Jag satt just och såg ett program på tv 4 plus om ett engelskt film team som följde ett barnhem för övergivna barn i bulgarien.....det var barn som kom dit i alla åldrar på grund av mentala handikapp såväl som fysiska.....
Detta var något av det mest groteska jag har sett på mycket länge.....dessa barn dog av näringsbrist, brist på kärlek....försummelse....dom nekades vård av läkare då personalen ansåg att barnen ändå skulle dö tidigt så därför fanns ingen anledning till ge dom vården som dom så desperat behövde......
Dessa barn blev behandlade sämre än djur.....slagna, våldtagna, förnedrade...ren missär....vårdarna tog i dessa små sköra varelser som om dom vore icke levande.....ingen kärlek....drog och slet i dessa stackars barn som var både rädda och helt vilsna.....många både blinda och döva....drog och slet i dom som om dom inte var mer värda än en säck potatis...
Jag kände sådan lidelse för dessa barn....levde under skräck och terror.....dom var bara skinn och ben...så rädda för vad dom skulle möta eller inte möta om dom sträckte ut en hand att dom låg hopkurade i fosterställning i sina järngaller sängar......tvingade att sitta på pottor i timmtal vaggandes fram och tillbaka.....
De barn som kom dit med någon sånär psykisk hälsa blev galna av den kärlekslösa behandling dom mötte av personalen....mitt hjärta skrek!
Jag ville bara ta vart och ett av dessa barn i min famn.....hur skitiga och ner infesterade av urin och avföring dom än var...och trycka dom intill mig....låta dom känna min moderliga kärlek och värme....att i deras ständiga mörker få sträcka ut en hand som mötte deras och som tog dom till sig...gav dom värdigheten...värmen...låta deras hjärtan få tina upp och känna trygghetens stora varma famn.....att få ge dom livet åter...även om vissa var dödsdömda....bara få bli älskade.......
Dessa barn kommer jag aldrig glömma....maktlösheten sliter hål i min själ.....vi får aldrig glömma....vi måste alltid kämpa för dom som inte kan eller orkar själva......
Jp