Kyrkan och samfundens rätt till engagemang i sociala frågor

Med tanke på mina egna funderingar och process kring hur jag ska leva ut min kristna tro och mina efterlysningar på ett större kyrkligt engagemang i sociala rättvisefrågor, så följer jag just nu med intresse debatten kring kyrkans rätt att ta ställning i Påskuppropet. Jag börjar med att ge en snabb återblick på lite olika inlägg och vad som hänt.

Diakoner på många platser i Sverige har reagerat på behovet av ett kyrkligt engagemang i frågan om utförsäkring, eftersom dom mött många drabbade i verkliga livet. Någon eller några av dessa grupper av diakoner har skickat ett upprop till regeringen och även lyft frågan till Sveriges kristna råd och vill att man går ut i en gemensam satsning. I eller kring dessa diskussioner startades "Påskuppropet, mot utförsäkring" som en oberoende, opolitisk manifestation på Facebook, på privat initiativ av en diakon. (hoppas jag fått till historien och fakta rätt)

I veckan publicerade Marie Ludvigsson en debattartikel där hon uttrycker att "Politiskt påskupprop mot sjukförsäkringen hör inte hemma i kyrkan".  Idag kom en krönika med motsatt åsikt från Martin Ezpeleta som argumenterar för att kyrkan måste protestera mot utförsäkringar. Dessutom finns massor av blogginlägg med olika synpunkter i frågan som jag inte refererar till.

Idag bloggar ärkebiskopen i Svenska kyrkan Anders Wejryd och ger diakonerna sitt stöd. Han säger att "Utan medmänsklighet blir det ingen riktig kyrka, och diakoner ser både när och hur människor far illa."  Dagens ledare i Expressen uttrycker en motsatt åsikt och anser att kyrkan ska göra slut med politiken och i princip hålla sig undan i debatten.

Jag både vill och tror att kyrkan ska engagera sig i orättvisor både i sin omgivning och i världen. Jag vill däremot inte säga att vare sig Gud eller kyrkan är till vänster eller höger i blockpolitiken. Tron på Gud kallar oss snarare till ett moraliskt ansvar. Martin Luther King har sagt att: "Kyrkan måste minnas att den varken är statens herre eller tjänare, utan snarare dess samvete." Däri ligger det något mycket vist, vi ska inte säga vad politiken ska göra och inte heller följa den, men kyrkan och kristna kan vara samvetet som driver och som gör sig påmint. Vi kan var en kraft som tar de utsatta i försvar och som höjer rösten när saker och ting går för långt.

Diskussionerna hamnar också lätt i vad Bibeln säger att vi ska göra och inte. Låt mig börja med att säga att Bibeln är tjock... och det finns dessutom utrymme för tolkning. I den här frågon tycker åtminstone inte jag att det handlar om tolkningsfrihet eller att enbart basera sin åsikt på ett fåtal bibelverser. Det finns, enligt Jim Wallis, 2000 verser i Bibeln som vittnar om Guds omsorg om de fattiga och utsatta. Jag har inte kollräknat, men jag antar att det är sant. Det gör att det är mycket som talar för kyrkans engagemang i rättvisefrågor. Det som talar mot i mina ögon är nog mest rädsla, rädsla att gå utanför sina egna murar. Rädsla för att stöta sig med kyrkopolitiker. Rädsla för att låta den kristna tron få händer och fötter, för att man ska förlora kontrollen över någonsting som idag är ganska statiskt. En kyrka som engagerar i människor, kan inte styras och kontrolleras lika lätt som en insitution som erbjuder gudstjänster, vigslar och begravningar. En levande kyrka som brinner av engagemang kan skapa genomgripande förändringar i både samhällen och individers liv. Det har historien visar åt åtskilliga gånger.

Tillbaka till ett tidigare nämnt ämne hos mig innan jag avslutar för den här gången. Var är frikyrkan i den här debatten? Var är krafterna som uttalar sig för eller emot och vad är tystnaden ett uttryck för? Jag blir så oerhört frustrerad på att samfunden alternativt pastorer inte går ut och bloggar eller debatterar så att dom hörs. Fyrkedebatten, ja där finns engagemanget... men kring påskuppropet som berör utsatta, där hör åtminstone inte jag någonting.

Det som jag presenterar här är mina högst personliga uppfattningar och ingen sanning om någon skulle få för sig att tro det. Dessutom är mina tankar under process samtidigt som jag skriver dem. Bloggvärden är ny för mig och jag är inte helt klar över alla delar i den. Jag har bara kastat in mig och min process och hoppet om en tro som förändrar välden...