börjar allvarligt fundera på om jag är sinnessjuk.....för vart jag än vänder mig och vad jag än gör så är jag totalt missförstådd.....minen på en människa som höjer på ögonbrynen och rynkar pannan efter ett samtal är allt för vanlig.....vad har hänt med att känna sig själv?...vad har hänt med att göra en inre resa?.....vad har hänt med att fashineras av det man inte förstår?



Att utvecklas som människa finns inte idag......att fundera på saker som inte är uppenbart lösbara finns inte.....att grunna på mänsklighetens baksida finns inte......det gör mig så ledsen.....förtvivlad.....om man inte kan förstå hur man själv fungerar, tänker och känner...hur ska man kunna fårstå det hos andra då?.....



Jag tror inte på gud....jag tror på något helt annat...något mycket större än en gud.....jag tror på universum, jag tror på naturens krafter.....jag tror på vår underbara moder jord som har gett oss liv och hopp i urminnes tider......jag tror att vi får tillbaka det vi gjort...jag tror på ödet....jag tror att ödet bestämmer vår väg......jag tror att den som har det svårt är starkare.....och jag tror på hämd......



Jag fylls av rädsla när jag tänker på vad som har hänt med oss...med vår natur.....med våra liv...med vår syn på vad som är viktigt i livet......hade jag kunnat så hade jag viljat åka tillbaka till långt innan religioner skapades....långt innan materialismen tog fäste.....långt innan människans ego växte sig större än något annat....



Jag hade velat leva då naturen gav oss det vi behövde.....och vi gav naturen det den behövde......den tiden mannen och kvinnan var allt....då den nakna kärleken levde i oss...då renheten i själen inte hade blivit smutsig av makt, pengar, utseende och status....

Jag vill uppleva hur det är att älska i en skogsglänta...tidigt en sommar morgon...solens strålar sipprar in genom grenvärken för att värma våra nakna kroppar.....den sissta dimman som natten lämmnat kvar....dansar vid bäckens rand.....den tiden man var man och kvinna var kvinna....känna doften av morgondagg...doften av rent....doften av den man älskar....doften av vildblommor......ett älskande par i det vackraste vi någonsin kommer uppleva....vår natur!.....För att sedan gå hand i hand hem till by....tillsammans uppleva hur skogen vaknar till liv....



Jag hade velat leva då inga påtvingade masker gömde den äkta människan......då idealen var annorlunda....då längtan till lycka inte var pengar på fickan och en dyr klocka.....utan längtan till sin kärlek....längtan till sitt land...längtan till ett hem.....längtan till det simplaste av saker......



Det är därför jag tror jag är sinnessjuk....inte konstigt folk tror jag är idiot....ingen fattar ju vad jag menar..ingen fattar hur jag tänker.....men jag lever hellre ensam med rent hjärta...än i lögner och falskhet med andra.....

från en kvinna vars blod brinner.......

Jaha...dagen börjar bra med att jag vaknar med panik över om det har vuxit ut en grisknorr under natten eller inte......efter ett snabbt konstaterande av att jag inte lyckats odla någon knorr så pustar jag ut en aning......jag har nämligen blivit mer och mer stirrig över detta med svininfluensan......jag menar vem fan vill gå runt med tryne och knorr liksom?!!!!....det räcker med att jag redan är rosa och har hängmage!!!......haha

Nä så fort jag hörde att svininfluensan var på väg så sa jag upp mig på svin farmen samma dag.....tänkte här blir det fan ingen julskinka på bordet denna julen....det får bli kalkon.....fast då får man väl fågelinfluensan istället....och det vore ju mindre kul att gå runt med stora illröda tumörer på skallen och låta lololololo gabel gabel lololololo....hahahahaha....

Nä man ska inte driva om svininfluensan....folk har ju faktiskt dött...så det känns lite "grymt"...

Men skämt och sido....detta är ju faktiskt ett allvarligt problem....ändå får jag känslan av att folk i allmänhet inte verka förstå vidden av detta...mass död!....nya pesten!.....hujedamig vad läskigt när man tänker efter.....så jag hade faktiskt lite panik i morse.....och ska gå och vaccinera mig i morgon......hade först tänkt att avstå från början men det står ju överallt varje dag att någon insjuknat allvarligt eller har dött.....så nu får man nog ändå ta bort skyddsglasen och inse att det är dax att vidta åtgärder......hoppas många fler verkligen tar chansen att vaccinera sig när tillfälle erbjuds.....

Annars har det inte hänt mycket idag......jag har käkat en sur clementin.....det är kallt som i graven i min lägenhet.....förbannade hyresbolag!!!!!........grannarnas hundar skäller lika maniskt som vanligt...hela tiden hela tiden hela tiden!.....blir snart tokig.....saken blir ju inte heller bättre av att mina egna två hundar blir hypernojiga av hundarna ovanför.....så mina doggar har snart gjort en liten nertrampad stig runt i lägenheten.......så fort dom där uppe sätter igång att yla i kör så börjar ringdansen nere hos mig......dom springer in i sovrummet och spanar ut genom fönstret....ser ju givetvis ingenting.....drar sedan vidare till altandörren....ser inget där heller ....vidare då till köket men där är fönstret för högt så dom ser inte ut så då blir det räsefart i ren frustration in i datarummet för att kika ut där men ser då givetvis inget där heller......konstigt.....kan det vara för att det som låter inte kommer utifrån utan uppifrån!!?...jävligt smarta doggar jag har....är så stolt...not...hahaha

Men jag börjar känna mig lite som David Berkowitzs.....han mördarsnubben i son of sam.....han sa ju att det var grannens hund som sa åt honom att mörda människor......och den hunden skällde fan stup i ett....hahaha....så visst kan man bli tokig av hundskall under för långa perioder.....dom får nog passa sig där uppe så det inte slår över för mig....med tanke på att jag redan är lite smått labil redan.....

Men för att lugna mig i stressiga situvationer brukar jag dra ner trosorna jag har på huvudet långt ner över öronen och nynna ...ubidoo ja vill ju va som duuuu ubidobidua, jag vill se ut som du gå som du nuuuuu........*ASG*......

Peace out

Jp