Jag gråter när min mamma åker hem....

Ja....som en hysterisk 3 åring blev jag innanför dörren idag då jag låste efter min mamma....slog händerna för ansiktet och hulkade fram - Nu börjar det!!

Och så kom tårarna....ohejdat...våldsamt och brutalt.....

Min mamma kom på besök hos mig igår och sov över tills idag.....hon hade med sig en kanonfin julkrans med två skydds änglar på som hon hade gjort själv åt mig.....lite mat...några gardinstänger som jag hade bett henne om....vi hade det så trevligt....hon var på bra humör...jag var på bra humör.....

Hemligheten för att jag ska komma överens med min mamma är att aldrig nämna vissa ämnen.....att umgås med min mamma är lite som att gå på lina....känner man av att man börjar komma in på ett ämne man tycker olika om så är det bäst att dra sig ur redan innan hon har snappat upp vart det är på väg....lika viktigt är det att inte nappa själv på dom gigantiska beten hon själv slänger ut om olika saker.....

Jag har kommit på med åren att vi delar inte samma verklighet.....och kommer aldrig att göra.....men vi är skrämmande lika på många sätt.....lika explosiva....lika envisa....lika beräknande.....och båda vill ha rätt om så livet skulle hänga på det......

Därför har min mamma och jag ett väldigt komplext förhållande.....om sanningen ska fram tål vi knappt varandra.....men samtidigt kan vi inte fungera normalt utan varandra heller....hat kärlek på hög nivå med andra ord......

Detta är inte heller första gången detta senario har inträffat....det sista året har jag varit extremt känslig när min mamma ska åka ifrån mig när hon varit och hälsat på.....

Bästa sättet att beskriva det är om ni kommer ihåg hur det var när ni var ungefär 8-10 år och skulle åka iväg och sova borta på tex ett höst lov eller liknande.....man såg fram emot det som tusan och man längtade och räknade ner dagarna tills dess man skulle få åka iväg på detta äventyr......men i precis samma stund du säger hej då till din mamma/pappa/familj så inser du just exakt då att du inte kommer se dom mer på si och så länge.....just då inser du att vad som hellst kan ju hända medans du är iväg....dom kan ju tom dö för guds skull...!!

Just i det ögonblicket ångrar man sig djupt att man ville åka på den där resan....eller kollot eller sova över hos den där fastern eller vem det nu kan vara......så känner jag varje gång jag säger hej då till min mamma...stänger lägenhets dörren och låser bakom henne......

Jorden försvinner under mina fötter....jag får panik.....hulkar...kiknar...tårarna sprutar.....jag skriker...vill slänga mig på golvet och rulla runt och skrika - MAMMA KOM TILLBAKA!!!! JAG KAN INTE LEVA UTAN DIG!! JAG ÄR RÄDD ATT DU KOMMER DÖ OM INTE JAG ÄR VID DIN SIDA!!.....

Och hade det inte varit för att jag har en sambo som ser mig bli sådan här när min mamma åker......så hade jag garanterat rullat runt på golvet och skrikit....nu på grund av lite stolthet i kroppen så håller jag mig borta från golvet iallafall..haha

Men till saken hör ju att jag faktiskt är 27 jävla år!!.....och jag kan inte avgöra om det är en sorts super stark kärlek till min mamma eller om det är ett mer skapat behov till min mamma.....detta är ju faktiskt inte normalt....

Jag älskar min mamma.....jag älskar henne så hårt att jag nästan hatar henne.....vad betyder det?.....varför tror jag att hon ska dö så fort vi säger hej då?......

Hon är lite tokig...lite egen.....lite impulsiv och naiv......hon gillar fantasin lite mer än verkligheten...fast jag älskar henne.....önskar bara jag kunde hantera våra hej då tillfällen bättre.....

Men hon är inte bara min tokiga mamma.....hon är en jävel på att göra julkransar också!!......

Jp