Räknas aldrig

Oälskad, oönskad. Avundsjukan förpestar allt. Som ett moln av gröna sumpgaser lägger det sig över mig och kväver mig.

Varför? Vad har jag gjort för fel? Vad har jag gjort för att bli frånstött och avvisad som om jag vore smittad med böldpest?!

Varför har jag fått leva i motvind hela mitt liv? Varför har dom aldrig mött mig med acceptans och respekt för bara den jag är?

Ska jag behöva ta livet av mig för att någon gång få slippa känslan av att tvingas hävda mig, tävla, aldrig få räcka till?

Och varför är det bara vissa som räknas? Bara vissa som kan göra och säga vad fan som helst. Dom får mig att hata dom, äcklas av dom och deras beteende.

Om jag så skulle ha blivit helgonförklarad hade jag ändå inte varit mer värd än en bajskorv som blivit smärtsamt utklämd mellan deras håriga svettiga skinkor.

Vad jag än gör, räddar liv. Så duger det inte, inget duger. Men jag får inte låta mitt egenvärde bero på sjuka narcissistiska hjärnors åsikter. Utan på min vetskap om vem jag verkligen är, och vad jag har gjort för gott i livet.

Att jag vet att jag ÄR god, att jag ÄR pålitlig. Att jag ÄR älskvärd för den jag ÄR......

Jp