Ensam igen då

Jaha...då har gubben dragit till jönköping igen då.....detta i pedagogiskt syfte för min självständighet.....det känns för jävligt rent ut sagt!!....men fången som jag är i mina egna tankar och mellan väggarna i min lägenhet så är detta vad jag behöver....eget ansvar....tvingad till att lita på mina egna sinnen och kunskaper......

Vart tog det vägen?....tilliten till mig själv...förnuftet.....det rationella tänkandet......den bakåtlutade attityden som jag en gång har haft?!....konstigt.....jag har nog alltid varit lite liten och rädd i mitt sinnelag men jag har lyckats att övervinna det....jag har klarat av att hålla kvar en tråd till verkligheten....men inte längre...

Det var som att jag vaknade upp en dag 2005 och hade tappat fotfästet.....jag hade blivit rädd för allting....jag var så rädd att jag till och med var rädd för att vara rädd....värst av allt var rädslan för att dö....inte för att ta livet av mig...eller dö för egen hand som det så fint kan heta...utan för att dö helt okontrollerat och smärtsamt.....jag hade fått nojor som att jag inte tålde vissa saker tex nötter och fisk....skaldjur och jordgubbar.....saker som jag har ätit helt obehindrat fram tills dess......

Jag fick för mig att mina husdjur skulle brinna inne....att det skulle bli ett el fel någonstans i min lägenhet och att det skulle börja brinna......detta gjorde att jag inte vågade lämna lägenheten....jag blev mer och mer avskärmad och mer och mer rädd för allting......jag kunde inte sova...var uppe dagar isträck för jag var övertygad om att jag skulle dö om jag somnade.....ibland grät jag hejdlöst utan stopp.....rulle efter rulle med toapapper gick åt och tårarna bara rann....

Dom rann när jag lagade mat....när jag rastade hundarna.....när jag såg på tv.....när jag stirrade ut genom fönstret.....som en störtflod....och ingenting kunde få stopp på det...det var som att tårkanalerna var så överfulla med tårar som jag genom åren har tryckt undan som nu bara välde fram.....

2007 fick jag börja gå i KBT....jag fick en fantastisk psykolog som har lett mig och leder mig fortfarande igenom detta......jag har än idag problem med det sociala.....lite tvångstankar och nojor...men det har blivit avsevärt bättre......att bli lämnad ensam i en lägenhet för 2 år sedan hade inte gått.....inte i mer än 8 timmar....medans nu kan jag till och med inse att även om det är kanon jobbigt och skräckfyllt att vara ensam en hel vecka.....så är det något som inte kommer ta kål på mig utan kommer att stärka mig......

Men just nu är jag rädd....min sambo åkte för 1 timme sedan och jag känner paniken i luften...så länge jag gör något mår jag hyffsat.....men skulle jag vila en stund nu så skulle ångesten och paniken skölja över mig som atom bomben över Hiroshima.......

Jag längtar till den dagen jag inte längre behöver komma på mig själv med att ha axlarna uppe vid öronen.....eller att jag måste sucka för att få luft......eller tills dess jag kan åter igen lägga mig i sängen..sluta ögonen och bara vara tom i hjärnan.....kunna njuta av känslan av mjuka lakan mot min hud utan att genast tycka att oj vad min tunga känns stor...."undrar om man kan av misstag svälja sin tunga och kvävas till döds när man sover?!!" ...och så får jag ligga med tungan utanför munnen resten av natten.....det vore skönt att slippa allt detta.....

Det vore skönt att slippa ha Betapred redo i varje låda och på varje bord i hela lägenheten OM det skulle vara så att jag äter något jag inte tål och får en anafylaktiskt chock......

Jag är så glad att jag har min sambo som stöttar mig igenom detta dagligen...nu vågar jag faktiskt äta både nötter, fisk och skaldjur och jordgubbar när han är med...dock inte kombinerat med varandra eller när jag är ensam..hahaha....men tack vare honom åt jag jordgubbar denna midsommaren och det var första gången jag vågade mig på det på hela 4 år......

Då har jag inte ens vågat dricka jordgubbssaft eller äta jordgubbs sylt sedan jag fick dåliga nerver 2005...eller ska jag kanske säga kom i kontakt med mitt innersta jag som gjorde mig så sketa skraj att jag fortfarande har efterdyningar av upptäckten över vem jag igentligen är...hahahaha....

Nä nu ska jag gå och ta mig en cigg och ett glas julmust....och hålla mig så långt borta från nötterna i skafferiet som jag bara någonsin kan....tänk att vissa kan dö av bara enzymer ur en jordnötspåse om man är riktigt allergisk...hehe

Hej från en förvirrad

Jp