Jag räddade livet på min bror och fick inte ens ett tack...

Denna händelsen skedde under en tid i mitt liv då en av mina bröder led av ett fruktansvärt missbruk...jag och min sambo bodde då i ett 2 familjshus tillsammans med min bror och hans 3 årige son....då skrev jag detta....jag var och förblev svarta fåret i familjen ändå.....

Fri vers håll till godo

Hatet växer, jag skulle låtit dig dö. Jag skulle inte ha legat vaken och lyssnat vad som försegick i lägenheten ovanpå. Jag skulle inte ha lyssnat på mina föraningar om att du hade tagit för mycket tabletter igen och att förr eller senare skulle din andning ge upp.

Men jag låg vaken, hörde en konstig hosta från din lägenhet. Som en blixt for jag upp, väckte min man och skrek till honom samtidigt som jag sprang upp att han var tvungen att ta hand om min brors son så han skulle slippa se sin far död om jag skulle misslyckas.

I min brors sovrum ser jag en nerspydd unge. Ett barn som sover i sin medvetslöse fars spyor. Min bror ligger på rygg, försöker desperat andas men ur hans mun bubblar bara spyor ut. Jag drar och sliter i honom, försöker vända honom i framåtstupa sidoläge så kräket kan rinna ut.

Jag ser i ögonvrån hur min brors son vaknar och börja skrika i panik av att jag står och slår på hans livlöse far. I nästan samma sekund kommer min man in i rummet och tar med sig det hysteriskt skrikande nerspydda barnet ut ur sovrummet.

Jag larmar ambulansen, nu andas min bror bara då jag slår på honom, och det är med rejält kraft. Varje gång jag ger honom en örfil drar han ett halvdant rossligt andetag.

När ambulansen anländer har min 3 årige brors son somnat i min mans armar han ser inte när ambulansmännen tar med hans far till akuten.

Det lilla barnet sov den natten med lite av sin fars spyor kvar på benet. Jag hade inte hjärta att väcka honom efter vad han bara 30 minuter tidigare hade bevittnat, efter det traumat så lät jag honom bara sova utan att släpa in ungen i duschen. Jag var bara glad att han sov.

Detta var barnets födelsedags present från sin far, pojken hade nämligen fyllt 3 år dagen till den natten då hans far tog tabletter och nästan dog.

Men det är glömt, min bror har glömt, min familj har glömt. Men jag har inte glömt, och min man har inte glömt. Och min brors son kommer tragiskt nog heller aldrig glömma......


Jp