Skogen kallar mig

Jag kan inte smälta hur många människor det finns som lever med öronproppar i öronen och skygglappar för ögonen....människor som lever sitt liv på ren rutin.....människor som går i en dimma.....människor som inte bryr sig om att trampa andra på tårna och som inte bryr sig om en annan människa fäller tårar på grund av ens eget beteende.....



Jag börjar allvarligt fundera på om jag är sinnessjuk.....för vart jag än vänder mig och vad jag än gör så är jag totalt missförstådd.....minen på en människa som höjer på ögonbrynen och rynkar pannan efter ett samtal är allt för vanlig.....vad har hänt med att känna sig själv?...vad har hänt med att göra en inre resa?.....vad har hänt med att fashineras av det man inte förstår?



Att utvecklas som människa finns inte idag......att fundera på saker som inte är uppenbart lösbara finns inte.....att grunna på mänsklighetens baksida finns inte......det gör mig så ledsen.....förtvivlad.....om man inte kan förstå hur man själv fungerar, tänker och känner...hur ska man kunna fårstå det hos andra då?.....



Jag tror inte på gud....jag tror på något helt annat...något mycket större än en gud.....jag tror på universum, jag tror på naturens krafter.....jag tror på vår underbara moder jord som har gett oss liv och hopp i urminnes tider......jag tror att vi får tillbaka det vi gjort...jag tror på ödet....jag tror att ödet bestämmer vår väg......jag tror att den som har det svårt är starkare.....och jag tror på hämd......



Jag fylls av rädsla när jag tänker på vad som har hänt med oss...med vår natur.....med våra liv...med vår syn på vad som är viktigt i livet......hade jag kunnat så hade jag viljat åka tillbaka till långt innan religioner skapades....långt innan materialismen tog fäste.....långt innan människans ego växte sig större än något annat....



Jag hade velat leva då naturen gav oss det vi behövde.....och vi gav naturen det den behövde......den tiden mannen och kvinnan var allt....då den nakna kärleken levde i oss...då renheten i själen inte hade blivit smutsig av makt, pengar, utseende och status....

Jag vill uppleva hur det är att älska i en skogsglänta...tidigt en sommar morgon...solens strålar sipprar in genom grenvärken för att värma våra nakna kroppar.....den sissta dimman som natten lämmnat kvar....dansar vid bäckens rand.....den tiden man var man och kvinna var kvinna....känna doften av morgondagg...doften av rent....doften av den man älskar....doften av vildblommor......ett älskande par i det vackraste vi någonsin kommer uppleva....vår natur!.....För att sedan gå hand i hand hem till by....tillsammans uppleva hur skogen vaknar till liv....



Jag hade velat leva då inga påtvingade masker gömde den äkta människan......då idealen var annorlunda....då längtan till lycka inte var pengar på fickan och en dyr klocka.....utan längtan till sin kärlek....längtan till sitt land...längtan till ett hem.....längtan till det simplaste av saker......



Det är därför jag tror jag är sinnessjuk....inte konstigt folk tror jag är idiot....ingen fattar ju vad jag menar..ingen fattar hur jag tänker.....men jag lever hellre ensam med rent hjärta...än i lögner och falskhet med andra.....

från en kvinna vars blod brinner.......