Jag tjatar ganska mycket om mitt jobb nuförtiden, kanske ska jag be om ursäkt för det, kanske inte. Jag låter bli. Saken är att jag till stor del är mitt jobb, eller mitt jobb är mycket jag. Jag tänker på hur jag är som person och på hur mitt jobb är. I grund och botten vill jag att folk ska titta på mig, se mig och vad jag gör. En bekräftelsejunkie helt enkelt.
Jobbet är likadant. Folk ser vad man gör. Allting. Oavsett om det är chefer eller någon kund. Allt man gör från idéer till trycksaker granskas. Man visar upp sig själv i det man gör. Man visar upp sina idéer och sina verk. För andra att bedöma. Så är det. Varje dag.
Man blir sågad. Är det inte bra så får man höra det. Som fan. Är det bra får man höra det också. Men jag gillar det. Visst man blir bedömd i alla jobb. På ett eller annat sätt. Men här är det något man själv skapar som blir bedömt. Det är hårt. Och det är tufft.
Jag antar att jag får skylla mig själv, en hel del. Jag är ju pojken som står och skriker. "Se mig!" "Se på mig!" mest hela tiden.
ThomasWu